Apornas son i nytt ljus
Efter nästan 100 år ges boken om Tarzan ut igen, och sätts in i sitt rasistiska och civilisationskritiska sammanhang.
Johnny Weissmuller och Maureen O’Sullivan som Tarzan och Jane i filmen Tarzan and his Mate från 1934.
För första gången utkommer nu en kommenterad utgåva av den amerikanske science-fictionförfattaren Edgar Rice Burroughs bok Tarzan of the Apes. Det var i oktober 1912, i tidskriften The All Story, som Tarzan ursprungligen svingade sig genom den afrikanska djungeln. I den kommenterade utgåvan ger Jason Haslam, professor vid Dalhouiseuniversitetet, en ny bild av såväl Tarzan som bokens framväxt.
Litterärt inspirerades Burroughs av Charles Darwin. Tarzan är en evolutionsroman som i komprimerad form speglar utvecklingen från apa till människa, från natur till kultur, menar Haslam. Burroughs var tjugofyra då han läste Darwins Människans härkomst och i sin bok intar Tarzans språkutveckling och upptäckt av teknik, i form av en kniv, en framskjuten plats. Burroughs inspirerades även av Mowgli-figuren i Kiplings Djungelboken samt legenden om Romulus och Remus, tvillingparet som grundlade Rom. De hade ammats av en varginna.
Men framförallt ser Jason Haslam boken om Tarzan som ett inlägg i det tidiga 1900-talets liberala USA-debatt om invandring och rasism. Skulle vem som helst tillåtas att resa över Atlanten? Mot den klangbotten förvandlar Burroughs Tarzan till en symbol för den vite mannens överlägsenhet och beskriver afrikaner som baksluga, fega och dumma. I senare utgåvor av boken togs dessa partier bort, liksom de där Tarzan lustfyllt mördade urinvånarna. 1999, när Disney beslöt sig för att animera Tarzan, ansågs romanens rasism utgöra ett så stort problem att Disney helt enkelt inte lät afrikaner förekomma i filmen.
Boken om Tarzan är också civilisationskritisk och speglar det tidiga 1900-talets fascination för ett ”primitivt” liv, fjärran från modernism och industrialism.
Kärlekshistorien mellan en av gorillor uppfostrad son till en brittisk adelsman och den strandsatta viktorianska professorsdottern Jane Porter är inte bara sexistisk utan också civilisationsfientlig. Burroughs låter Tarzan och Jane välja bort det urbana livet för att bygga bo bland Afrikas trädkronor. Deras uppbrott speglar dels den amerikanska nybyggardrömmen, dels den tillbaka-till-naturen-filosofi som grasserade både bland många av USA:s intellektuella, till exempel Henry David Thoreau och Ralph Waldo Emerson.
1913, året efter det att boken om Tarzan publicerats, kulminerade det amerikanska natursvärmeriet med Joseph Knowles Alone in the Wilderness, en bok där han skildrar sitt experiment att leva scoutliv naken i vildmarken.
Kring sekelskiftet 1900 skapades många populärkulturella ikoner: Dracula, Dr Jekyll och Mr Hyde och Sherlock Holmes för att nämna några. Men den mest kände av dem alla blev Tarzan, apornas son. Inte minst tack vare filmens genombrott. Från 1920 till 1960 producerades ett femtiotal Tarzanfilmer.
Burroughs skrev tjugofyra romaner om Tarzan och blev mångmiljonär på kuppen.
Att läsa Tarzan of the Apes av Edgar Rice Burroughs (Oxford University Press 2010).
Publicerad i Populär Historia 9/2010
