Kungamötet på Strömmen

Målningen här ovan är unik. Den visar nämligen en historisk händelse som ägt rum i Stockholm och motivet är kungaslupen Vasaorden, då den användes vid

14 februari 2002 av Astrid Tydén-Jordan

Målningen här ovan är unik. Den visar nämligen en historisk händelse som ägt rum i Stockholm och motivet är kungaslupen Vasaorden, då den användes vid det spanska statsbesöket 1928. Märkligt nog är det mycket få händelser i Sveriges historia, och som i detta fall ett ceremonihistoriskt ögonblick, som har lockat konstnärerna att fatta penseln. Motiv ur vår moderna historia är utan överdrift sällsynta. Desto intressantare är det när en målning som denna dyker upp. Den 14 september i fjol såldes tavlan på Christie’s auktionshus i Amsterdam – exakt på dagen 71 år efter det att den händelse som den beskriver hade ägt rum. Tavlan gick bort för ett belopp motsvarande 32 000 kronor och köpare var en privatperson.

Den 14 september 1928 var en högtidlig dag i ett Stockholm rustat för statsbesök. Redan vid Sandhamn mötte 3:e jagardivisionen de spanska fartygen med kryssaren Principe Alfonso i spetsen och eskorterade dem till Strömmen där man ankrade. Den sista biten uppvaktade även ett par flygdivisioner. Det var flygdån i luften, trupper paraderade på Skeppsbron och längs med kajer och gator hade stora människomassor samlats.

Där på Strömmen mitt i Stockholm välkomnades kung Alfonso XIII av kung Gustav V i Vasaorden. Den svenske kungen var iklädd spansk amiralsuniform för att hedra sin gäst. Med på slupen var kronprins Gustav (VI) Adolf och prins Gustav Adolf, hertig av Västerbotten (som senare blev far till kung Carl XVI Gustaf). Under stor salut från de svenska pansarskeppen Sverige och Drottning Victoria roddes kungaslupen till Logårdstrappan där prinsarna Eugen och Carl mötte.

Det är kungamötet på slupen – just som salut skjuts från fartygen – som målaren fångat och han har avporträtterat såväl regenterna och prinsarna som själva båten. De två kungarna står och samtalar i akterbrunnen framför salsbyggnaden – eller kajutan – som liknar ett dyrbart smyckeskrin. På Vasaordens förgyllda akterkastell vajar den tretungade örlogsflaggan och på förmasten syns de spanska och svenska flaggorna. Slupen utgör självklart fokus i den ceremoni som utspelas på vattnet, den är gjord för att synas i sin huvudroll som transportör i tjänst hos rikets statschef. Med precision förs den över Strömmen till Logårdstrappan av roddare och befälhavaren, kapten Ellsén, som står i aktern.

Det är en fin sensommardag med flödande sol, som får förgyllningen att skimra och vågorna att glittra. Röken från kanonerna omger fartygen och bakom dem syns Söders höjder med Katarina kyrka i ett lätt dis. Målningen är signerad av Alexander Kircher (1867–1939), en välrenommerad målare från Dresden, utbildad i Berlin och från början specialiserad på marina motiv i traditionsbetonad stil. Han var vittberest och blev vid seklets början mycket uppskattad vid hoven och av den europeiska och amerikanska societeten. Kejsar Frans Josef I i Wien ägde i början av 1900-talet mer än 20 målningar av hans hand. Kirchers konstnärskap belönades med en professur och när han kom till Stockholm 1928 hade han just fullbordat några större målningar på beställning av Svenska Amerikalinjen i Göteborg.

Konstprofessorns besök uppmärksammades med en artikel, illustrerad med ett foto av honom, i Stockholms Dagblad den 20 september:

Det är kung Alfonsos besök som lockat honom att för en tid slå upp sitt staffli i huvudstaden, för att på duken hugfästa minnet av det historiska ögonblicket, då spanske kungen landsteg vid Logårdstrappan, ett glansfullt skådespel av den art, som i våra dagar icke alltför ofta upprullar sig för en konstnärs ögon. Professor Kircher gläder sig åt att sedermera i sitt hem vid Dresden få tid att utarbeta de skisser och studier han f.n. arbetar med, och samla sina intryck till en stor målning.

Målningen fullbordades 1931 och är utförd med naturtrogen detaljbehandling och återgivning av till exempel vattenblänk och rökskyar. Kompositionen är balanserad, med den svenske kungen placerad i bildens mittlinje.

Processioner har i alla tider och alla länder varit en given höjdpunkt i samband med större ceremonier och intåg, så kallade ”entréer”. Till Stockholm har intågen ägt rum både till lands och till sjöss.

Salsslupar av olika storlek har en uråldrig historia och var relativt vanliga förr. På 1700-talet var de till och med mycket vanliga och kallades eschalouper. Benämningen kommer av engelskans shallop (shallow water, det vill säga ”lugnt vatten”) och avsåg roddfarkoster avsedda för grunda vatten, att användas för transport av folk och gods mellan stora fartyg och stranden.

Den ursprungliga Vasaorden tillverkades efter ritningar av Fredrik Henric af Chapman på Gustav III:s order, när kungens bror Karl väntade hem sin unga gemål prinsessan Hedvig Elisabeth Charlotta av Holstein-Gottorp 1774. Slupen användes då den 15-åriga bruden fördes från Nyckelviken i Nacka till Skeppsbron och Kungliga slottet. Bland den stora mängden följeslupar, flera med musikanter, fanns Tre Kronor och Sveriges Vapen. Pehr Hilleström har målat en skimrande festlig bild av slupflottan på Strömmen framför slottet 1774, där Vasaorden syns på avstånd.

Uppmätningsritningar utfördes året därpå av Joachim Neuendorff. Slupen var elegant vit med förgylld dekor och blåmålade sittbrunnar och salongsinteriör. Det märkvärdigaste är salsbyggnaden, som skiljer sig från den på andra praktslupar. af Chapman har helt klart hittat sin förebild i det svenska kungahusets kröningskaross, som byggdes på 1690-talet och är utförd i praktfull barock. En karaktäristisk form som hämtats från karossens kur är den över dörrarna och mittfönstren uppsvängda bågen, som bryter taklistens raka linje. I och med den svenska kröningsvagnen etablerades denna bågform och användes under kommande decennier på åkdon för att markera kunglig ägare. Ett annat lån från karossen är de dekorativa grenar som från hörnen löper mot takmitten och lyfter upp kungakronan på sitt röda hyende. Pilastrarna, sköldarna med sina festoner och den återkommande bandstaven som dekorlist hör till 1770-talets smak.

Lilla riksvapnets sköld med tre kronor smyckar salens innertak och finns även i stäven. Framför befälhavarens plats på akterkastellet finns ett genombrutet röst med en strålande nordstjärna. När slupen namngavs en månad efter sjösättningen blev det inte Tre Kronor, som redan var upptaget, utan den fick heta Vasaorden. Gustav III hade instiftat denna orden två år tidigare och ett ovalt ordenstecken med vase är snidat under namnchiffret på akterkastellet.

Kungaslupen användes ofta under det kommande seklet, både till fest och för transporter exempelvis till Drottningholm eller Svartsjö. Vintertid låg den på Galärvarvet, där den 1921 förstördes i en rasande brand, som anses ha berott på självantändning.

Genast startade skeppsredare Dan Broström och några höga officerare en offentlig insamling för att bekosta en ny slup. De insamlade medlen, 40 000 kronor, överlämnades till Gustav V som gav flottans varv på Djurgården i uppdrag att bygga en ny slup som i minsta aln skulle vara i af Chapmans anda. En viktig donation var byggnadsmaterialet, totalt 25 kubikmeter speciellt utvalt ekvirke från olika delar av landet och 7 kubikmeter som behövdes för bildhuggararbeten. Vasaorden är kravellbyggd, 17,88 meter lång, 3,10 meter bred och väger nästan två ton.

Man hade Neuendorffs noggranna ritningar samt fotografier att gå efter. När ritningar fattades fick Victor Israelsson på flottans ingenjörsdepartements ritkontor rekonstruera detaljerna ur minnet, vilket gav honom smeknamnet ”Chapman II” bland personalen. Tursamt nog fanns textilier som dynor, draperier, gardiner och mattor kvar efter branden, eftersom de förvarades på annan plats mellan användningstillfällena. Dessutom var de bastanta granårorna, rorkulten och andra beslagsdelar bevarade.

De samlade ansträngningarna gör att den rekonstruerade Vasaorden – så när som på några detaljer – är en minutiöst utförd kopia av 1774 års slup och den innehåller även originaldelar. En anpassning till samtiden gjordes genom att den romerska siffran III togs bort från Gustav III:s namnchiffer på skölden i aktern, och G:et gjordes likt Gustav V:s. Den ansvarige bildhuggaren hette Siegstedt. Han flyttade senare till Amerika och blev mycket framgångsrik.

Arbetet med slupen började den 15 juni 1922 och målet var att den skulle vara klar till invigningen av Stockholms stadshus den 23 juni 1923. Tidsschemat höll: en sista hand lades vid utsmyckningen natten till den 23 juni och därefter var Vasaorden klar för sin festliga premiärtur på Riddarfjärden. Under 1900-talet har slupen under den varma årstiden fått skänka traditionsmättad glans åt statsbesök, kungliga bröllop och födelsedagar.

Vasaorden är en unik historisk farkost. För närvarande lär det bara vara i Sverige och Thailand (en salsslup från 1782) som man fortfarande använder slupar vid festtillfällen.

Astrid Tydén-Jordan är fil dr och förste intendent vid Kungliga

Husgerådskammaren i Stockholm.

Publicerad i Populär Historia 3/2000

Kanske är du intresserad av...

Läs också