Kartor och porträtt göms i dold bildskatt
På ett bord ligger en halvt ihoprullad 1500-talsplansch i storleksordningen tre kvadratmeter i väntan på frakt till Tyskland där den ska vara med i en vandringsutställning. Den trängs med fotografier, böcker och tidningar. I fönstret skyltar ett faksimil av en glob gjord 1492, innan Columbus upptäckter blivit kända.
Skrivbordet är fullbelamrat med gamla och nya dokument. Ett solur från 1700-talet måste städas undan för att göra plats för notisblocket.
Det här är Göran Bäärnhielms arbetsrum. Han är chef för Kart- och Bildsektionen på Kungliga Biblioteket i Stockholm. Och efter tio år på den posten har han hunnit bilda sig en god uppfattning om vad som döljs i hyllor, skåp och kartonger. Några fullständiga förteckningar över samlingarna finns inte, och utan lots skulle besökaren snart förirra sig.
Världsatlas från 1482
Var börjar lämpligen en vandring bland alla kartblad och skinninbundna verk? Kanske med den allra äldsta volymen i kollektionen, en världsatlas från 1482. Boken trycktes i några hundra exemplar i Ulm, Tyskland. Sidorna är vackert handkolorerade i klara färger.
Kustlinjerna för Spanien, Frankrike och Tyskland stämmer ganska väl överens med verkligheten. Men den som velat använda sig av kartboken som reseatlas i norr, hade blivit rejält lurad. Norden är generöst genombrutet av vattendrag, och strax norr om ett förkrympt Norge ligger halvön Grönland.
Nu var den knappast tänkt att användas som resehandbok.
– Det här var den tidens underhållningslitteratur. I rikemanshemmen bläddrade man i kartböcker, tittade på bilderna och lärde sig om geografi och exotiska djur. De latinkunniga läste de kompletterande texterna, berättar Göran Bäärnhielm och plockar fram en annan raritet: ett av de tolv banden i Blaeus atlasverk från 1600-talet.
De bitvis svärtade sidorna förtäljer sin egen dramatiska historia. Den räddades i sista stund från att bli lågornas rov då slottet Tre Kronor brann 1697. Elden har slickat bladens kanter, men i övrigt är volymerna i gott skick. Här är koloreringen än starkare. Sidorna lyser i blått, grönt, gult, rött, och på några ställen har man slösat med guldfärg. Ett fåtal geografiskt vita fläckar återstår, däribland Centralasien och Amerikas västkust där Californien skissats som en ö.
En djungel av kartor
Bland de svenska kartverken förtjänar Olaus Magnus “Carta Marina” att omnämnas. Det är den tidigaste Sverigekartan och här i biblioteket förvaras en version från 1572. I haven lurar mäktiga vidunder, beredda att sluka dristiga sjöfarare. De är frukten av skepparhistorier som gått från mun till mun, men har också en estetisk funktion, menar Bäärnhielm.
Det här var tre axplock i en djungel av kartor. I samlingen svenska tryckta atlaser finns 700 volymer, och motsvarande siffra för de utländska är 600. Lägg därtill de handritade verken och de sammanlagt 270 000 kartbladen, den moderna avdelningen med ekonomiska och topografiska kartorna i spetsen, så får vi en bild av den imponerande bredden.
Men här finns även andra skattgömmor av stort intresse. I serien “Svenska historiska planscher” känns flera bilder igen. Här har läroboksillustratörer hämtat sina motiv och museer lånat verk för utställningar.
Bland de tretusen träsnitten och kopparsticken finns Gustaf II Adolfs och Karl XII:s berömda fältslag. Mordet på Gustav III är en annan av klassikerna. På den färglagda planschen fyrar en förklädd Anckarström av sin pistol mot kungen som slitit av sig sin mask.
I mitten av juni öppnar Läckö slott en utställning om 1600-talsarkitekten Erik Dahlbergh. En betydande del av stoffet kommer från Kungliga Biblioteket. Dahlbergh var en ofrälse och uppkomling som slutade som greve och generalguvernör över Livland. Han reste land och rike runt och tecknade av svenska städer, slott, kyrkor och herresäten. Resultatet samlades i “Suecia antiqua et hodierna” vars förlagor återfinns på Kart- och Bildsektionen.
Karikatyrer från sekelskiftet
Mindre kända är några volymer med franska och engelska karikatyrer från tiden kring sekelskiftet 1800. Blodfulla och mustiga bilder från franska revolutionen med Bastiljens fall och avrättningen av Ludvig XVI. De kan ställas mot ett planschverk som Marie Antoinette skickade till Gustav III i slutet av 1700-talet. En karta och fyra pittoreska vyer från hennes lustslott “Le Petit Trianon” utanför Versailles. Gouache-målningarna är mycket detaljrika, på översiktsplanen är till och med skuggorna från träden utritade. Kartor och planscher förvaras i stora grålaserade skåp. Men vad innehåller de små bruna kartonger som står ovanpå?
– Det är vykortssamlingen som omfattar en halv till en miljon kort, avslöjar Göran Bäärnhielm. Det finns några lådor utländskt, men det mesta är svensk topografi, sorterat under respektive ortnamn.
En guldgruva för hembygdsforskare på jakt efter gamla stadsvyer och kulturmiljöer. Andra vykort finner man under temaord. Politik, polis, pikanta. Den sistnämnda gruppen bjuder inga större överraskningar, här har Nordiska museet en mer spännande uppsättning.
Ett exemplar av varje vykortsmotiv som tillverkas i landet ska sändas till Kart- och Bildsektionen här i Stockholm. Det kallas för pliktleverans men fungerar dåligt i praktiken. Då har karttillverkare bättre ordning på sig. Varje år växer samlingen med två – tre tusen kartor. Donationer bidrar också till att det blir allt trängre i hyllor och skåp. Årligen inkommer femtusen fotoporträtt på kända och okända svenskar, främst från gamla släktalbum. De identifierade personerna ordnas in under efternamn, en fin service för släktforskare.
I tre timmar har vi strosat runt bland utrymmena i Kart och Bildsektionen på Kungliga Biblioteket. Tre dagar hade gjort samlingarna mer rättvisa. Vi har knappt vidrört kollektionen med en halv miljon svenska och utländska porträtt. De la Gardies samling av stadsvyer och historiska planscher har inte nämnts. Inte heller arkitekturritningarna, Goodwins fotosamling eller Elias Martins akvareller.
Skattkammare för historiker
Det här är en skattkammare för historiker, kartforskare och konstintresserade. Men bara cirka 1200 personer letar sig hit varje år. Främst mediafolk som illustratörer, reklamanställda och journalister. En och annan släktforskare fyndar också i arkiven. Även om den sju man starka personalen inte är rustad för en invasion, finns det plats för fler. Och det är inte speciellt svårt att få en audiens hos Bäärnhielm och hans medhjälpare.
Har man någorlunda klart för sig vad man är ute efter, går det bra att beställa tid för ett besök per telefon.
Mot låg ersättning finns det möjlighet att göra reproduktioner av kartor och bildmaterial. Allt från xeroxkopior för ett par kronor styck till fotografier från tjugosex kronor och uppåt. För att slippa alltför tät avfotografering av känsliga verk, hyr man ut färgdior och negativ istället för att sälja dem.
Utställningsmakare hör ofta av sig till Göran Bäärnhielm. Läckö slott har redan omnämnts, liksom den stora 1500talsplanschen som ska till Tyskland. Den föreställer Karl V:s fältläger i Wittenberg 1547, och är ett av de blad som köptes in i Holland för Gustav II Adolfs räkning. Försäkringsbeloppet är satt till en miljon kronor, vilket ger en fingervisning om värdet av samlingarna på Kart och Bildsektionen. Med sina 187 planscher skulle bara denna kollektion uppgå till närmare 200 miljoner kronor!
Förskonat från stölder
Med undantag av ett handritat sjökort från 1810 över Värmdö i Stockholm som försvann på 60-talet, har avdelningen varit förskonad från stölder. Blaeus atlasverk minner dock om en annan fiende: elden.
Ett speciellt dramatiskt skimmer vilar över biblioteksbränder. En bit av historien, tusentals år av vetenskapliga ansträngningar går på några ögonblick upp i rök. Branden i Alexandria i Egypten under Caesars tid är det mest kända exemplet under antiken. En modern motsvarighet finner vi i Bukarest där ett stort bibliotek föll offer för lågorna i samband med striderna 1989.
Nu är hotet mot samlingarna här inte så stort. Snart flyttas volymerna från den andra våningen ovan jord till bergrum 30 meter under marken.
Men jag frestas ändå att fråga Göran Bäärnhielm vad han skulle ta med sig om larmet gick och det fanns möjlighet att rädda ett enda verk:
– Leningradvolymen, svarar han efter lång betänketid. Den innehåller bland annat illustrationer över Karl X Gustavs krig i Polen och teckningar som Erik Dahlbergh samlade under sin resa i Italien vid mitten av 1600-talet.
Planschverket med sina vackra skisser av venetianska stadsvyer hamnade i ryska händer, men köptes till Sverige på 1930-talet. Nu är den en av pärlorna i Stockholms okända skattkammare, Kart- och Bildsektionen på Kungliga Biblioteket.
Stefan Seidel är journalist och verksam i Uppsala.
