Den 29 november 2001 kunde Statens historiska museum ropa in en riksklenod på auktion i Stockholm: en sigillstamp av brons som tillhört medeltidsjarlen Karl Bengtsson. Det unika föremålet klubbades för ett rekordpris, 800 000 kronor. Säljare var en anonym privatperson. Den ansenliga köpeskillingen samlade museet in bland en rad privatpersoner, stiftelser, fonder och andra välvilligt inställda.

Vad är det då som gör denna platta av brons så begärlig att Historiska museet i en månads tid jagar pengar att köpa den för? Vad fick författaren Jan Guillou, med ett bidrag på 100 000 kronor, att ställa sig i spetsen för ansträngningarna att få förvärvet att gå i lås?

En sigillstamp är den metallstämpel med vilken man åstadkommer ett sigill, något som under medeltiden gjordes i vax. Stampen som det är fråga om här är en mäktig variant, gjord av brons – den mäter 8,5 centimeter i diameter. Sigillbilden visar en ryttare i hjälm och ringbrynja som med draget svärd och skölden framför sig spränger fram på sin häst. Omskriften lyder: SIGILLVM CAROLI FILII BENEDICTI, ”Karl Bengtssons sigill”. Olika omständigheter gör att vi kan datera stampen till omkring år 1200, vilket gör den till Sveriges äldsta bevarade sigillstamp.

Karl Bengtsson tillhör vår tidiga rikshistoria. Man anser att han föddes senast 1165, som son till Bengt Snivil av Folkungaätten, den mäktiga släkt (även kallad Bjälboätten), som en rad svenska regenter från och med Birger Jarl hörde till, och som hade koppling till Östergötland. Hans sigill kan alltså betecknas som en härskarsymbol, och stampen är den enda som bevarats för ett medeltida svenskt furstesigill.

Karl var bror eller halvbror till jarlen Birger, som i isländska källor kallas Brosa (vilket betyder leende). Birger Brosa var jarl under Knut Eriksson och under många år den mäktigaste mannen i riket. Hans sigill är det äldsta sigill som bevarats i Sverige. Det är ett ryttarsigill och visar jarlen till häst – en häst fångad mitt i ett mäktigt språng – med hjälm, svärd och sköld.

Det är bevarat i ett enda, ganska skadat avtryck; ursprungligen måste det dock ha hängt under många dokument. Karl Bengtssons sigill är mycket likt Birger Brosas bevarade sigill, så likt att sigillstamparna kanske skurits av samme sigillskärare. Detta är naturligt, eftersom de var bröder eller halvbröder; kanske har de beställt stamparna vid samma tillfälle.

1100-talet är det århundrade då vi får ett fastare grepp om Sveriges historia. Men även om vi genom krönikor och andra källor har en aning om historiska förlopp och personer, är konturerna inte skarpa och biografierna över personerna vi känner namnen på kan sällan göras utförliga.

Karl Bengtsson hör till de personer i den svenska historiens gryning som är nämnda i flera källor. Han är omnämnd i Hakonarsagan, en kungasaga som skildrar den norske kungen Håkon Håkonsson, och där ges han tillnamnet Döve. Han är vittne i ett dokument tillkommet senast 1185, och i ett annat, från 1219, kallas han jarl – ett av de högsta ämbetena i riket.

År 1220 följde han med kung Johan Sverkersson, som hade samlat en stor här, och biskop Karl på ett krigs- och missionståg till Estlands västkust. Kungen återvände helskinnad, men under strider kring borgen Leal på fastlandet nära Ösel dödades både Karl Bengtsson och biskopen.

Karl Bengtsson, som var Birger Jarls farbror, är alltså i högsta grad en historisk person. Märkligt nog finns det utomordentligt få föremål som kan kopplas till personer i vår äldre historia. Inte ens till Gustav Vasa kan man med säkerhet knyta mer än några enstaka föremål. Det är bland annat därför som stampen är så märklig.

Sigillstamparna var ofta utförda av de främsta guldsmederna och riktigt förnäma stampar var av silver. Karl Bengtssons och Birger Brosas stampar var sannolikt utförda i utlandet. Sigillstampen var högst personlig, och vanligen förstördes den sedan ägaren lagts i graven, för att man inte efter dennes död skulle kunna framställa falska dokument. Därför finns många sigillavtryck men få sigillstampar bevarade.

Men varför förstördes då inte Karl Bengtssons sigillstamp när han dött? Förklaringen kan vara att stampen, sedan han blivit jarl, var juridiskt ogiltig och därmed ofarlig, eftersom det var allmänt bekant att den inte återgav hans aktuella titel. En ny stamp med jarltiteln, Dux, kan han ha haft med sig till Estland. Den bevarade stampen bör ha gällt fram till att han blev jarl och kan alltså vara tillverkad före 1219, men inget sigillavtryck är bevarat. Kanske gjordes den redan i början av 1180-talet; omkring 1180 fyllde Karl 15 år, den ålder som i de skandinaviska landskapslagarna gällde som myndighetsålder.

Arbetet med att fastställa stampens ursprung fortsätter.

Göran Tegnér, Historiska museet

**Publicerad i Populär Historia 1/2002