Märkvärdig snörstump

Ájtte – Svenskt fjäll- och samemuseum är en ung kulturinstitution, vars verksamhetsområde omfattar hela fjällregionen och det traditionella samiska bosättningsområdet. Föremålet på bilden är hämtat ur museets samlingar och består av en 85 centimeter lång snörstump, med en liten skinnbit fastsydd med sentråd i ena änden. I skinnbiten, som är dubbelvikt, är ett märke inskuret.

20 september 2006 av Caroline Lagercrantz

I museets noteringar anges att föremålet är ett karksnöre, ”försett med den rike lappen Pavals renmärke”. Vidare står det att det hittades i en videbuske vid sjön Gieddávrre, öster om Virihaure i Badjelannda, Lappland, den 14 augusti 1911.

Renmärket är ett ägarmärke som snitt­as in i kalvens öra dess första sommar. Som renskötare måste du känna till ditt eget renmärke, dina familjemedlemmars och din närmaste släkts märken. I dag ger samebyarna ut böcker med alla byns ren­märken förtecknade tillsammans med äga­rens namn. Men detta är ett gammalt märke och då får man gå till de gamla tingslagböckerna för att leta rätt på ägaren.

När en renägare kallas rik betyder det att han har många renar. Just kring 1910 gjordes renräkningar i samband med utredningar om renbeten, och utifrån dessa kunde sökandet begränsas till några individer i släkten Paval som tillhör Tuorpon sameby i Jokkmokk.

Det visade sig att renmärket tillhörde Pava Ammasson Paval, född 1836 i Kvikkjokks socken och död 1927. Vid renräk­ningen hade Pava Ammasson drygt åtta hundra renar. Han tillhörde Virihaure-gruppen som hade sina renar i Badjelannda på sommaren.

Pava Ammasson blev gammal, över nittio år, och kom med tiden att få hedersnamnet ”Pava-Áddjá”, egentligen ”morfar/farfar Pava” men även med betydelsen ”respekterad äldre man”.

Ordet ”karksnöre” finns inte i rikssvenskan, men i lulesamiskan finns ”gárkas”, som betyder snöre (band, rep) med vilket man fäster något som är nerpackat. I Harald Grundströms ”Lulelapsk ordbok” från 1946 finns verbet ”kar’h-kat” med betydelserna ”binda fast; snöra in benen (när man ska åka i lappsläde)”.

Karksnöret hör således helt och hållet ihop med en nomadiserande tillvaro, där tillhörigheter skulle packas och fästas för att klara transporter både på snö och på barmark. Det var lätt hänt att något lossnade och föll av en bångstyrig ren, så ett karksnöre med renmärket väl synligt var ett bra sätt att försäkra sig om att packningen skulle komma tillrätta.

Karksnöret ingick i en deposition till Ájtte från Geografiska institutionen vid Uppsala universitet. Samlingen omfattar cirka åttio föremål och av dessa har glaciärforskaren Axel Hamberg samlat in 74 stycken.

Axel Hamberg tillbringade 35 somrar i Jokkmokksfjällen för fältforskning. Han var den förste att beskriva Sarek vetenskapligt och har lämnat många rapporter om strapatsrika fjällfärder.

Publicerad i Populär Historia 9/2006

Kanske är du intresserad av...

Läs också