Under Nebukadnessar II:s tid (604-562 f Kr) blev Babylon en av världens största städer. Flera praktfulla och mäktiga anläggningar uppfördes vid Eufrats stränder. På den första kända listan över den antika världens sju underverk, nedtecknad av greken Antipatros från Sidon under 100-talet f Kr, finns Babylon representerat med två byggnadsverk: dels de imponerande stadsmurarna, dels de ”hängande trädgårdarna” i nära anslutning till kunga-palatsen.

Den yttre stadsmuren, byggd av sten, ska ha varit 18 kilometer lång och försedd med mängder av torn. Historieskrivaren Herodotos, som själv besökte Babylon på 400-talet e Kr, uppger att muren var så bred att ett fyrspann kunde vända på dess krön.

Trädgårdarna, sannolikt placerade i en trappformation snarare än hängande, ska enlig legenden ha anlagts av Nebukadnessar för att trösta sin hemlängtande drottning, uppvuxen i bergiga trakter i Persien. Det finns flera skildringar av hur trädgårdarna skulle ha varit konstruerade, och där nämns avancerade underjordiska bevattningssystem med kanaler och schakt där vatten ”skruvades” upp. Vad som är sant i dessa beskrivningar är svårt att avgöra, några arkeologiska belägg finns inte. Inte ens den exakta platsen har arkeologerna kunnat bestämma. Detta har fått vissa forskare att tvivla på att trädgårdarna alls funnits, eller tro att de kanske istället ska sökas i assyriska Nineve, en stad som i historiska källor inte sällan förväxlas med Babylon.

Den ursprungliga listan över världens sju underverk såg ut så här:

  1. Babylons murar

  2. Fidias Zeusstaty på Olympen

  3. Kolossen på Rhodos

  4. Babylons hängande trädgårdar

  5. Pyramiderna vid Giza

  6. Mausoleion i Halikarnassos

  7. Artemistemplet i Efesos

På senare förteckningar har i allmänhet murarna i Babylon ersatts av fyrtornet på Faros utanför Alexandria. Under senantiken gjordes också andra underverkslistor, där romersk ingenjörskonst betonas mer än den grekiska världens estetiska höjdpunkter och religiösa manifestationer.

**Publicerad i Populär Historia 1/2003