Stockholm, 1986
Föräldrahemmet i Malmö, morgonen den 1 mars 1986. Jag var 17 år. Minnet av hur jag blev varse att Olof Palme mördats är alldeles tydligt. Sydsvenskans förstasida förmedlade en hisnande overklighetskänsla som fick mej att bli stående där i hallen en stund innan jag berättade nyheten för resten av familjen.
Jag bär med mig detta och några andra ”jag-kommer-ihåg-var-jag-var-och-gjorde-minnen”. Estonia, 11 september, diskoteksbranden, Anna Lind, Tsunamin. Många lite äldre lägger säkert till Kennedy 1963. Minnesbilder.
Det är på samma sätt med fotografier. Några etsar sig fast, blir symboler.
Sveriges statsminister sköts till döds på Sveavägen strax före midnatt den 28 februari. Han och hustrun Lisbet var på väg hem från en bioföreställning, till fots i Stockholmsnatten.
Dåvarande Expressenfotografen Jacob Forsell väcktes halvsju av sin bror som ringde: ”Palme är död, slå på TV:n!” Bilderna som visades var från Moskva, Palmes frånfälle kommenterades. När det stod klart att dådet ägt rum i centrala Stockholm lämnade Forsell snabbt bostaden och begav sig till Sveavägen. Med sig hade han sin ”akutväska” innehållande bland annat ett 300-millimeters teleobjektiv.
Väl framme vid mordplatsen, kring halvåtta, står ett tjugotal människor utanför en första, mindre avspärrning. Inte mycket pressfolk har dykt upp ännu. Det är nu Jacob Forsell tar bilden som med ett klick fångar känslan hos ett land stelnat i chock – sinnebilden av ett nationellt trauma.
När Expressens bildchef Lars Fahlén får se Jacob Forsells foto vet han vad som ska hamna på löpsedel och förstasida. Men det blir inte så. Chefredaktören, Bo Strömstedt, vägrar publicera bilden. Forsell undrar varför. Han anser att han gjort ett bra journalistiskt hantverk och skildrat det inträffade på ett balanserat sätt. Strömstedt svarar att han tycker fotot har ”drag av spekulation över sig”. (Bilden förekom i andra tidningar och utsågs senare till ”Årets färgbild”.)
Än i dag tycker Jacob Forsell att han gjorde rätt som tog bilden. ”Samtidigt som den väcker avsky ger den upphov till eftertanke. Det är givetvis fel om man sätter i system att fotografera vidrigheter. Men att ducka för verkligheten är ingen bra lösning”, säger han när jag ringer upp och undrar.
I takt med att nyheten om Palmes död sjönk in den där kalla marsdagen samlades allt fler sörjande i hörnet av Sveavägen och Tunnelgatan. Människor tände ljus och överräckte buketter till poliserna att lägga ner innanför staketen där ett blomsterberg snabbt växte upp. Det finns många starka fotografier av det. Men bilden som stannar kvar föreställer några få blommor och en blodfläck som frusit till is. PH
Publicerad i Populär Historia 2/2006
