I självvald exil
Med en cigarett i handen lutar sig August Strindberg ut genom ett öppet fönster på pensionat Gersauer Hof i den lilla schweiziska kurorten Gersau vid Luzernsjön. Han bor där med sin familj vintern 1886–87. Huset finns för övrigt ännu kvar, i korsningen av Dorfstrasse och Rathausgasse, över gatan från det lokalhistoriska museet. Intill Strindberg trängs hans och hustrun Siri von Essens barn. Längst till höger ses Karin, i bakgrunden Greta, och så lille Hans ("Putte" kallad) närmast sin far. Enligt uppgift är det Siri som tar bilden, men tekniskt sett kan det också vara August som är fotograf här – vid denna tid experimenterar han med en tids- och fjärrutlösningsmekanism till kameran.
Fotografiet Gersau, 1886.
Författaren trivs i Schweiz och med boendet. Det berättar han för sin förläggare Albert Bonnier i ett brev daterat i Gersau den 11 november 1886: Här är nu ljufligt att vara. Snö på alpen, sill och potatis, schnaps, öl, och lingon (!) samt kakelugnar och innanfönster. Skada bara att jag skall ha så mycket småsysslor och korrespondens bredvid mitt egentliga arbete, så att jag irriteras. Emellertid har jag aldrig varit så frisk som här och arbetar otroligt. Har biljard i huset, hvilken räddar mitt hufvud från värk och får mig att sofva om nätterna. [...] Schweiz dyperar mig otroligt om vintern, och när man lägger sig kl 9 om qvällarna nykter, tar kallt vatten på corpus delicti samt läser Schiller, så blir man beskedligare, om man också veta sig ha alldeles rätt.
Fast ser han så nöjd ut på fotot? Jag kan tycka att den 38-årige Strindberg ger ett lite härjat intryck. Helt klart finns det bekymmer. Som ofta är det problem med försörjningen. Och hans och Siris äktenskap är fullt av konflikter och spänningar. Det senare ska ge rikligt med bränsle till den självbiografiska romanen En dåres försvarstal, som skrivs 1887–88. Dessutom är det inte någon semestertripp som han och familjen är på – de lever i landsflykt eller exil, som i alla fall Strindberg själv uttrycker saken.
Efter att med några uppmärksammade böcker ha skaffat sig otaliga fiender inom akademin och det litterära etablissemanget kände sig August nödd och tvungen att lämna Sverige hösten 1883. Under sex år av europeiskt kringflackande i Frankrike, Schweiz, Tyskland, Danmark och Österrike – fram till 1889, när han återvände till hemlandet för gott – lär han ha haft hela 22 olika adresser.
Publicerad i Populär Historia nr 4/2025
