Dagens Nyheters bildarkiv räddas
Variationsrikedomen är stor. I arkivlådorna trängs bilder på kungligheter, politiker och dåtidens kändisar, med foton av arbetare, fattighjon och sedan länge bortglömda platser och evenemang.
Bildsamlingen har stått och samlat damm i decennier och det har rentav talats om att kasta bort den. Men nu tas den till vara.
– Det handlar om att rädda historia, säger tidigare Expressenfotografen Jacob Forsell. Alla inser inte värdet av gamla fotografier, och det har faktiskt förekommit att glasplåtar har hittats i containrar, fortsätter han.
Forsell är en av fyra entusiaster som sedan i september träffas ett par gånger i veckan i bildbyrån Scanpix lokaler i DN-huset för att bringa ordning i det digra materialet. Förutom Forsell består gruppen av journalisten Jan Lundgren, fotografen Roger Tillberg och förre bildbyråchefen Hasse Holmberg.
Det går inte att missta sig på deras genuina engagemang. De tycks nästan etablera en nära relation till varje fotografi.
– Vi känner ett kulturhistoriskt ansvar för bilderna, säger Jacob Forsell, det är ett unikt material och gott om pärlor.
– Titta här till exempel – en helt osannolik bild!, säger han och håller fram ett foto från en väldigt välbesökt simtävling i Centralbadet 1936.
Forsell berättar att han känt till glasplåtarnas existens i många år och länge velat göra någonting åt det ”bortglömda” arkivet. Men först nu, efter en del tjat för att få berörda chefer intresserade av projektet, och sedan den digitala tekniken gjort det möjligt att skanna och lagra bilderna på ett rationellt sätt, är arbetet igång.
Arbetet är väldigt tidsödande. I snitt avverkas femton bilder om dagen. Steg ett är att göra ett urval; allt är inte intressant eller realistiskt att ta sig an. De glasplåtar som väljs ut skannas, och därefter bearbetas de digitala bilderna i dator – skador och slitage retuscheras bort, och ljus- och färgbalans justeras. Slutligen katalogiseras bilderna. Detta arbetsmoment är det svåraste och det som tar längst tid. Ambitionen är att ta fram så mycket information som möjligt om varje bild: motiv, tid, plats och fotograf.
Jan Lundgren ansvarar för researcharbetet. Han letar i gamla lexikon, söker på nätet, och pusslar ihop information som en detektiv. Inte sällan är glasplåtarna helt omärkta eller bara försedda med knapphändig bildtext.
– Kändisar och kungligheter är enklast att identifiera, barn är svårast, säger Jan Lundgren.
– Och det är inte alltid så lätt att veta vem som tagit bilden, inflikar Jacob Forsell. Att vara fotograf var ofta ett anonymt hantverk förr i tiden.
Hittills har lite över tusen bilder registrerats. Jacob Forsell uppskattar att de har jobb tio år framåt.
Jacob Wiberg
Fotnot: Fotografierna görs efter hand tillgängliga på bildbyrån Scanpix.
Fakta glasplåtar
En glasplåt är ett fotografiskt negativ – en glasskiva som försetts med en tunn ljuskänslig hinna (emulsion) av gelatin och silversalter. Den framkallas på liknande sätt som svartvit fotofilm. En glasplåt rymmer bara en bild. Andra nackdelar är att den är bräcklig, tung och utrymmeskrävande. Tekniken ersattes under början av 1900-talet av rullfilm av celluloid.
