Samarien, 1948

Med de få tillhörigheter de orkar bära vandrar palestinska kvinnor och barn genom ett ”ingen mans land” i de samariska bergen. Bakom sig lämnar de sitt forna hemland – det som sedan en dryg månad heter Israel. En osäker framtid på Västbanken väntar.

Palestinakriget bottnade i ett förslag som lades fram och vann majoritet i FN:s generalförsamling i november 1947. Förslaget innebar en delning av Palestina i två stater – en judisk och en arabisk. Den judiska delen skulle bli något större till ytan, cirka 55 procent, än den arabiska och förlagd på bättre, mer värdefull mark – detta trots att den judiska befolkningen var i minoritet. Efter andra världskriget och förintelsen fanns världens sympatier föga förvånande hos det judiska folket.

Palestinierna önskade en odelad demokratisk stat och kunde inte acceptera FN:s rekommendation. Istället genomfördes en rad gerillaattacker mot judiska bosättningar. Det hela utvecklades till ett inbördeskrig när den underjordiska judiska försvarsorganisationen Haganah och andra grupper slog tillbaka med råge mot arabiska byar.

Staten Israel utropades den 14 maj 1948; dagen därpå släppte britterna det mandatstyre de haft över Palestina sedan 1920. Kriget utvecklades till en internationell konflikt när den nyutropade staten genast angreps av sina grannar; palestinierna backades upp av stridskrafter från bland annat Transjordanien, Irak, Libanon och Syrien.

Efter en avgörande insats av den svenske FN-medlaren Folke Bernadotte kom en månadslång vapenvila till stånd. Det var under denna krigspaus, den 26 juni, som den franske fotografen David Boyer tog sin ”exodusbild”.

Flyktinggruppen hade transporterats på lastbilar från sina hem nära hamnstaden Haifa till gränsen mot arabisk-kontrollerat område vid Tulkarm nordost om Tel Aviv. Liknande öden drabbade tusentals andra. Uppskattningsvis 700 000 palestinier drevs eller flydde från sina hembyar under det årslånga kriget.

Striderna fortsatte när arabsidan motsatte sig fortsatt vapenvila och när ingen part intresserade sig för Folke Bernadottes medlingsplaner. Hans diplomatiska ansträngningar avbröts definitivt den 17 september då han mördades i Jerusalem.

**Publicerad i Populär Historia 8/2000