Stridsvagnsduell i Berlin 1961

Klockorna längs Friedrichstrasse visar fem i halv nio på morgonen den 28 oktober 1961. Terror­balansen mellan öst och väst – Sovjetunionen och USA – demonstreras denna regnkalla höstdag med närmast teatral tydlighet. Sedan föregående eftermiddag pågår en tyst maktkamp mellan skarpladdade sovjetiska och amerikanska stridsvagnar i högsta beredskap, tio på var sin sida om en betongspärr.

Berlin-krisen 1961, Checkpoint Charlie.

Scenen för dramat – eller farsen, det beror på hur man ser det – är kalla krigets mest symbol­laddade plats: Checkpoint Charlie. Mellan stadsdelarna Kreuzberg och Mitte i Berlin hade denna gräns­post upprättats mellan de amerikans­ka och sovjetiska zonerna. ”Charlie” betecknar bokstaven ”C” i Natos fonetiska alfa­bet (Alpha, Bravo, Charlie och så vidare).

Efter kriget delades Berlin upp i fyra sektorer av segrarmakterna Sovjetunionen, USA, Storbritannien och Frankrike. Från att muren började byggas den 13 augusti 1961 permanentades och konkretiserades delningen.

Stridsvagnsduellen längs Friedrichstrasse var en konsekvens av murens tillkomst, men den direkta orsaken till krisen var en fråga om prestige. På kvällen den 22 oktober skulle ställföreträdande chefen för den amerikanska delegationen, Alan Lightner, ta med sin fru på teater i Östberlin. Det civilklädda paret rullade fram i sin USA-märkta bil mot Checkpoint Charlie. Men istället för att som vanligt vinkas förbi av de östtyska gränsvakterna, tvingades de stanna och avkrävdes identitetshandlingar. Lightner vägrade visa några papper.

De östtyska myndigheterna, med kommunistledaren Walter Ulbricht i spetsen, hade bestämt sig för att inskränka den rörelse­frihet som allierad personal tidigare åtnjutit i hela Berlin. Gränsvakterna hade fått order om att kräva ID-handlingar av alla som skulle passera gränsen till öst. Lightner godkände inte de östtyska vakternas auktoritet, och bad att få tala med ett sovjetiskt befäl.

Något sådant dök inte upp, så Lightner körde helt sonika över gränsen. Efter 40 meter stoppades han av beväpnade soldater. En timme senare marscherade en amerikansk militärpatrull med blottade bajonetter över till Östberlin och fram till bilen, som nu svängde runt och långsamt rullade in i väst igen, med sin eskort.

Under de dagar som följde testade amerikanerna, som vägrade acceptera ID-tvånget, gränsvakterna med ytterligare fram­stötar. Situationen trissades upp med bländande strål­kastare från bägge sidor, helikopteröverflygningar och dramatiskt ökad militär närvaro i området. Spektaklet skedde inför ögonen på nyfikna berlinbor och den samlade världspressen.

Detta var första och, skulle det visa sig, enda gången under kalla kriget som sovjetiska och amerikanska förband stod skjutklara öga mot öga. Vad skulle hända? Ingenting. Ett par timmar efter att fotot togs började de sovjetiska stridsvagnarna (längst bort i bild) backa undan från gränslinjen, och snart även de amerikanska. Lyckligtvis var varken Nikita Chrusj­tjov eller John F Kennedy beredda att starta ett krig om ID-kontroll.

Publicerad i Populär Historia 12/2007