London, 1914
”Arresterad vid slottsporten. Tala om det för kungen!”, ropar kvinnan. Vad är nu detta? En stackars dam i femtioårsåldern grips utanför Buckingham Palace och bärs iväg av ordningsmakten; en stadig poliskommissarie vid namn Rolfe. Men kvinnan som frihetsberövas för vidare transport till Hollowayfängelset är inte vem som helst utan en riktig vaneförbrytare – sett med myndigheternas ögon. Hon heter Emmeline Pankhurst (1858–1928) och blir knappast förvånad över behandlingen. Som ledare för den brittiska suffragettrörelsen har hon stor erfarenhet av att vara på kollisionskurs med rättssystemet.
I Storbritannien, liksom på många andra håll, var klyftorna mellan män och kvinnor länge milsvida. Helt olika förutsättningar rådde juridiskt och ekonomiskt. Kvinnor var närmast omyndigförklarade genom att de förvägrades rätten att rösta.
Sedan mitten av 1800-talet fanns en organiserad kvinnorörelse, men jämlikhetsprocessen gick långsamt. Alltför långsamt tyckte Emmeline Pankhurst, som 1903 grundade Women’s Social and Political Union (WSPU) hemma i Manchester med sina döttrar Christabel och Sylvia. Medlemmarna i WSPU:s militanta gren – suffragetterna (ordet kommer från engelskans suffrage – ”rösträtt”) – ansåg inte att föreläsningar, insändare och fredliga möten gav önskat resultat. Hårdare tag krävdes.
Politiska möten saboterades, statlig egendom förstördes, bränder anlades och fönster krossades. Man detonerade rentav bomber, men suffragetterna var noga med att människor inte skulle komma till skada. När aktivisterna fängslades (inte sällan under våldsamma former) fortsatte protesterna genom hungerstrejker – som möttes med tvångsmatning. Stor symbolisk betydelse fick Emily Wilding Davisons martyrlika död. Under Derby Day 1913 kastade hon sig framför kungens kapplöpningshäst och ådrog sig så svåra skador att hon senare avled.
Fotot av Emmeline Pankhurst togs den 21 maj 1914 av frilansfotografen Jimmy Sime under en suffragettdemonstration, där man – utan framgång – försökt överlämna en petition till kung Georg V. Hur det gick sen? Tja, inte för att det har någon världshistorisk signifikans, men två veckor senare dog kommissarie Rolfe av en hjärtattack. Ytterligare några veckor senare, 28 juni, föll de ödesdigra skotten i Sarajevo mot det österrikiska tronföljarparet, och snart bröt första världskriget ut. I Storbritannien släpptes då alla fängslade suffragetter och Emmeline Pankhurst grävde ned stridsyxan. Istället verkade hon med stor patriotism för brittisk seger. Efter kriget övergav hon feminismen och anslöt till det konservativa partiet.
I januari 1918 fick brittiska kvinnor över 30 år rösträtt, tio år senare sänktes åldern till 21. Med Margaret Thatcher fick landet 1979 sin första kvinnliga regeringschef. När får Sverige sin?
Publicerad i Populär Historia 5/2005
