Rymden 1962

Astronaut Walter Schirra är inne på det sista av sex jordenruntvarv med sin kapsel Sigma 7 när han fotograferar den västra

horisonten över Sydamerika. Det är den 3 oktober 1962 och snart har den amerikanska rymdflygstyrelsen NASA genomfört sin tredje bemannade tripp inom ramen för Mercury-projektet. Det pågår en intensiv kapplöpning mellan USA och Sovjetunionen och ryssarna leder klart på poäng. 1957 skickade man upp den första satelliten, Sputnik 1. Samma år blev hunden Lajka den första jordvarelsen i rymden och 1961 Jurij Gagarin den första människan.

Mitt i denna prestigeladdade kamp om rymdherraväldet fick ett svenskt deltagande i de utomjordiska flygningarna stor uppmärksamhet. Med sig på Sigma 7 hade Walter Schirra tagit en viss Hasselblad. Kameran, alltså.

På det första mercuryuppdraget hade John Glenn plåtat med sin privata småbildskamera – med måttligt resultat. NASA-teknikerna började skissa på hur en riktig ”rymdkamera” borde se ut och vara beskaffad. Vid något tillfälle under utvecklingsarbetet lär Schirra ha sagt att ”det där ser ju precis ut som min Hasselblad” varpå en sådan (modell 500C) raskt inhandlades i en butik i Houston. Sedan gick ingenjörerna lös på den exklusiva mellanformatskameran, justerade för astronautbruk och plockade bort alla onödiga delar; det var viktigt att hålla nere rymdekipagets totalvikt.

Victor Hasselblad startade sitt företag 1941 när det svenska flygvapnet behövde spaningskameror. Den första ”Hasselbladaren” för allmänt bruk kom 1948. Nu har samarbetet mellan Hasselblad och NASA pågått i fyrtio år och hundratusentals rymdbilder har tagits. Förutom att tjäna rena vetenskapliga syften har dessa fotografier gett oss nya och hisnande perspektiv på oss själva och vår lilla planet.

Rymdäventyret har varit värdefullt för Hasselblad. Att få en produkt godkänd av NASA är ingen dålig kvalitetsstämpel. Och säg den reklammakare som kan överträffa Michael Collins svordomar i hjälmmikrofonen under en rymdpromenad 1966: ”Damn! I’ve dropped it. I’ve dropped my Hasselblad”. När Collins skulle be om ursäkt för att ha fumlat bort dyrgripen var Victor Hasselblad mer än nöjd: ”Bättre publicitet kunde vi inte köpt för pengar.”

**Publicerad i Populär Historia 8/2002