Ensam i rymden – Apollo 11:s tredje astronaut
När Neil Armstrong och Buzz Aldrin för femtio år sedan gick omkring som de första människorna på månen väntade Michael Collins ensam och orolig i moderskeppet på att kollegorna skulle återvända.
Michael Collins övar på att vänta medan hans kollegor är ute på världens första månpromenad.
Nasas officiella porträtt av astronauterna som bemannade Apollo 11, rymdfärden som för 50 år sedan, den 20 juli 1969, landsatte människor på månen för första gången, visar tre personer. Två av dem ler. En gör det inte. Gladast är Neil Armstrong, befälhavare och den som fick kliva ner i mångruset först (»That,s one small step for man, one giant leap for mankind«, ja ni vet). Nästan lika brett ler Edwin E »Buzz« Aldrin, som också skulle få knalla runt på den ödsliga himlakroppen.
Men så har vi mannen i mitten på PR-fotot (nedan) som togs några månader före rymdfärden. Visst ser han ganska sammanbiten ut? Michael Collins anade kanske att han skulle bli lite bortglömd i historieböckerna. För trots att han i högsta grad var delaktig i ett av tidernas mest episka äventyr skulle han de facto inte få vara med om själva månlandningen.
Och så var det något annat som gnagde...
På fotot ovan, taget på Johnson Space Center i Houston, Texas, någon månad före uppskjutningen tränar Collins i simulator för sin roll som Command Module Pilot. Det var hans uppgift att spaka Apollo 11:s moderskepp, rymdkapseln Columbia, i omloppsbana runt månen medan kollegorna slutförde uppdraget med månlandaren Eagle.
Den officiella bilden på Apollo 11:s tre astronauter Neil Armstrong, Michael Collins och Buzz Aldrin.
Collins lott var tjugo timmar i absolut ensamhet. Under varje varv runt månen var det dessutom helt tyst i 47 minuter då radiokontakten med jorden var bruten. »Inte sedan Adam har någon människa varit så ensam«, lät det från Mission Control i Houston.
Collins bistra min ska nog inte tolkas som besvikelse över att vara så nära men ändå inte få smutsa ner sina moon boots. Under lång tid före uppskjutningen oroade han sig för risken att Armstrong och Aldrin skulle bli fast på månen – om fel uppstod med Eagles startmotor.
Medan han »svettig som en brud« väntade på ögonblicket då kollegorna skulle försöka lyfta från månytan gjorde Michael Collins följande notering: »My secret terror for the last six months has been leaving them on the Moon and returning to Earth alone. I am not going to commit suicide; I am coming home, but I will be a marked man for life and I know it.«
Farhågorna kom lyckligtvis på skam, det gick bra. Trion återvände helskinnad till jorden den 24 juli.
Publicerad i Populär Historia 5/2019
