New York 1890

En skymt av några udda figurer, en konstig låda på tre ben och ett förblindande ljussken följt av ljudet av steg som hastigt avlägsnar sig. Förvånade, i

10 september 2003 av Jacob Wiberg

En skymt av några udda figurer, en konstig låda på tre ben och ett förblindande ljussken följt av ljudet av steg som hastigt avlägsnar sig. Förvånade, ibland uppskakade, vittnade luffare, gatflickor och andra mindre lyckligt lottade själar i slutet av 1800-talet om ett märkligt nattligt fenomen på Manhattans Lower East Side. De hade konfronterats med fotografen Jacob Riis.

Den från danska Ribe bördige läkarsonen hade utvandrat till Amerika 1870. Efter att inledningsvis ha fört en skiftande tillvaro kom han så småningom in på tidningsmannabanan. 1877 fick han anställning som kriminalreporter på New York Tribune. Som sådan gick han ofta ett par steg längre än sina kollegor; inte bara rapporterade han hur och var diverse brott eller olyckor hade ägt rum – han lyfte även fram de mänskliga tragedier som det handlade om, och analyserade de bakomliggande orsakerna.

Journalistiken fick i Riis tappning något av lekmannasociologi över sig och han var personligt engagerad i frågor som kunde röra allt ifrån ungdomsbrottslighet och överfulla härbärgen till ockrande hyresvärdar och sanitära missförhållanden.

Men snart kände han att det skrivna ordet inte räckte till för att belysa den misär han mötte under otaliga nattliga promenader genom ”den nya världens Calcutta”. Så läste han om det i Tyskland nyligen uppfunna blitzlichtpulver, blixtpulvret, och insåg att han skulle börja dokumentera det han såg med kamerans hjälp. Till en början arbetade han tillsammans med några amatörfotografer – han själv fungerade då som ett slags regissör – men snart lärde han sig hantverket själv. Tekniken var i sin linda och inte helt riskfri. Blixtpulvret brände Riis av i en stekpanna och det hände att han tände eld på både sig själv och fastigheter. Det faktum att han bar glasögon räddade honom från att bli blind.

Under slutet av 1800-talet hade Manhattans nedre östsida den högsta befolkningstätheten i Västvärlden med omkring 125 000 människor per kvadratkilometer. Att levnadsförhållandena i detta område, som dessutom – eller därför – präglades av stor fattigdom och hög kriminalitet, var vedervärdiga är lätt att förstå. Bilden här intill föreställer en nasare fotograferad i det torftiga källarhål i vilket han bodde. På grund av de ofta förekommande översvämningarna var britsen placerad ovanpå ett par tunnor.

Genom sina avslöjande, ofta drastiskt åstadkomna fotografier av människor och miljöer i New York, sina böcker och sin föredragsverksamhet blev Jacob Riis en av den samhällskritiska fotojournalistikens pionjärer.

Publicerad i Populär Historia 6/2003

Kanske är du intresserad av...

Läs också