Kapitulation till slut
Det är den 11 mars 1974. I Manilas presidentresidens, Malacañang Palace, pågår det en märklig ceremoni. Symboliskt överräcker den japanske armésoldaten Hiroo Onoda sitt svärd till Filippinernas president Ferdinand Marcos – som ett tecken på sin slutgiltiga kapitulation. Föregående dag har Onoda formellt erkänt sig besegrad inför de filippinska styrkorna vid en radarbas på ön Lubang, drygt tio mil åt sydväst.
Till presidenten överlämnar han även sitt gevär med tillhörande ammunition, ett gäng handgranater och en dolk som hans mor hade gett honom att ta sitt liv med, i händelse av ett nära förestående tillfångatagande. Den välmenta men samtidigt brutala gåvan hade han mottagit 1944, alltså 30 år tidigare ..
Japan lade ner vapnen 29 år efter krigsslutet.
Hiroo Onoda föddes 1922. Tjugo år gammal tog han värvning i den kejserliga japanska armén, utbildades till underrättelseofficer och fick träning i gerillakrigföring. I slutet av december 1944 (under det pågående andra världskriget) skickades han på uppdrag till nämnda Lubang Island i det av Japan ockuperade Filippinerna. Han skulle leda japanska sabotageförband mot fientliga baser och ställningar. Onoda fick strikta order att under inga som helst omständigheter kapitulera eller begå självmord. När USA-ledda allierade styrkor i slutet av februari 1945 landsteg på Lubang tog de snabbt kontrollen över ön. Alla japaner dog eller gav upp – alla utom Onoda och tre av hans män, som gömde sig i bergen.
De fyra japanerna lyckades genom sin militära överlevnadsträning både hålla sig gömda och klara sig på vad naturen – och återkommande stöldräder mot lokalbefolkningen – gav. Bland annat stals boskap och säd. Även efter att kriget de facto var över i augusti 1945 fortsatte de sin gerillakrigföring, till och med när flygblad meddelade att Japan hade kapitulerat. Detta avfärdades som falsk propaganda. Genom åren decimerades gruppen. År 1949 överlämnade en av soldaterna sig till myndigheterna, 1954 dödades en annan under en räd, och 1972 en tredje. Och så var bara Onoda kvar. I februari 1974 hittades han av en japansk äventyrare som hade gett sig ut i Lubangs djungler för att söka efter honom. Han vägrade dock att lämna sin post. Först sedan hans gamla befäl (en major Taniguchi, som efter kriget jobbade i en bokaffär) hade lokaliserats och flugits till Filippinerna, accepterade Hiroo Onoda ordern om att sluta strida.
Publicerad i Populär Historia nr 14/2024
