Fotografiet: Torekov, 1890
De ser glada ut, kvinnorna som rensar näten från
fisk. Fångsten tycks ha varit god, sillen har gått till. Fast man anar att de smilar lite extra åt fotografens håll, kanske säger han något kul?
Tyvärr är fotodatumet okänt, även om det sannolikt handlar om höstens säsongsfiske. Inte ens året kan prickas in med exakthet – 1890 är en avvägd gissning. Viss dateringshjälp ger dock ett par av människorna på bilden. Den leende mörkklädda kvinnan till vänster heter Carolina Josefina Persson – ”Persa-Donna” kallad. Hon levde i Torekov 1853–1923.
Är året 1890 är hon trettiosju. Varför inte? Mannen i bildens vänsterkant känns också igen, det är styrman Oscar Pettersson. Född 1860, död 1953. Trettio år gammal? Tja... Vet man inte får man gissa.
Fotot togs hur som helst av konstnären Wilhelm von Gegerfelt (1844–1920). Han levde och verkade i Torekov (och på närbelägna Hallands Väderö) från slutet av 1880-talet till sin död. Ursprungligen kom han från Göteborg, där fadern Victor var stadsarkitekt. Efter studier i Köpenhamn, Stockholm och Düsseldorf bodde Gegerfelt flera år i Paris och blev en erkänt skicklig skildrare av stämningsfulla landskap. Det blev även resor i Italien, Holland och till Skagen, den berömda konstnärskolonin på Jyllands nordspets. Och så gav han självaste prins Eugen målerilektioner på Uppsala slott.
Under sin tid på kontinenten fick Wilhelm von Gegerfelt, som en av de första svenska konstnärerna, upp ögonen för fototekniken. I slutet av 1800-talet (liksom senare) var det inte ovanligt att målare använde sig av kameran som hjälpmedel. Som ett slags mekaniskt skissblock. Praktiskt och tidsbesparande! Samtidigt kom fotografiet att stå på egna ben som konstnärlig disciplin (den så kallade piktoralismen). Det fanns förstås kritiker som avfärdade fotografens konstnärliga kompetens; mediet krävde ju inte ”handens skicklighet” så som teckning eller måleri.
Huruvida Gegerfelt här har ”skissat” för en målning, eller komponerat ett fotografiskt ”verk” kan vi inte säkert veta – det är kanske inte ens intressant. Helt säkert är dock att han gett oss en fin glimt av ett fiskafänge för drygt hundra år sedan.
Jacob Wiberg
