Fotografiet: "Paradiset", 1946
Efter ett år av otaliga operationer och mödosam konvalescens är Smith i allt annat än bra form. Han plågas både av sina skador och av hemska minnen från kriget, och tvivlar på att han någonsin ska kunna fotografera igen.
Men en vacker vårdag bestämmer han sig. Det är dags. Kameran plockas fram för första gången sedan kriget.
Med viss möda får han i en rulle film. Och som för att utmana sig själv intalar han sig att den allra första bilden kommer att avgöra hans framtid som fotograf, den får inte bli ett misslyckande...
Smith tar med sig sina båda yngsta barn, Patrick och Juanita, ut på promenad i skogarna kring hemmet i Tuckahoe i staten New York, USA. De befinner sig i två diametralt skilda världar; medan småttingarna obekymrat skrattar och leker brottas fadern med kameran, sig själv och rädslan för att inte räcka till. Men så tar han sig samman. Med yrkesmannens tränade öga börjar han iaktta barnen och hur de rör sig i terrängen, hur ljus och skugga spelar. I sitt inre börjar han komponera Bilden.
De närmar sig en glänta. Smith känner intuitivt hur allt faller på plats och pressar fingret mot slutarknappen.
Fotot blev en fullträff på flera plan. Barnen, som tycks hålla varandra i handen, fångas just som de kommer ut i flödande varmt ljus (de har ännu varsin fot kvar i skuggan) och de inramas på ett effektfullt sätt av bladverk och mörka partier av mark. Motivet har något arketypiskt över sig, det väcker varma känslor hos de flesta, och bilden har i olika sammanhang fått symbolisera framtidstro, ungdom, hopp och pånyttfödelse.
Fotografiet är (liksom upphovsmannen) en milstolpe i den moderna fotohistorien. Bilden rönte uppmärksamhet över hela världen – inte minst sedan den valts ut som slutpunkt i Edward Steichens stora utställning The Family of Man, som öppnade 1955 på Museum of Modern Art i New York.
Smith döpte sin bild till ”The Walk to Paradise Garden”.
