Fotografiet: Palo Alto, 1879
Spörsmålet, som i ett världshistoriskt perspektiv måhända kan verka något perifert (utom för konstnärer), kunde omöjligen besvaras med säkerhet. Benen på en travande häst rör sig så fort att det med blotta ögat inte går att avgöra saken.
Så kom det sig att den engelskfödde och på den amerikanska västkusten verksamme fotografen Eadweard Muybridge (1830–1904) konsulterades för att bilägga travtvisten. Han antog utmaningen, trots att fototekniken vid denna tid (den så kallade våtkollodiemetoden) egentligen inte medgav att så snabba förlopp som det här var fråga om kunde registreras med godtagbar skärpa. Detta var alldeles innan den snabbare torrplåtsprocessen fanns allmänt tillgänglig. Muybridge begav sig till Sacramentos kapplöpningsbana och lyckades efter en del trixande få till ett antal plåtar av en häst i trav. Bilderna var kraftigt underexponerade, närmast siluetter, men några var skarpa nog för att ge ett entydigt svar på gåtan: jodå, det finns ett ”svävmoment”, travande hästar befinner sig helt i luften under korta intervaller!
Muybridge ville gå vidare och i detalj kartlägga hästars rörelsemönster. Passande nog upplät vinnaren av vadslagningen, järnvägsmagnaten Leland Stanford, sin hästavelsgård i Palo Alto strax utanför San Francisco till fortsatta fotografiska studier.
De 24 bilderna här intill visar travhästen Nellie Rose under tolv faser från två vinklar. I den första fasen (1) har hästen just lyft sitt högra bakben, i den sista fasen (12) fångas hästen omedelbart innan det högra bakbenet lämnar marken. Hela förloppet äger rum på 0,47 sekunder och fångas med hjälp av tolv kameror som placerats med 53 centimeters mellanrum. Detta ger hästens hastighet: cirka 13 meter per sekund, eller drygt 45 km/h. Kamerornas slutare aktiverades med hjälp av tunna uppspända ”snubbeltrådar”.
Muybridge utförde även rörelsestudier på en mängd andra djur, bland annat strutsar, kameler, katter, babianer och elefanter. Även människor – män, kvinnor och barn, med eller utan kläder och sysselsatta med diverse aktiviteter – särgranskades. Dessa veritabla excesser i rörelsedokumentation ter sig något udda för en nutida betraktare.
