Älvor, finns de?

Sommaren 1917 hände det sig i det lilla sam­hället Cottingley utanför Bradford i norra England att de två kusinerna Elsie Wright och Frances Griffiths skulle tillbringa tid med varandra. Elsie var sexton år, Frances nio. Flickorna gillade att leka ihop, inte minst nere vid den lilla bäcken som rann förbi huset där de bodde. Vatten­leken uppskatt­ades dock inte av deras mödrar, eftersom kusinerna ofta kom hem med genomblöta kläder. De förklarade att de hängde vid bäcken för att se på älvorna som fanns där. Yeah, right! (eller något ditåt) får vi förmoda att mammorna suckade då. Så som föräldrar till fantasifulla ungar ofta gör.

Fräck fotobluff lurade Arthur Conan Doyle. Fotografiet. Cottingley, 1917.

© Elsie Wright/Dominic Winter Auctioneers

Men Elsie och Frances stod på sig. De tänkte minsann bevisa att de talade sanning. Och det var nu som de kom på att det fanns en lådkamera i huset. Den lånade de för att fotografera nämnda sagoväsen. Kameran tillhörde Elsies pappa Arthur, som var amatörfotograf och hade ett mörkrum. När han framkallade fotot som flickorna hade tagit, fick han se bilden här intill – Frances med fyra bevingade älvor. Bäcken anas längst till vänster.
Arthur Wright lät sig dock inte luras av detta eller ett andra foto som flickorna tog senare. Han fattade att det var pappfigurer som de hade arrangerat. Hans fru Polly trodde dock att det var riktiga älvor, och när hon 1919 tog med fotona till ett möte med Teosofiska Samfundet, där kvällens tema var "älvliv", väckte de stor uppmärksamhet och fick snart vidare spridning. Fotoplåtarna sändes rentav till olika fotoexperter som intygade att bilderna var äkta.

Ett fyndigt practicaljoke var på väg att urarta ...
Så kom det sig att den berömde författaren Arthur Conan Doyle (1859–1930), han med Sherlock Holmes, fick nys om de avfotograferade älvorna. Han var en övertygad spiritist och skulle skriva en artikel om älvor för julnumret av The Strand Magazine. Doyle kontaktade nu Arthur Wright och bad att få använda bilderna, och skänkte flickorna en bättre kamera, så att de kunde ta fler älvfoton. Vilket de gjorde. Först mot slutet av sina liv medgav Elsie Wright (1901–88) och Frances Griffiths (1907–86) i en intervju att de hade använt utklippta pappersälvor uppsatta med hattnålar för sin fotobluff. De hade ritat av figurerna ur en bok. I alla år hade kusinerna tigit om sitt upptåg – de skämdes över att ha lurat den store författaren. Men de vidhöll att de hade sett älvor.

Publicerad i Populär Historia nr 10/2025