Fotografiet: Derry, 1972

Som så många gånger under The Troubles, den segdragna och bittra Nordirlandkonflikten, övergår en fredlig demonstration i kravaller – inget ovanligt alls vid denna tid. Platsen är Derry, tio mil nordväst om Belfast. Den protestantiska delen av befolkningen kallar staden Londonderry sedan den intogs av engelsmännen år 1600 och skänktes till londonborna 1613.

26 januari 2007 av Jacob Wiberg

Medborgarrättsmarschen söndagen den 30 januari 1972 genom stadens fattiga katolska delar startar under ordnade former längs en förutbestämd rutt. När ett gäng ungdomar bryter sig ur ledet och väljer en annan väg följer många efter. Organisatörerna tappar snabbt kontrollen över de många tusen deltagarna.

Vid en militärövervakad barrikad tvärs över William Street bryter våldsamheterna ut. Ungdomar skriker obsceniteter mot de brittiska militärpoliserna och kastar stenar, flaskor och järnrör som de plockat upp längs de vandaliserade gatorna. Militären svarar med tårgas, gummikulor och en stor vattenkanon, som duschar alla inom räckhåll med lilafärgat vatten. Någon kastar en rökgranat och viss panik utbryter, varpå många, främst kvinnor och barn, flyr undan i säkerhet.

Mitt i tumultet befinner sig den unge franske press­foto­grafen Gilles Peress, som tar fotot här intill. Längst ned till vänster i bild sitter 22-årige Jim Wray, till synes i stillsam protest med benen i kors. Som skydd mot tårgasen har han knutit en scarf över näsa och mun.

Något går snart väldigt fel, och några minuter efter att bilden tagits ligger Wray med ansiktet mot asfalten, paralyserad av en höghastighetskula som träffat honom i ryggen. Den inledningsvis, med nordirländska mått mätt, ordinära söndagseftermiddagen förvandlas till ett blodigt helvete – Bloody Sunday.

Den brittiska militärledningen hade inför marschen planerat att genomföra massarresteringar av upprorsmakare och – hoppades man – medlemmar ur IRA, den förbjudna irländska republikanska armén. Därför har man kallat in en enhet fallskärmsjägare, ett av britternas mest hårdföra elitförband.

Av inte helt utredd anledning tappar ett antal av kommandosoldaterna besinningen och börjar skjuta skarpt med sina automatkarbiner. Gräsliga scener utspelar sig där obeväpnade människor, varav flera tonåringar, skjuts ned och förblöder i armarna på sina kamrater eller anhöriga. Jim Wray avrättas med ett andra skott i ryggen. Totalt krävde massakern 14 döda och 13 skadade, alla obeväpnade.

Publicerad i Populär Historia 12/2006

Kanske är du intresserad av...

Läs också