Bomullsodling i Alabama 1936

Texten publicerades tillsammans med ett fotografi i Populär Historia nr 3 2008.

Sommaren 1936 skickade den amerikanska tidskriften

Fortune ett reportageteam bestående av journalisten och författaren James Agee (1909–55) och fotografen Walker Evans (1903–75) till den amerikanska södern för att skildra livet i den stora depressionens skugga för fattiga sharecroppers, ett slags arrendebönder. Det fanns intresse för att undersöka hur president Franklin D Roosevelts åtgärdsprogram, som skulle vända den negativa ekonomiska trenden – New Deal – fungerade i praktiken.

Vistelsen blev lång. Under två månader dokumenterade Agee och Evans nogsamt, i ord och bild, den kärva vardagen för tre bomullsodlarfamiljer: Burroughs, Tingle och Fields.

Sharecroppingsystemet innebar att medellösa bönder fick låna odlingsmark av en markägare mot att denne tog en del av skörden (ofta bomull eller tobak) och köpte resten till ett av honom fastställt pris. För att komma igång fick arrendebönderna låna pengar till sådd, gödning, redskap och förnödenheter som mat och kläder – av markägaren, som även höll i bokföringen. Upplägget gjorde det mycket svårt för lantbrukarna att någonsin gå med vinst, och ta sig ur den onda cirkeln av beroende. I princip handlade det om livegenskap.

Agee och Evans material blev alltför omfattande (och omskakande) för en tidningsartikel, och resul­terade istället i boken Let Us Now Praise Famous Men (1941). Den utkom under andra världskriget och fick inget större genomslag då. I dag är det drabbande porträttet av Alabamafamiljerna dock en klassiker.

När Walker Evans tog sina bilder sommaren 1936 var han tjänstledig från sitt jobb som fotograf för FSA (Farm Security Administration), som åren 1935–41 dokumenterade krisen och hjälpinsatserna på USA:s landsbygd. Evans räknas tillsammans med Dorothea Lange (Populär Historia 2/01 och 2/07) som den mest framstående av FSA-fotograferna. Fotot av familjen Fields togs med storformatskamera och är lika brutalt som vackert. Mitt i nöden möter oss blickar med ett beslutsamhetens sting: ”vi ger inte upp!”

Häromåret återvände en reporter från Fortune till Hale County – platsen för reportaget som aldrig publicerades. Reaktionerna från de kvar- och efterlevande var blandade. Det fanns en stolthet över att ha klarat sig, men också ilska och bitterhet över att familjernas elände lagts i dagen och exploaterats av snokande journalister. ”Dom skickade oss inte ens sin jävla bok”, sade Charles Burroughs, fyra år den gången, 1936.

Jacob Wiberg