Den förste jumbon

Jumbo var en afrikansk elefanthanne som på sin tid ansågs vara världens största. Han blev så berömd att hans namn kom att symbolisera begreppet ”stor”, som i ”jumbojet”.

Sitt internationella genombrott fick Jumbo när han 1882 köptes av P T Barnum till en cirkus i USA. Jumbo var då drygt tjugo år gammal och hade tillbringat de flesta av sina dagar i London Zoological Gardens där han var en populär attraktion, inte minst bland barnen som fick rida på hans breda rygg.

Jumbo hade fångats i Afrika som liten 1861 och kom till London från ett zoo i Paris 1865. Namnet fick han efter det swahiliska ordet ”jumbe”, som betyder hövding. Med hjälp av skötaren Matthew Scotts omsorger blev Jumbo allt större och när Barnum köpte honom sägs han ha vägt runt sju ton med en mankhöjd på cirka tre och en halv meter.

Köpesumman var 10 000 dollar. Men engelsmännen skiljdes inte utan strid från sin favoritelefant – protester utbröt när affären blev känd för allmänheten. Till och med drottning Victoria ville stoppa försäljningen av Jumbo, som med åren blivit något av en nationalklenod. Barnum, en driven affärsman, vägrade emellertid att låta affären gå tillbaka och utnyttjade i stället den gratis publicitet som uppståndelsen kring affären skapade.

På påsksöndagen 1882 anlände Jumbo efter en femton dagars båtresa till New Yorks hamn, där han möttes av tusentals människor. Vid sitt första offentliga framträdande tjänade Jumbo 30 000 dollar till sin nye ägare. Nu var den jättelika elefanten cirkusens stjärna och ungefär tjugo miljoner människor sägs ha sett honom under de följande tre åren.

Den 15 september 1885 blev Jumbo påkörd av ett godståg på en bangård i Ontario i Kanada, en kollision som slutade med hans död.

Omständigheterna kring olyckan är inte helt klara. Enligt en version ställde sig Jumbo med flit i tågets väg. Enligt en annan, förmedlad av Barnum, räddade han en annan, yngre elefant, kallad Tom Thumb från att bli påkörd. Ett ögonvittne gav den mest sannolika versionen: Jumbo försökte springa undan, men missade en öppning i stängslet och kunde inte komma bort från spåret.

Jumbos frånfälle hindrade emellertid inte Barnum från att även i fortsättningen tjäna pengar på honom. En trämodell i naturlig storlek konstruerades och elefantens hud, med en vikt på runt 700 kilo, spändes över modellen. Jumbo kunde på så vis fortsätta att vara en attraktion under flera år efter sin död.

Så småningom donerade Barnum Jumbos skelett, med över 2 000 ben, till American Museum of Natural History i New York. Huden skänktes till Tufts University i Massachusetts, men förstördes i en brand 1975. En anställd vid universitetets idrottssektion samlade dock upp askan i en tom burk för jordnötssmör – en kanske lite ovärdig men inte ologisk slutpunkt för världens mest kända elefant, utnyttjad och uppvisad in i det sista.

Joakim Thelander

Publicerad i Populär Historia 3/2001