Äldsta runskriften ställs ut

Heta kärleksbudskap samsas med besvärjelser, böner och högtidliga minnesord när Jönköpings läns museum under hösten och vintern visar en omfattande uts

1 december 2003 av Carolina Söderholm

Heta kärleksbudskap samsas med besvärjelser, böner och högtidliga minnesord när Jönköpings läns museum under hösten och vintern visar en omfattande utställning om runinskrifter. Över sjuttio föremål – från runstenar och dopfuntar till vapen, redskap och mytiska föremål – ingår i utställningen, som kanske är den största i sitt slag som gjorts i Sverige.

Tidsspannet är brett, från 200-talet e Kr fram till 1800-talet. För tvärtemot vad många tror så var det inte enbart vikingarna som använde sig av runor, utan bruket av runskriften fortsatte parallellt med spridningen av det latinska alfabetet. Den yngsta svenska inskriften är daterad till runt år 1900.

– Vi visar den äldsta runinskriften som finns

i Sverige, en spjutspets i metall från 200-talet, vars inskription ursprungligen haft silverin-läggning, vilket tyder på att det var ett högre statusföremål, säger Jan Agertz, antikvarie vid museet och tillsammans med sin kollega, arkeologen Linnea Varenius, ansvarig för utställningen.

skriften på spjutspetsen har, i likhet med många andra tidiga inskriptioner, inte kunnat tydas trots att runorna i sig har identifierats. Deras mening har gått förlorad för dagens uttolkare, men det finns gott om runristningar på utställningen där budskapet kan läsas och förstås. Ofta handlar det, som i de vikingatida runstenarna, om minnesord över döda anförvanter, medan inristningar på vapen och redskap berättar om sin tillverkare eller ägare. Ytterligare en kategori utgörs av magiska eller religiösa besvärjelser och ramsor. I medeltida runskrifter på material som trä och ben kunde texten dock läggas ut betydligt mer och handla om allt från hjärtefrågor till banala vardagsspörsmål.

– Från vikingatiden finns främst runstenar bevarade här i Jönköpings län, medan inskriptioner på mer förgängliga material gått förlorade. Det kan ge en viss snedvridning av vår uppfattning om vilka som använde sig av runorna, då resandet av runstenar krävde både makt och kapital, säger Jan Agertz och tillägger att museet till utställningen lånat in mycket material från andra museer i Sverige och Norge vilket sammantaget ger en bred bild av hur runorna brukades till vardags.

Han poängterar att förmågan att både läsa och skriva runor spreds bland befolkningen under medeltiden även efter kristendomens introduktion, samt att kyrkan länge tog runorna till hjälp när den i skrift skulle kommunicera med sina församlingsbor.

Ett mörkare stråk i runornas 1900-talshistoria är det intresse som nazisterna och under senare år nynazisterna visat för den fornnordiska historien och mytologin, där de använt runor som en del av sitt symbolspråk, en aspekt som också berörs i utställningen.

Carolina Söderholm

Fotnot: I nr 6/01 av Populär Historia finns mer att läsa om runor och andra tidiga skrivtecken.

Publicerad i Populär Historia 8/2003

Kanske är du intresserad av...

Läs också