Cannes – film, flärd och historia
Cannes är synonymt med film och lyxigt kändisliv – särskilt den dryga vecka i maj då världens ögon riktas mot filmfestivalen. Men här finns även en hel del historia.
Vy från Tour de Castre i gamla staden över centrala Cannes, med festivalpalatset mitt i bild.
För många är Cannes synonymt med film och lyxigt kändisliv. Det stämmer. Och särskilt den dryga vecka i maj då världens ögon riktas mot filmfestivalen. Men samtidigt som det är en tummelplats för det vackra och rika folket, är Cannes en rätt ordinär fransk småstad – om än med ett ovanligt gynnsamt läge.
Just läget, en koleraepidemi och en god fisksoppa var avgörande när Cannes förvandlades från sömning fiskeby till pulserande inneställe för filmstjärnor och andra kändisar.
En britt fick fart på staden
Den brittiske lorden Henry Brougham var 1843 med sin dotter Eleanor på väg till Italien. När de skulle ta sig över gränsfloden Var vid Nice blev de stoppade. Anledningen var den koleraepidemi som grasserade i Europa. Så de tvingades vända tillbaka västerut, och stannade till i det lilla fiskeläget Cannes, där de tog in på ett värdshus.
Värden lär ha bjudit sina brittiska gäster på en delikat bouillabaisse (fisk- och skaldjurssoppa), vilket fick Brougham att stanna i staden för gott. Qui li vèn li viéu, ”den som kommer hit stannar för alltid”, som stadens provençalska motto lyder. Lorden sponsrade och engagerade sig i upprustning och byggnation.
Hamnen förbättrades, järnvägen kom, hotell och kasinon etablerades, och den lilla strandvägen byggdes ut till en bred strandpromenad – La Croisette. Snart lockades fler ur Europas aristokrati och kändiselit hit, och många lät uppföra sina vinterresidens i den lilla staden med det behagliga klimatet. Cannes blev ett inneställe.
Lord Henry Brougham (1778–1868) står staty på Croisetten i Cannes.
Romersk försvarsutpost
Cannes äldsta ursprung är oklart, liguriska stammar lär ha bebott området redan på 200-talet f Kr. På höjden i den gamla staden, Le Suquet, byggde romarna en försvarspost.
Under 1000-talet ägdes marken av munkarna på Lérinsöarna ute i bukten, och de byggde en fästning från vars torn – som står kvar än i dag – de kunde spana efter sjörövare.
Nyfångad fisk och limousiner
Nu präglas Cannes av den årliga filmfestivalen (se nedan) och det flärdfulla livet bland lyxhotell, kasinon, båthamnen och privata stränder. Men det är aldrig långt till de genuina och historiska miljöerna.
Gå förbi en Chanelboutique, och en eller annan limousin, korsa ett par gator, och du befinner dig bland nyfångad fisk och andra av traktens läckerheter hos handlarna i Forville,
Cannes saluhall. Följ en krokig gränd, ta en stentrappa i några snabba kliv och du är tusen år tillbaka i tiden – och har en vidunderlig utsikt!
Ett av klassiska Carlton Hotels två torn.
Lyxhotell med anor
Vill man få en fläkt av det flotta rivieralivet kan man glida in på något av lyxhotellen längs Croisetten. Om inte för att beställa rum, så åtminstone för att unna sig något svalkande i baren. Har man tur tittar pianisten upp från flygeln och hälsar med ett »Välkommen till Hôtel Martinez!» på franskengelska.
Miramar heter ett annat tjusigt ställe. Men det utan tvekan lyxigaste och mest berömda hotellet är Carlton. Alla skådespelare och regissörer med självaktning tar in här under filmfestivalen.
Det tårtliknande palatset uppfördes 1909 och rymmer 338 rum och flera magnifika matsalar. Enligt legenden var arkitekten betuttad i en beryktad kurtisan, Caroline »La Belle» Otero, och lät byggnadens tvillingtorn låna form av hennes behag.
Prestigefull festival
Överallt i centrala Cannes påminns besökaren om den årliga filmfestivalen. Den första invigdes 1939, men fick avbrytas på grund av kriget. Cannesfestivalen räknas som världens mest prestigefulla i sitt slag. Den tillkom efter att fransmännen känt sig illa behandlade i Venedig, som anordnade den allra första internationella filmfestivalen 1932.
Svensk film har haft fina framgångar i Cannes. Alf Sjöberg vann festivalens stora pris premiäråret 1946 med Hets, och 1951 med Fröken Julie. Ingmar Bergman och Bo Widerberg har också belönats, liksom Roy Andersson, som fick Juryns pris 2000 för Sånger från andra våningen. Den goda viljan, i regi av Bille August, vann Guldpalmen 1992. Och så belönades som bekant Ruben Östlunds The Square med Guldpalmen 2017.
Flera husväggar i centrala Cannes är prydda med jättemålningar med filmtema. Här ses Buster Keaton i The Cameraman (1928).
Mannen med järnmasken
Mannen med järnmasken kallades den mytomspunne fånge som åren 1687–98 satt fängslad på ön Ile Sainte-Marguerite, 15 minuters båtfärd från Cannes.
Vem han var i verkligheten är omstritt, men en teori pekar på den italienske greven Antonio Ercole Mattioli, som dömts till fängelse sedan han förrått Ludvig XIV. Efter att ha skakat galler på ön i elva års tid fördes »Järnmasken» (ansiktet var alltid täckt av en mask) till Bastiljen i Paris, där han dog 1703.
Det märkliga ödet blev inspiration för Alexandre Dumas d ä i romanen Le Vicomte de Bragelonne (1848), sista delen i hans berömda musketörtrilogi. Fångens cell kan ännu beskådas i fästningen på ön. I dag finns här ett marinmuseum.
Missa inte...
Le Suquet kallas vanligen den gamla romerska stadskärnan Canoïs Castrum. Pittoreskt vindlande gränder, med restauranger och konstgallerier i trevlig mix. Kyrkan Notre-Dame de l’Espérance stod klar 1648.
Musée de la Castre är inrymt i Cannes gamla slott, rest av Lérins munkar på 1000-talet. Här finns fina arkeologiska och konsthistoriska samlingar. Utsikten uppifrån Tour de la Castre är värd hela inträdet.
Iles de Lérins heter ögruppen utanför Cannesbukten. Den förtjänar ett besök. På ön Sainte Marguerite finns ett fort, romerska lämningar från 200-talet f Kr, och på grannön St-Honorat finns ett antal kapell och ett kloster från 1000-talet.
Mougins i grannkommunen med samma namn är en fin liten bergsstad med fästningsvallar från 1400-talet. Många kändisar och kulturpersonligheter har huserat här genom åren, till exempel Pablo Picasso och Yves Saint Laurent.
Publicerad i Populär Historia 5/2008
