Drottning Victoria porträtterad 1883

© Carl Rudolph Sohn / The Royal Collection

Drottning Victoria – landsmoder och symbol för en epok

Drottning Victorias familjeliv blev ett ideal för medelklassen och hon själv en symbol för imperiets storhet – trots att hon avskydde såväl monarkins ritualer som småbarn.

12 juli 2006 av Dick Harrison

Ingen knackade. Den gamla kvinnan i svart sidendräkt med vit huvudbonad tillät endast besökare att raspa lite lätt på dörren för att markera närvaro, inte mer. Hon levde i sina minnen, omgiven av souvenirer, miniatyrer, byster och fotografier. 

Hennes värld bestod av långa, dragiga kor­ridorer och små kalla rum där hon satt och mindes, med tysta indiska tjänare och vakter utposterade på behörigt avstånd. Hennes make var visserligen död sedan länge, men varje natt lades nya kläder på hans säng och varje morgon fylldes hand­fatet med färskt vatten. 

Över sin egen bädd hade hon låtit hänga upp ett fotografi av makens huvud, taget efter det att han avlidit, så att hennes älskade Albert, bokstavligt talat, var med henne även i döden.

Så tedde sig livet för den gamla Victoria, drottning av Storbritannien och Irland från 1837 till 1901, kejsarinna av Indien från 1876. Mot slutet av sitt liv, när hon satt i sina tysta rum och mindes, var hon en symbol för en epok, ett århundrade, ett imperium, en hel tidsanda. 

En otippad drottning

Och likväl hade det aldrig varit meningen att hon skulle bli drottning. Hennes far Edvard, hertig av Kent, var endast fjärde son till kung Georg III, vilket förlänade honom en jämförelsevis låg rang inom successionsordningen. Kombinationen av kungliga dödsfall och farbrödernas oförmåga att producera överlevande arvtagare banade likväl vägen för Victorias trontillträde och ovanligt långa regeringstid.

Hon föddes i Kensington Palace i London den 24 maj 1819. Prinsessans uppväxt präglades av starka människor som sökte isolera henne och utöva inflytande, något som medverkade till att göra henne misstänksam och framdeles bli försiktig med att utveckla vänskapsband.

FÅ POPULÄR HISTORIAS NYHETSBREV!

Efter att farbrodern Vilhelm IV avlidit uppsteg hon på tronen den 20 juni 1837. Under de första åren efter trontillträdet gav hon inte intryck av att ha någon större härskarbegåvning, men både hennes och monarkins ställning stärktes betydligt efter det att hon 1840 ingått äktenskap med sin jämnårige tyske kusin Albert av Sachsen-Coburg-Gotha.

Deras äktenskap var osedvanligt lyckat för att vara ett resonemangsparti, men det var dessutom bildande. Albert var en duglig statsman med stark framtidstro; i egenskap av Victorias förtrogne rådgivare var han väl skickad att ingripa i den ganska ostrukturerade brittiska partipolitiken.

Victoria saknade Alberts politiska talang men var i gengäld en läraktig elev. Den arbetsdisciplin hon tillägnade sig på 1840- och 1850-talen vidmakthöll hon livet ut.

Mönster för medelklassen

Privat ägnade sig Albert och Victoria åt ett liv som kraftigt avvek från det folk i gemen dittills hade förknippat med kungligheter. De blev mönster för den nya medelklassen i Storbritannien, de förmögna människor som levde stilla familjeliv, läste romaner och förenade lant­liv med stadsliv.

Höjdpunkten i Alberts och Victorias kungliga karriärer var den stora utställningen, ”The Great Exhibition”, i London år 1851. I ett gigantiskt nybyggt glashus i Hyde Park förundrades besökarna över de allra senaste tekniska sensationer som Storbritannien yvdes över.

”Kristallpalatset”, Crystal Palace, som glashuset döptes till, monterades senare ned och flyttades till Sydenham i södra London, där det även fortsättningsvis nyttjades till större utställningar. De vinster som genererades av utställningen lade grun­den till de stora museer som anlades söder om parken, i South Kensington.

Vattendelaren i drottning Victorias liv var Alberts död år 1861. Hon hämtade sig aldrig från sorgen utan flydde in i en egen värld av självvald isolering på slotten Osborne på Isle of Wight och Balmoral i Skottland, fjärran från plikter och krav. Detta var långt ifrån uppskattat bland alla undersåtar, varför Victoria under en period faktiskt var ganska impopulär.

En nationell ikon

Att populariteten sedermera, på 1880- och 1890-talen, ånyo ökade berodde inte minst på hennes ålder. Genom att sitta på tronen så länge som hon gjorde kom Victoria alltmer att framstå som en symbol för hela imperiet.

Drottning Victorias främsta bedrift var att hon, till stor del omedvetet, återställde och stärkte den brittiska kronans värdighet och fick monarkin att bli genuint älskad av folket. Bedriften är desto märkligare som hon själv var antingen likgiltig eller rentav fientligt inställd till den nya värld hon presiderade över i sin egenskap av nationell ikon.

Victoria hade föga till övers för demokrati men gjorde ändå den brittiska monarkin respektabel och överlevnadsduglig som politisk institution i demokratins tidsålder. Hon var gammaldags, för att inte säga reaktionär, i sina attityder till teknologi och arbetarklass, samtidigt som industrisamhällets framväxt radikalt omvandlade hela hennes rike.

Faktum är att mycket av det som har kommit att förknippas med Victoria själv och den viktorianska tidsandan egentligen var henne djupt främmande. Ett typiskt exempel är hennes pliktmedvetenhet och deltagande i ceremonier – Victoria avskydde monarkins ritualer och ignorerade dem så ofta hon kunde.

FÅ POPULÄR HISTORIAS NYHETSBREV!

Ett annat exempel är moderskapet. Trots, eller kanske på grund av, att hon själv fick nio barn hatade hon graviditet, barnafödsel och bebisar: som person var alltså Victoria allt annat än lämplig att agera i rollen som hela nationens arketypiska moder. Men det var ändå som sådan hon gick till historien.

Victoria avled i Osborne den 22 januari 1901. Hennes stoft, liksom maken Alberts, vilar i mausoleet i Frogmore, nära Windsor Castle.

Publicerad i Populär Historia nr 6/2006.

Fakta: Besteg tronen som 18-åring

Victoria föddes på Kensington Palace i London den 24 maj 1819. Fadern, Edvard av Kent (son till Georg III), dog redan innan Victoria hunnit fylla ett år och hon uppfostrades av sin mor, Victoria av Sachsen-Coburg-Saalfeld. Victoria hade inga syskon.

Elva år gammal blev hon kronprinsessa, då hennes farbror, Georg IV, dog, och hans bror, Vilhelm (IV) blev kung. År 1837 besteg Victoria själv tronen och tre år sedan gifte hon sig med sin kusin, Albert av Sachsen-Coburg-Gotha. Hon hade då just fyllt arton år. Paret fick nio barn, däribland Edvard (VII), som skulle bli Victorias efterträdare.

1849 gjorde hon sitt första officiella besök på Irland, som varit hårt drabbat av missväxt. På Irland var hennes popularitet låg, eftersom den brittiska regeringen anklagades för att ha förvärrat hungersnöden, och regenten kallades ibland för »Svältdrottningen».

Albert dog 1861, vilket blev ett hårt slag för Victoria, »änkan i Windsor» som hon hädanefter kom att kallas. Hon fick en ny förtrogen i den skotske betjänten John Brown.

Ett annat av hennes smeknamn var »Europas mormor», på grund av hennes månggrenade släktskap med kontinentens furstehus. Åtta av hennes barn gifte sig med medlemmar av europeiska kungafamiljer.

1876 blev hon kejsarinna av Indien, efter att parlamentet hade antagit en ny lag om kungliga titlar.

Den 22 januari 1901 avled Victoria. Med sig i kistan fick hon, enligt eget önskemål, en av prins Alberts morgonrockar och en hårlock från John Brown.

Under sitt liv överlevde Victoria sju attentatsförsök.

Kanske är du intresserad av...

Läs också