Bryssel tog form under 900-talet. Under medeltiden blev staden en blomstrande metropol tack vare tillverkningen av diverse lyxartiklar, och utvecklades till ett finansiellt centrum. På 1400-talet utgjorde staden en administrativ mittpunkt för hela Nederländerna, dit området då hörde.

Den tyskromerske kejsaren Karl V, som övertog styret i början av 1500-talet, gynnade Bryssel. Under hans son, Filip II av Spanien, utsattes dock dess bor­ga­re för starkt förtryck. De försvarades av grevarna Filips van Montmorency van Hoorne och Lamoraal Egmont, ståthållare i Spaniens tjänst, som kommit i opposition mot Filip II. Den grymme hertigen av Alba sändes 1567 till Spanska Nederländerna (till vilket Bryssel hörde vid denna tidpunkt) för att återupprätta den spanska kungamaktens auktoritet. Alba lät 1568 halshugga van Hoorne och Egmont på stadens torg (författaren Johann Wolfgang Goethe har gjort en pjäs om Egmont, och Ludwig van Beethoven har komponerat ett musikstycke).

Detta var upptakten till Nederländernas åttioåriga frihetskrig som slutade 1648, och alltså startade i Bryssel. Norra Nederländerna gjorde sig helt fria men den södra delen stannade un­der spanskt välde. 1794 erövrades staden av fransmännen, och efter Wienkongressen 1815 blev Bryssel en del av ett samlat nederländskt kunga­döme. 1830 ledde den belgiska revolutionen till att landet blev en självständig monarki med Bryssel som huvudstad. Prins Leopold av Sachsen-Coburg valdes till kung under namnet Leopold I.

Sedan följde en period av stark ekonomisk blomstring och flera monumentala bygg­nader uppfördes. Ett exempel är arkitek­t­en Victor Hortas privathus för familjen Tassel, som ligger på Paul-Emile Jansonstraat. Huset är i dag hotell.

I likhet med Paris genomgick Bryssel omfattande stadsplaneregleringar, då flera stora boulevarder drogs genom det medeltida området. Staden ockupera­des under båda världskrigen av tyskarna, men klarade sig utan större materiella skador. 1958 arrangerades Världsutställningen här, då även stadens särmärke Atomium byggdes. Såväl EU som försvarsorganisationen Nato har sina huvudkvarter i Bryssel.

Tintins skapare föddes här

Belgien är serietecknarnas land och den mest kände är Hergé, som föddes i Bryssel för hundra år sedan. Egentligen hette han Georges Remi; Hergé är hans initialer, R G, i omvänd ordning. Hans uppfostran var strängt katolsk och märkligt nog fick han aldrig något bra betyg i skolan i teckning!

Under tonåren blev Hergé hängiven scout och började teckna figuren Totor för en scouttidning. Totor är en föregångare till Tintin, dock utan tofs. Efter läroverksåren blev Hergé anställd vid Brysseltidningen Le XXème Siècle. Den 10 januari 1929 föddes Tintin där – med tofs och med hunden Milou. Första serien hette Tintin i Sovjet. Tintins förlaga sägs vara Hergés yngre bror.

Hergés serier kunde politiskt vara både höger- och vänsterinriktade, enligt vårt sätt att se. En serie under kriget var däremot antisemitisk, och när naziockupationen av Belgien slutade i september 1944 arresterades Hergé för kollaboration. Han fick två års yrkesförbud, men sedan inledde han en internationell karriär som serietecknare.

Arbetsstress och kärleksproblem knäckte honom dock. Under 1960- och 70-talen led han av en djup depression och slutade för en period att teckna. Hergé avled vid 75 års ålder 1983.

Ätbart från Bryssel

Brysselkålen härstammar egentligen inte från själva Bryssel utan från Flandern. Den blev speciellt populär i England under namnet brussels sprout.

Genuint »brysselska» är dock brysselvåfflorna, en av Belgiens cirka 13 lokalvarianter. Lustigt nog är de bastanta liègevåfflorna mera populära i Bryssel än brysselvarianten. De köps från gatustånd, där man kan välja mellan diverse smaskiga pålägg.

De läckra belgiska chokladpralinerna härstammar från 1800-talet, då den schweiziske konditorn Neuhaus började tillverka dem och la dem i vackra askar. Andra berömda märken är Godiva och Leonidas.

Belgien har också en hög ölkultur och Bryssel bidrar med Lambic- och Gueuze-ölen. En variant är Kriek med körsbärstillsats.

Missa inte...

Manneken Pis vid en sidogata till Grand Place är Bryssels ikon. Gossen har stulits åtskilliga gånger och den version vi ser nu är från 1960-talet.

Galeries St Hubert är en föregångare till de moderna butiksgallerierna men betydligt vackrare. Här finns flotta modeaffärer, en berömd bokhandel, ett lika berömt konditori (Neuhaus).

Museerna är talrika. Missa inte Musée d’Art Ancien med gamla flamländska mästare och Musée d’Art Moderne. De som älskar belgiska serietecknare som Hergé måste besöka Tecknade seriecentret i ett hus som ritats av jugend-arkitekten Horta.

Antikvitetsmarknaden utomhus vid kyrkan Notre Dame du Sablon är ett måste för vänner av gamla prylar.

Justitiepalatset, från 1883, är faktiskt större än S:t Peterskyrkan i Rom. Under kriget var palatset säte för den tyske kommendanten. I dag huserar högsta domstolen här.

EU:s hjärta klappar i Bryssel

Det var 1958 som Bryssel blev »Europas huvudstad», inte till namnet utan till gagnet. I dag ligger de flesta EU-institutionerna i Bryssel. De är koncentrerade till Quartier Léopold, en stadsdel i öst, och dess omgivning. I EU-kvarteren arbetar nära 90 000 personer från hela världen. Bara EU-kommissionen, som håller till i den stjärnformade skrapan Berlaymont (i folkmun »Berlaymonstre») och i flera stora annex, har drygt 27 000 anställda.

Mittemot Berlaymont ligger Ministerrådet, EU:s högsta beslutande organ. En bit därifrån har vi den största byggnaden, EU-parlamentet. Parlamentet förlägger emellertid en fjärdedel av sina plenarsammanträden till Strasbourg.

Dessutom finns här ett antal andra EU-organ, samt uppskattningsvis 15 000 lobbyister, som verkar för olika intressen.

Som turist kan man få guidning i parlamentet. En holländsk organisation, CEO, anordnar (kritiska) utomhusguidningar utanför några av lobbyföretagen. På kvällen är EU-kvarteren tämligen folktomma och gör ett något spöklikt intryck.

Från EU-kvarteren är det nära till Parc du Cinquantenaire med Bryssels vackra triumfbåge, ofta bakgrund till TV-reportrars inslag.

Bryssel har ungefär en miljon invånare och har varit Belgiens huvudstad sedan landet blev självständigt 1830. En fjärdedel av invånarna är utländska medborgare.

**Publicerad i Populär Historia 7/2007