Djupfrysta minnen
Antarktis är världens kallaste, blåsigaste, torraste och högst belägna kontinent. Kylan och torkan skapar ett gynnsamt antikvariskt klimat som bevarat expedi- tioners gamla trähus och valben från fångstmännens tid. Antarktis är även den sist upptäckta världsdelen, den så kallade ”sjunde kontinenten”. Den totala avsaknaden av tidigare människotypiska aktiviteter har gjort att alla debuter av sådana noga dokumenterats. Kronologierna över Antarktis är därför fulla av uruppföranden. Det handlar då inte bara om ”först på Sydpolen” eller ”först på kontinenten” utan även om ”första bilfärden” eller ”första berusade geten”. Denna nitiska sammanställning av triviala händelser är måhända något absurd. Och eftersom ett absurt perspektiv på mänskligheten inte bara roar utan även kan leda till viss existentiell reflektion så kommer premiärbragderna inte heller i denna kartkronologi att förbises.
ROSSHAVET
Possession Island
Den 12 januari 1841 seglade James Clark Ross in i ett ditintills oupptäckt hav – Rosshavet. Några dagar tidigare hade man korsat den södra polcirkeln, vilket firats med utdelning av extra kläder och sprit. Till besättningens stora förtjusning hade även skeppsgeten fått sig en så stadig jamare att hon började raggla. I Rosshavet landsteg man på en ö (Possession Island), planterade flaggan, skålade för drottningen och gav Storbritanniens nyvunna region namnet Victorialand. I havets södra ände fann man Rossön och en isvägg som var högre än skeppen och hundratals kilometer lång. Väggen fick senare namnet Ross shelfis. Så var Rosshavet ”öppnat”. I framtiden skulle det komma att bli en naturlig utgångspunkt för försöken att nå Sydpolen. Längre söderut än till Rosshavet kan man nämligen inte komma.
Kap Adare – Ross och hans män steg aldrig iland på fastlandet och hade således i egentlig mening inte varit på kontinenten. Faktum var att detta hade ingen. Men den 24 januari 1895 anlände den norska valfångaren Antarctic till Rosshavet. De sju män som då rodde mot stranden vid Kap Adare var alla väl medvetna om det symboliska ögonblicket. Efteråt rådde emellertid starkt olika åsikter männen emellan om vem som egentligen var först iland. Den som bäst förstod att utnyttja situationen var Carsten E Borchgrevink som lät producera ett vida spritt tryck föreställande honom själv mitt i språnget. Fyra år senare återvände han till Kap Adare med nio man som tillsammans blev de första att övervintra på kontinenten (1899–1900 British Antarctic Expedition). Under senvintern dog en av männen, den norske zoologen Nicolai Hanson, av okänd åkomma. Enligt egen önskan begravdes han högst upp på Kap Adare-klippan. En inte så anspråkslös anhållan då den avkrävde hans kamrater en vådlig bestigning av den 300 meter nästan lodräta bergväggen, släpande kista, hackor och dynamit. Vad vi vet fick Hanson den första graven i Antarktis. Av Borchgrevinks två hus står i dag det ena kvar på stranden vid klippans fot. Kvar inuti finns den nu rostiga spisen, några primuskök och stolar. Hyllorna pryds av antika konservburkar, glasflaskor, tallrikar, kärl och en uppsättning medicinflaskor. Hansons grav pryds av en grön sten, en ishacka, ett kors och en kopparskylt.
Rossön
Vad gäller historiska lämningar är Rossön den mest betydande platsen i Antarktis. Britterna hade, trots sina nationella anspråk på regionen, inte organiserat någon ny expedition till Rosshavet efter James Clark Ross. Först 1902 anlände fartyget Discovery i Rosshavet med överbefälhavare Robert Falcon Scott och hans män.
Hut Point – British National Antarctic Expedition (1901–4, även kallad Discovery efter sitt fartyg) slog läger vid vad som kom att kallas Hut Point. Ett hus monterades, men detta användes mest som verkstad och nöjeslokal. Det gick under namnet The Royal Terror Theatre. De 48 expeditionsmedlemmarna valde att övervintra ombord på det infrusna fartyget som man, trots fukt och istappar i hytterna, fann varmare och bekvämare än huset. Med på expeditionen fanns Ernest Shackleton som bland annat fördrev vintern som redaktör för månatliga South Polar Times – naturligtvis Antarktis första tidskrift. Expeditionen ämnade utföra vetenskapliga undersökningar och bli de första att nå Sydpolen. Vad gäller det sistnämnda kom man knappt halvvägs. The Royal Terror Theatre står ännu kvar vid Hut Point men har få ursprungliga lämningar. Cirka hundra meter från stugan står ett kors tillägnat expeditionsmedlemmen George Vince som under en rekognosceringstur försvann i en glaciärspricka. Fartyget Discovery återfinns i dag restaurerat i Dundee, Skottland.
Observation Hill – på en 230 meter hög kulle (använd som utkikspost) mitt emot Hut Point står ett 3,6 meter stort kors till minne av Edward Wilson, Henry Bowers, Lawrence Oates, Edgar Evans och Robert F Scott som samtliga dog under sydpolsexpeditionen 1911–12 (se Kap Evans). Det 130 kilo tunga träkorset släpades upp på kullen av övriga expeditionsmedlemmar och är försett med inskriptionen ”To strive, to seek , to find and not to yield” ur Alfred Tennysons Ulysses.
Kap Royds – British Antarctic Expedition (1907–9, även kallad Nimrod). Under Ernest Shackletons ledning slog 15 män läger vid Kap Royds. Uppdraget var åter vetenskap och sydpolsutflykt, men inte heller denna gång nådde man fram. Expeditionen blev däremot den första att nå den magnetiska sydpolen. Man var även först att ta med sig häst och bil till kontinenten: tio manchuriska ponnier och en Arrol Johnston. Bilen befanns vara oduglig i snö men dög till transporter över havsisen. Under vintern fortsatte Shackleton den redaktionella traditionen men denna gång med en bok, Aurora Australis – den första och enda boken utgiven i Antarktis. Liksom vid Kap Adare är hyllorna i huset här fulla av burkar och flaskor. På spisen ligger en frystorkad pannkaka kvar i sitt stekjärn, i taket hänger slädar och på väggen ett porträtt av kungen och drottningen. Vid Shackletons brits syns hans signatur inristad i väggen. Ute lutar ett Arrol Johnston-hjul mot packlårar och spilld havre ligger frusen på marken. Tryckpressen finns inte kvar.
Mount Erebus (3,794 m.) Aktiv vulkan med dagliga utbrott som första gången bestegs av Shackletons män på expedition Nimrod. 1979 flög en DC10 från Air New Zealand rakt in i bergväggen under en sightseeingtur över Antarktis. Samtliga 257 passagerare omkom. Den första storskaliga civila olyckan på kontinenten.
Kap Evans – British Antarctic Expedition (1910–14) (även kallad Terra Nova). Scotts andra och sista attack på Sydpolen är antagligen den mest kända polarfärden i historien. Denna gång nåddes polen, men för sent. Amundsens grupp hade redan varit där och på hemvägen omkom Scott och hans män. I huset vid Kap Evans utfördes noggranna vetenskapliga studier och expeditionens fotograf Herbert Pointing filmade den första dokumentären från kontinenten, kallad 90° South (filmkamera hade tidigare använts endast rapsodiskt). Mellan Hut Point och Kap Evans upprättade man de första telefonledningarna. I dag är huset – inte minst till följd av expeditionens tragiska öde – det mest högstämda och trolska rummet i Antarktis. Här finns Pointings mörkrum med kvarlämnade kärl och kemikalier, det vetenskapliga laboratoriet, Scotts brits och arbetsrum. I husets mitt står det långa matbordet som kantas av sängplatser och längst ned vid dörren finns köket. Överallt står, hänger och ligger olika expeditionsrester som skapar en känsla av att när som helst stolpar någon av männen in genom dörren.
Kap Crozier – Kejsarpingviner har den excentriska egenheten att de lägger ägg mitt i vintern. Detta är något som föranlett många frostskador bland pingvinforskare och som gett pingvinen smeknamnet ”den omöjliga fågeln”. Vintern 1911 gav sig tre män från Terra Nova ut på en 105 kilometer lång, kall och mörk vandring för att i vetenskapens namn samla in kejsarpingvinägg. Förhoppningen var att pingvinembryot skulle kasta ljus över alla fåglars släktskap med reptilerna. Man begav sig till kolonin vid Kap Crozier på andra sidan Rossön. I nattmörker och minus 50 grader gick man till fots, släpande 343 kilo fördelat på två slädar. Väl framme tog man sex ägg varav tre gick sönder under klättringen till baslägret. En av männen, Apsley Cherry-Garrard, skrev efteråt boken The Worst Journey in the World. Under detta epitet har färden gått till historien och boken räknas i dag som ett av polarkanons främsta verk. Vid Kap Crozier finns ännu stengrunden som återstår av hyddan (3,6 x 2,4 m) där männen försökte hålla sig vid liv (temperaturen sjönk tidvis till minus 70). De tre äggen nådde till slut Edinburghs universitet, men bidrog inte till det vetenskapliga genombrott man hoppats på.
Ross shelfis
En shelfis är en på havet flytande ismassa som bildas vid glaciärers utflöde. Ross shelfis, med en yta motsvarande Frankrikes, är störst i världen. Shelfen är inte stabil – ny is trycker ständigt på bakifrån och framme vid iskanten kalvar stora berg. I februari 1902 blev Robert F Scott en av Antarktis första aeronauter då han i väteballongen Eva steg 244 meter upp i luften för att undersöka shelfens utbredning. Tio år senare skulle Scott och hans män möta döden på denna shelf då de var på hemväg från Sydpolen. De återfanns följande vår då man byggde ett stenröse över kropparna och satte ett kors av två skidor därpå. Så småningom täcktes röset av snö och senare försvann det ut i havet.
Valbukten – Vid shelfens västra ände återfinns (vanligtvis) en vik i isen kallad Valbukten. Detta är alla världens skepps södra utpost. Till följd av shelfens instabilitet varierar koordinaterna och efter var nykalvning finns här möjlighet att kamma hem nytt sydrekord. Den 11 januari i år satte den ryska isbrytaren Kapitan Khlebnikov (med ett lass turister) nytt världsrekord med 78° 37’ S. Det var vid Valbukten som Roald Amundsen, i januari 1911, valde att montera sin byggnad Framheim inför sypolsexpeditionen. Ett strategiskt val som gav honom en något kortare transportsträcka. Då Sydpolen var vunnen och männen övergav Antarktis lämnades huset i nystädat skick, men finns i dag inte längre kvar. När det försvann ut i havet kan inte med exakthet sägas. År 1929 anlade amerikanen och flygaren Richard Byrd ett läger vid Valbukten som han kallade Little America. Med sig hade han tre flygplan och avsikten var att bli den förste att flyga över Sydpolen. Detta lyckades så småningom, men till att börja med presterade man kontinentens första flygkrasch. Vraket, en Fokker Super Universal, återfanns 1987 och kunde ritas in på kartorna. Byrd återkom upprepade gånger till Antarktis. 1934 övervintrade han ensam 198 kilometer söder om Little America. Det räknas som den första övervintringen i Antarktis inland och den första solovintern. Knepiga kritiker menar dock att det bara nästan var en hel vinter och att Byrd bara nästan var ensam eftersom det fanns män i Little America.
ÖSTKUSTEN
Kap Denison, Commonwealth Bay – Expedition Southern Cross (1911–14). Australiens främste antarktiske hjälte, Douglas Mawson, anlände en solig januaridag 1912 med hus och packning till Commonwealth Bay. Ganska snart skulle det visa sig att just denna plats, med Mawsons egna ord, var ”the windiest place on earth”. Om vintern når vindhastigheten emellanåt 320 kilometer per timme, vilket är världsrekord. Den 25 september 1912 lyckades man med radio kontakta Macquarie Island och detta var första gången man från Antarktis etablerade direktkontakt med världen utanför. Mawsons hus har under årens lopp fyllts av snö och is, men restaureringsprojekt är igång.
Mawson Station – rakt söderut från Pakistan ligger Mawson Station som anlades 1954 av Australien och är den äldsta ännu aktiva forskningsbasen på kontinenten. Här finns ett litet museum tillägnat våra vänner hundarna. Den första längre hundspannsfärden gjordes under Otto Nordenskjölds expedition och sedan dessa dagar har hundspann varit ett prisat åkdon. 1993 bannlystes dock hundar från kontinenten eftersom man fruktade att de kunde smitta den känsliga och endemiska faunan med virus.
Lambert Glacier är världens största glaciär, 40 km bred och 400 km lång. Den upptäcktes 1947.
Drottning Mauds land – Tredje riket kunde naturligtvis inte motstå frestelsen att annektera även en liten bit av den sjunde kontinenten. År 1938 skickade Göring ned den nästan sextioårige Alfred Ritscher med uppdrag att kartlägga en bit av Drottning Mauds land. Som namnet antyder var detta dock en del av den antarktiska kakan som Norge såg som ”sin” då större delen av kusten hade kartlagts 1930–31 av norska valfångare. För säkerhets skull proklamerade kung Haakon formellt anspråk den 14 januari 1939, men tyskarna accepterade bara anspråk som gjorts i fysisk form (genom ockupation) eller symbolisk form (med flaggor). Således fick Ritscher i uppdrag att kasta ut specialkonstruerade hakkors genom fönstret på sitt lånade lufthansaplan. Det markerade området kallades av tyskarna Neuschwabenland. Andra världskriget satte dock stopp för vidare tyska upptåg i Antarktis.
Pole of inaccessibility (82º06′ S, 54º58′ Ö) – Den punkt i Antarktis som ligger längst från alla kuster kallas ”den otillgängliga polen”. Den nåddes första gången 1958 av en sovjetisk traktor.
Vostok – Vid den ryska forskningsstationen Vostok uppmättes den 21 juli 1983 världens lägsta temperatur: minus 89,5 grader.
ANTARKTISKA HALVÖN, WEDDELLHAVET OCH BELLINGSHAUSENHAVET
Laurie Island, Sydorkneyöarna – Argentinska Orcadas Station är den längst bemannade forskningsstationen i Antarktis (1903). Från början var den brittisk men överlämnades fredligt till argentinarna som tog initiativet att där öppna ett postkontor (1904) och producera Antarktis första poststämplar (frimärkena var däremot från Argentina och Falklandsöarna).
Seymourön – Här fann den norske kaptenen Carl Anton Larsen 1893 kontinentens första fossil, petrifierat trä. Under samma resa blev man även de första att använda skidor i Antarktis. 1902 återvände Larsen till Seymour Island med Nordenskjölds expedition och då gjorde man ett antal värdefulla fossilfynd, bland annat ben av en förhistorisk jättepingvin.
Elefantön, Sydshetlandsöarna – Då Sydpolen var vunnen återstod enligt Ernest Shackleton endast ett stort äventyr: att först färdas tvärsöver Antarktis. Planen gick i stöpet då expeditionsfartyget Endurance år 1915 fastnade, krossades och sjönk i Weddellhavet. Männen tog sig så småningom till Elephant Island där de skeppsbrutna i 105 dagar övervintrade under livbåtar. Shackleton med fem män trängde ihop sig i en valbåt och seglade 1 450 kilometer i hög sjö till Sydgeorgien. Därpå klättrade de tvärs över öns 1 800 meter höga berg, över glaciärer, ned i raviner och slutligen nedför ett vattenfall innan de nådde en civilisationens utpost. Efter tre misslyckade räddningsförsök kunde även samtliga män på Elefantön undsättas. Denna fantastiska överlevnadssaga lockar ständigt till nya skildringar och det finns en rad böcker som förtäljer om äventyret. Historiens bästsäljare är Alfred Lansings Endurance från 1959. I januari 1958 fullföljdes den första färden tvärsöver Antarktis, då ledd av engelsmannen Vivian Fuchs som med tekniska färdmedel kuskade 3 200 kilometer från Weddellhavet till Rosshavet på 99 dagar.
Snow Hill + Hoppets vik + Pauletön – Svensken Otto Nordenskjölds expedition till Antarktis 1901–4 slutade en hårsmån från katastrof. I februari 1902 landsattes Nordenskjöld med fem man på Snow Hill. Planen var att de där skulle övervintra och sedan hämtas den följande sommaren (december). Men då sommaren kom hände det sig på olika omvägar att expeditionen splittrades i tre grupper: den ena på Pauletön, den andra vid Hoppets vik och Nordenskjölds grupp alltjämt på Snow Hill. Fartyget hade krossats av isen och trots att ingen av de tre grupperna hade utrustning för att klara en övervintring lyckades nästan samtliga (en man dog) överleva för att sommaren därpå räddas av ett argentinskt fartyg. De tjugo männen på Pauletön byggde ett hus av svart klappersten som i dag står som en mörk ruin mitt i en pingvinkoloni. Ironiskt nog hade männen här – i tron att de behövde förbereda sig för ytterligare en vinter – just plockat på sig 6 000 pingvinägg då räddningen kom. På ön finns även ett kors som markerar den döde besättningsmannens grav.
Deception Island – 1928 var tiden mogen för den första flygplansturen i Antarktis. Australiern George Wilkins och en andrepilot tog sig med sig en Lokheed Vega till Deception Island. Planet var försett med pontoner och tanken var att man skulle flyga från öns skyddade Port Foster, men då hamnen ockuperades av hundratals albatrosser fick man istället röja en ojämn, 800 meter lång startbana över öns lavaterräng. Färden gick över diken, uppför en backe, nedför en backe och slutligen upp och ned för ännu en backe innan männen äntligen var luftburna. Flygturen varade i 20 minuter.
Esperanza Station, Hoppets vik – Här skedde i januari 1978 den första människofödseln i Antarktis. Emilio de Palmas tillblivelse var ett led i Argentinas territoriella anspråk. Man ville se om Antarktis var ”lämpligt för familjeliv”.
Bellingshausens hav – 1897–99 kom besättningen ombord på Belgica att ofrivilligt genomföra den första övervintringen söder om polcirkeln då skeppet satt fast i isen i Bellingshausens hav i tolv månader. Vissa hävdar att de första fotografierna från Antarktis togs under denna expedition. Andra insisterar på att foton tagits redan 1892 av engelska valfångare.
Icke-existerande öar – Officiellt omger 19 ögrupper Antarktis. Kuriösa rapporter har dock avlagts om ytterligare 15 ögrupper som i modern tid inte kunnat lokaliseras. Vad gäller alla dessa icke-ögrupper kan en rad orsaker anges för deras påstådda existens: 1) Det kan i själva verket handla om smutsiga isberg som från håll antogs vara öar. 2) Det är ett känt faktum att sälfångarna förr använde falska öar som lockbete för att villa bort konkurrenter. 3) En del kan ha varit vulkaniska öar som sedan dess exploderat och sjunkit. 4) Sjömän förr drack helt enkelt för mycket rom. Två exempel på icke-existerande öar är Budwood’s Island och Aurora Islands.
SYDPOLEN
Den 14 december 1911 blev Helmer Hansen, Olav Bjaaland, Sverre Hassel, Oscar Wisting och Roald Amundsen samt 17 hundar de första att stå på Sydpolen. Männen tryckte ner den norska flaggan i snön och Amundsen skrev ”Gud vare tack” i sin dagbok. En bit från polen slog de läger; ett svart tält som de kallade Polheim och som lämnades kvar då de gav sig av tre dagar senare. I dag beräknas tältet befinna sig mer än tolv meter under snön. En dryg månad senare, den 17 januari 1912, kom Scott med män insläntrande och tog andra priset i kapplöpningen. År 1956 etablerade USA sydpolsbasen Scott-Amundsen (observera namnens opassande ordning) och året därpå flyttade dr Paul Siple in med tolv man som alla blev de första att övervintra på Sydpolen.
Sara Palmblad
är frilansskribent med inriktning på kulturhistoria och har tidigare arbetat som guide på kryssningar till Antarktis.
En extrem kontinent
Antarktis är jordens värstingkontinent när det gäller klimat och ödslighet. Området är 14,2 miljoner kvadratkilometer stort. Bara någon procent av dess landyta utgörs av barmark, medan dess ismassa lagrar 90 procent av all världens sötvatten. Skulle den antarktiska isen smälta stiger världshaven med minst femtio meter. Medelhöjden över havet är två och en halv kilometer och högsta punkten ligger på drygt fyra tusen meter. På den ryska stationen Vostok – numera övergiven –uppmättes 1983 jordens lägsta temperatur: minus 89,5 grader C. Från den höga isplatån rusar ofta vindar med en styrka upp mot fyrtio meter per sekund ned mot kusterna. Runt Antarktis breder världens stormigaste vatten ut sig.
Antarktis med sina väldiga isvidder och extrema klimat är i dag en av ytterst få tämligen orörda områden på jorden. Under den antarktiska vintern är det endast hundratalet personer, främst forskare, som bor på fastlandet och dess kringliggande öar. Men Antarktis ”blommar upp” under den korta sommaren – när vi i Sverige har vinter – då kontinenten lockar till sig flera tusen tillfälliga besökare – forskare, vetgiriga, naturälskare och äventyrare.
Fotnot: Namnet Antarktis kommer av grekiskans antarktiko’s, vilket betyder ”mittemot Norden (Arktis)”.
