Talande träd riskerar att tystna

Om vi inte ser upp kan de talande träden snart ha slutat berätta. I hundratals år har märkta träd utgjort en viktig informationskälla för människor som rört sig mycket i skogen. Ristade eller inhuggna meddelanden fun-gerade som gräns- och ledmarkeringar, almanackor eller ingick i religiösa ritualer. Eller så kunde de vara rent klotter, författat av en uttråkad fäbodjänta.

– I norra Sverige finns flerhundraåriga träd som innehåller fantastiskt värdefull information om hur människor brukat landskapet, säger Lars Östlund vid Sveriges lantbruks-universitet som forskar om kulturspår i träd.

»Bläckor» kallas de ofta meterlånga yx-märken som i brist på kartor och kompass berättade om var stigen, eller gränsen, gick i forna tiders landskap. Speciellt när det gäller forskning om samernas livsvillkor är det intressant att se på de konkreta spåren i träd, menar Lars Östlund. Genom dendrokrono-logiska undersökningar går det att fastställa precis när en viss led användes eller träd rista-des i andra syften. Med en speciell metod, som inte dödade trädet, skar samerna ut innerbark vilken användes som föda. Också dessa ingrepp går att tidsbestämma.

– Det finns väldigt lite källmaterial som härstammar från samerna själva. Genom att titta på träden får man en konkret bild av hur samerna använde naturen, säger Lars Östlund, som också spårat flera träd som använts i rituella syften.

De han känner till är huggna under 1600-talet, strax innan samerna kristnades. De flesta har fällts, men åtminstone ett står kvar på sin ursprungliga – hemliga – plats. Ett annat finns på museum.

I dag är det främst i naturreservat och nationalparker det går att hitta dessa unika spår av tidigare generationer. Ju längre norrut man kommer desto fler bläckade träd finns kvar.

I sitt forskningsarbete har Lars Östlund också studerat fäbodristningar i Dalarna. Här finns enkla almanackor, kärleksförklaringar och bibelcitat ingraverade i träden, liksom rent klotter. »Vi mår bra som fan», ristade tre vallkullor till exempel lakoniskt någon gång i början av 1800-talet.

Bläckade träd nämns redan i de isländska sagorna. De var bokstavligt talat livsviktiga för människor som rörde sig över stora skogs-områden. Även om de på senare tid börjat upp-märksammas i Sverige händer det fortfarande att de huggs ner. Enligt Lars Östlund är det viktigaste nu att dokumentera vad som finns kvar, datera träden och försöka tolka deras budskap. Dessutom måste de som arbetar inom skogsnäringen informeras om att träd med kulturhistoriskt värde bör undantas vid röjning och avverkning.