Förlossningssaxen – krisredskap för barnmorska

En del föremål på svenska museer bär på en svår historia; de berättar om händelser eller företeelser vi helst vill glömma. Förlossningssaxen, eller perforatoriet, är ett sådant. Det är en förnicklad sax med korta spetsiga skär och långa skänklar. Den användes när ett foster dött inne i mammans mage och barnmorskan var tvungen att klippa upp fostrets skalle för att lättare avlägsna det.

4 december 2007 av Caroline Lagercrantz

Förlossningssaxen har tillhört barnmorskan Kristina Magnusson, född i Åäng i Moheda socken 1839. Hon utbildade sig till barnmorska i Göteborg och arbetade i Småland under hela sitt yrkesverksamma liv. Kristina Magnusson tog även hand om sjukdomsfall och 1913 fick hon ta emot en medalj av Medicinalstyrelsen för sitt vaccinationsarbete.

Smålands museum fick saxen, tillsammans med flera andra instrument som tillhört barnmorskan, i gåva av en släkting till Kristina Magnusson 1982.

Föregångaren till våra tiders barnmorska kallades för jordemor. Ordet lär komma från det fornnordiska jodmoder. På isländska betyder jod ”barn” eller ”avkomma”. Jordemor var ofta en klok gumma som ansågs besitta både naturliga och övernaturliga krafter. Hennes främsta uppgift var att mota bort onda makter från den oskyddade modern och barnet.(Under kristen tid var det först efter kyrktagningen, några veckor efter förlossningen, som kvinnan återigen hade Guds beskydd.)

Det har funnits få läroböcker inom förlossningsvården; kunskapen byggde på erfarenhet och gick ofta i arv från mor till dotter. Medan sjuksköterskorna vanligtvis kom från de högre samhällsklasserna, var barnmorskorna döttrar till arbetare, bönder och hantverkare.

Barnmorskorna i slutet av 1800-talet, då Kristina Magnusson var yrkesverksam, hade ofta ensamma ansvar för barnaföderskorna i flera socknar. De fick resa långa sträckor och klara de flesta förlossningarna på egen hand eller med hjälp av grannfruar eller kanske maken i huset. Länge ansågs dock själva verktygen höra till en manlig domän. I förordningar från 1700-talet reglerades att barnmorskan i möj­ligaste mån måste kalla på manlig assi­stans om verktyg skulle användas. Men 1829 fick barnmorskor i Sverige, som de första i världen, utbildning i att använda förlossningsinstrument.

Barnmorskorna fick som få andra yrkesgrupper en inblick i de sociala förhållandena i landet. De mötte kvinnor i glädje och sorg. Om det gick snett och barnet dog eller skadades vid förlossningen fick barnmorskan ofta bära hela skulden själv. Gick allt bra blev de däremot över­östa av tacksamhet och gåvor.

Trots att arbetsvillkoren var hårda och arbetet strikt reglerat av läkare och myndigheter fanns det en stor yrkes­stolthet bland barnmorskor. De var tidiga med att bilda skrå och grundade även det första yrkesförbundet för kvinnor. 1888 gavs premiärnumret av barnmorskornas tidskrift, Jordemodern, ut. Den finns fortfarande kvar.

Caroline Lagercrantz

Fakta förlossningssax

Ursprung: Troligen tillverkad på 1860-talet. Saxen har tillhört barnmorskan Kristina Magnusson (1839–1919).

Förvaring: Smålands museum, Växjö.

Övrigt: Ett av alla föremål i boken och museiprojektet Svåra saker (Nordiska museets förlag), om ting och berättelser som upprör och berör.

Publicerad i Populär Historia 8/2007

Kanske är du intresserad av...

Läs också