Det var en dansk 1400-talsmunk, Claudius Claussön Swart, somplacerade Norden på världskartan. Eftersom han dessutom gått till historien som den ende nordiske medeltidskartografen, kan det finnas skäl att återskapa så mycket som möjligt av hans liv och arbete.

Han föds två timmar före solens uppgång den 14 september 1388 i byn Sallinge på Fyn. Claudius Claussön Swart blir därmed ett barn av Kalmarunionens tidevarv. Mycket tyder på att han får sin utbildning i klostret i Sorö. Bland cisterciensmunkarna i detta kloster är den bokliga bildningen mycket betydelsefull. Klost-rets stora boksamling ger Claudius Claussön Swart möjlighet att också bilda sig om livet utanför den andliga världen.

En nyfikenhet väcks på livet, lust till resor och äventyr. Vid omkring 25 års ålder ger sig den lärde unge mannen ut i livet även i bokstavlig mening. Vissa uppgifter antyder att Claudius lämnat Danmark redan 1412–1413.

Vandrar till Rom

I tio år vandrar han omkring ute i Europa för att på vinterhalvåret 1423–1424 dyka upp i Rom. Här kommer han i kontakt med bland andra kardinal Giordano Orsini och påvens sekreterare Francesco Poggio, två ivriga humanister. I antingen Rom eller Florens stiftar Claudius även bekantskap med Ptolemaios geografi.

Den grekiske geografens arbete, utfört på 100-talet, upplever en renässans i 1400-talets Italien. 1409 har Jacobus Angelus nämligen blivit färdig med sin översättning av Ptolemaios Geografi till latin. Hans verk anger läget för omkring 8000 platser på jorden, positionsbestämda till längd- och breddgrad. I Ptolemaios verk ingår även en del kartor.

Claudius Claussön Swart, som är mycket kunnig i latin, kan konstatera att Ptolemaios geografiska arbete har stora brister när det gäller Norden.

Sedan 300-talet f Kr hade man i Romarriket dock haft kännedom om Skandinaviens existens. Från en sjöresa, som gått mycket långt norrut, hade Pytheas från Marseille kunnat rapportera om en ö. Av de olika kartbilder som Ptolemaios ursprungsverk sedermera ger upphov till, speglas antikens bild av Skandinavien som en ytterst liten ö. Väster om detta "Scania" finns tre öar redovisade (Själland är en av dem) samt den Cimbriska halvön (Jylland). Kartbilden av Norden är alltså mycket missvisande.

Skapar en ny karta

Det faller sig därför naturligt, att danske Claudius beslutar sig för att arbeta fram en ny karta över Norden. Under sina resor har han skaffat sig en del personliga erfarenheter av de geografiska förhållandena i Norden. Han håller sig strikt till den grekiska förebildens arbetsmetoder.

Claudius Clavus, som är hans latiniserade namn, blir med sitt arbete den förste nordiske kartografen. Hans originalarbete finns inte bevarat, men väl en avskrift. En fransk kardinal, Guillaume Fillastre, har under en vistelse i Italien 1427 i sitt till latin översatta exemplar av Ptolemaios geografiska verk även låtit införa Claudius Clavus kompletterande arbete för Norden, såväl text som karta. Nordenkartan har dock fått en märklig placering. Den har fogats in mellan två kartblad över Afrika. Men genom den så kallade Nancy-handskriften har den danske kartografens pionjärarbete räddats till eftervärlden.

I detta unika arbete finns också den nya staden Landskrona vid Öresund med. Landskrona, som fick sina stadsprivilegier 1413, kommer sedermera att spela en viktig roll, när det gäller att kunna datera den danske munkens arbete. Claudius Claussön Swart har i sin uppräkning av städerna längs den skånska kusten mellan Helsingborg och Malmö infogat "Erichstadh", som har positionen 46 30 58 50.

Beteckningen säger en del om den nya stadsbildningen. Det här var Eriks stad, och Landskrona hade en direkt och mycket stark koppling till unionskungen Erik av Pommern. Den danske kartografen har bedömt den som så stark, att han i stället för "Landskrone" skriver in "Erichstadh".

Erik av Pommern

Uppenbarligen har inte Claudius själv besökt den nya staden vid Öresund. Men han har alltså hört talas om den. Kanske är det till och med så, att det är av unionskungen Erik av Pommern han fått sina upplysningar. Det är nämligen inte uteslutet, att Claudius sammanträffat med unionskungen under dennes besök i Venedig 1424 i samband med pilgrimsresan till Det heliga landet.

Om så varit fallet är det troligt, att Erik av Pommern även uppmuntrat sin landsman att fortsätta med de kartogra-fiska studierna över Norden. Det är i varje fall vad Claudius gör. Han är själv på det klara med att hans förstlingsverk har sina brister.

Någon gång efter 1424 har Claudius lämnat Italien och vandrat mot norr med ett alldeles bestämt mål, att utforska Norden mera grundligt och därmed skapa ett bättre underlag för en karta över Norden.

Genom de kartografiska resultaten går det att i stora drag rekonstruera Claudius resväg. Han har besökt de danska öarna och seglat längs Norges västkust till Trondheim. Färden har med största sannolikhet sedan gått vidare till Grönland. Med sitt nya geografiska vetande har han därefter kunnat utforma en ny karta över Norden. Originalarbetet har även i det här fallet gått förlorat. Men Claudius Claussöns nya verk finns bevarat i avskrift i två handskrifter i Wien. De inleds på latin med följande ord:

"Jag dansken Clau-dius Claussön Swart... har genom omsorgsfull teckning så väl som vid skriftlig uppteckning försökt att ge eftervärlden en sann bild av de av mig genom självsyn noga bekanta nedannämnda länder, som var Ptolemaios, Hipparch och Marinus okända."

Handskrifterna i Wien innehåller bara text, men det är uppenbart, att det även till Claudius nya verk ursprungligen har hört en karta.

Skånes stora hamn

Av det bevarade materialet framgår att Claudius även i den nya kartan varit sin läromästare Ptolemaios trogen, när det gäller kustlinjerna. Också i Wien-handskriften finns den nya staden Landskrona vid Öresund med. Vid positionsbestämningen 46 40 58 50, som är i det närmaste identisk med Nancy-verkets plats för "Erichstadh", talas det om "Magnus Skanie portus", dvs Skånes stora hamn.

Tydligen har Claudius vandringar och resor i Norden inte omfattat något besök i Landskrona. Däremot har han hört talas om en väldig hamn, Skånes stora hamn. Att hamnen och "Erichshamn" var synonyma tycks inte kartografen ha fått klart för sig.

Med sina två kartografiska noteringar om Landskrona har Claudius spelat ut sin roll i historien för den nya staden vid Öresund. Ingen vet för övrigt när och hur han dör.

Men hans pionjärarbeten får stor betydelse. Inte minst hans andra karta med tillhörande text kopieras och sprids i Europa. Claudius "Skånes stora hamn" och "Erichshamn" smälter på dessa kartor samman till en och samma punkt. På ingen av dem nämns "Landskrone", men väl "Erici portus" eller "Erici p".

Claudius verk bildar underlag för alla kartor över Norden till mitten av 1500-talet. Hans danska ursprung speglar sig också i hans kartor. Det är främst i beskrivningen av de södra delarna av Norden som en nutidsmänniska kan känna igen sig. I Sverige är de skånska städerna, som ingick i det danska riket, väl kartlagda. Även öarna Öland och Gotland har fått rimliga placeringar, liksom Bornholm. Bäst återgivet är tveklöst det danska riket.

Med medeltida mått är emellertid den danske munkens arbete helt epokgörande. Uppe i Norden får han efterföljare först långt in på 1500-talet och i takt med att allt bättre kartor framställs glöms Claudius Claussön Swarts bort.

Upptäcks av Nordenskiöld

Först under slutet av 1800-talet lyfts han åter fram i forskarljuset. För en nordisk publik blir Claudius Claussön Swarts äldsta pionjärverk tillgängligt genom A E Nordenskiölds 1883 utgivna Studier och forskningar,i vilken ett faksimil av Nancy-manuskriptet från 1427 ingår.

Den svenske geografen och nordostpassagens upptäckare hävdar i sin vidare forskning, att originalet till de äldsta kartorna över Norden skulle härstamma från 1200-talet.

I den forskardebatt som följer kommer "Erikshamn" att spela en betydelsefull roll. Bland annat den danske professorn Gustav Storm fastslår nämligen:

"Det är nog att nämna, att alla dessa kartor nämner Erici portus eller Erikstad i Skåne, det kortvariga namnet på Landskrona från Erik av Pommerns tid (1413); detta namn på kartor från det 15:e århundradet är tillräcklig vittnesbörd för att originalen stammar från kung Eriks tid och inte kan vara äldre."

"Erikstad" som blir "Erikshamn" på de efterföljande kartorna gör det alltså möjligt att datera det historiska materialet.

Det märkliga är dock, att varken "Erikstad" eller "Erikshamn" kan spåras i några andra källor. I officiella sammanhang har den nya staden mellan Helsingborg och Malmö aldrig hetat något annat än Landskrone. Storms antagande att staden en kort tid kallats "Eriksstad" eller "Erikshamn" saknar belägg.

Ändå kan man påstå att Nordens förs-te kartograf Claudius gav sin omvärld den rätta bilden av staden vid Öresund.

"Landskrone" var ingen vanlig stad. Det var en stor hamn, "Erikshamn". Stadsbildningen hade inte fått sin näring på traditionellt sätt, dvs att ett omland alstrat behovet av en stad.

Det var i stället genom vattnet stadsbildningen fick sin kraft i form av en naturlig hamn.

Åke Jönsson är journalist och författare, för närvarande verksam med en serie om Landskronas historia.