Isjungfrun orsakar gräl

Den så kallade Isjungfrun, som låg nedfrusen i Altajbergen i 2 500 år, orsakar just nu heta känslor i Sibirien, där hon hittades av ryska arkeologer för elva år sedan. Lokalbefolkningen kräver att mumien omedelbart återförs från Novosibirsk, där den befinner sig i forskningssyfte.

17 juni 2004 av Anna Larsdotter

Lokala schamaner, som fortfarande verkar i det avlägsna bergsområdet i skärningspunkten mellan Ryssland, Kina och Mongoliet, hävdar att de upprepade olyckor som drabbat trakten beror på att Isjungfruns ande inte finner ro förrän hennes kropp återförs till den grav där hon hittades. Kampanjen för hennes återförande startade efter en jordbävning som åsamkade stor förstörelse i regionen. Även medlemmar av den lokala administrationen stödjer kampanjen, trots att de inte tror att jordskalvet härrörde från Isjungfruns osaliga ande.

De ryska forskare som studerar kvarlevorna har dock inga planer på att lämna tillbaka henne. ”Att begrava mumien skulle göra oss till åtlöje i forskarsamhället”, säger Viakeslav Molodin, medlem av Ryska vetenskapsakademin, till brittiska Daily Telegraph.

När Isjungfruns i det närmaste intakta kropp hittades i en gravkammare omgiven av sex offrade hästar med förgyllda harnesk skapade det stor uppståndelse. Få arkeologer hade förut varit i det ogästvänliga området, dit den ryska arkeologen Natalia Polosmak lockats av historierna om det okända pazyrykfolket, som Isjungfrun tros ha tillhört. Graven låg i ett område som betraktas som heligt av lokalbefolkningen, varför de ser bortforslandet av hennes snirkligt tatuerade kropp som ett helgerån.

Pazyrykfolket var nomader och krigare som beskrevs av historieskrivaren Herodotos. Han berättar om en sorts jungfrukrigare som skar av sig brösten för att bli bättre bågskyttar och som inte fick lov att gifta sig förrän de dödat en man. Enligt forskarna var Isjungfrun en högt uppsatt person, dock inte någon krigare eller prinsessa.

Publicerad i Populär Historia 7-8/2004

Kanske är du intresserad av...

Läs också