Bedas blomma en vinnare

Majblommans skapare föddes 1869 på Presse gård i Onsala socken i norra Halland. Hennes pappa arbetade som sjökapten. Bara ett år efter att Beda fötts reste han till Amerika för att undersöka om det för familjen var värt att utvandra dit. Från den resan kom han aldrig tillbaka. Bedas mamma Josephine blev nu ensam försörjare av de fem barnen.

När Beda fyllde tolv flyttade hon till en moster i Göteborg. Vid nitton års ålder gifte hon sig med Johan Hallberg, som var innehavare av en tobaksaffär i staden. När Beda inte arbetade i affären hjälpte hon behövande genom Göteborgs fri­villigas fattigvård. Det var också här som hon fick idén till majblomman. Vid den här tiden var tuberkulos en av de vanligaste dödsorsakerna. Sjukdomen drabbade fram­för allt unga, och då främst fattiga.

Beda Hallberg kom på den lysande idén att ge en liten blomma som bevis på att någon skänkt en slant till välgörenhet. Priset skulle från början sättas så lågt att varje människa skulle ha råd att köpa en blomma. Förslaget var tio öre, men de flesta affärsmän och politiker hon kontaktade var tveksamma. De trodde inte att det skulle gå att samla in tillräckligt mycket pengar på det sättet. Trots detta var den första beställningen av majblommor som Beda Hallberg gjorde på 100 000 blommor.

Det skulle snabbt visa sig att hon hade rätt. Nu fick plötsligt alla möjlighet att vara med och hjälpa. Dessutom var tanken att bara barn skulle sälja majblommor genial. Vem kunde tacka nej till att köpa något som var billigt och vackert; som såldes för ett gott ändamål och dessutom av ett barn?

Även som symbol var märket viktigt. Nu inte bara gav man – man fick också visa hur givmild man varit. Dessutom gick pengarna till ett ändamål som ofta var lokalt förankrat genom en förening med tydliga mål. Redan under det första året såldes 139 000 majblommor.

I maj 1907 skrev Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning: ”Den blå blomman har vunnit en seger. Hela staden hyl­lar den. Öfverallt, hvart man kommer, ser man den på rockslag och kappor, i halsdukar och schalar. Affärsmannen, tjänstemannen, ar­betare, gubben och barnet, konduktören i spårvagnen, polisen, kaj­åkaren, kusken – alla bär blomman och känner i luften att alla äro glada över att få vara med. Det är idealet bland idéer: enkel, entusiasmerande och gifvande.”

Majblomman spreds snabbt över hela Sverige. Högerpressen lyfte fram den som något som enade klasserna. Den lilla blomman var nämligen lika populär i borgerliga familjer som i arbetarhem. Den enda kritik som kom gällde arbetsförhållandena för de arbetslösa kvinnor som tillverkade blommorna. Synpunkt­erna gällde att dessa fick så dåligt betalt att de var tvungna att få bidrag för att överleva.

Beda Hallberg var med och lanserade majblomman i flera länder, men när tuberkulosen blev mer sällsynt slutade den säljas på många ställen. Den finns kvar

i Sverige, Norge, Finland och Estland. År 1938 fick Beda Hallberg statspension av Sveriges riksdag. Det är en utmärkelse som bara en kvinna fått före henne (dikta­ren Sophia Elisabet Brenner).

I dag deltar årligen cirka tvåhundra­tusen barn i försäljningen. Majblomman är Sveriges största barnhjälporganisation med cirka åttahundra lokalföreningar. Pengarna går dels till enskilda barn, dels till skolprojekt och till forskning om barn. År 2005 samlade man in närmare fyrtio miljoner kronor.

Karl Lans

Majblomman genom tiderna

Den allra första majblomman, 1907 års blomma, var blå, och vart femte år återkommer denna färg. För att bestämma färg på övriga årgångars blommor tas varje år ett tiotal förslag fram av Svenska moderådet, och på Majblommans hemsida sker en omröstning.

Under en period kunde majblomman se väldigt olika ut från år till år – 1919 års blomma föreställde exempelvis en blåsippa – men i övrigt har blomman alltid sett ut ungefär som i dag.

Majblommorna tillverkades för hand fram till 1949. Sedan år 2000 sker tillverkningen i Kina.