Revolutionär ringdansare
Cassius Clay, efter 1965 med namnet Muham-med Ali, är den i särklass mest omskrivne boxaren genom tiderna. Redan som 18-åring, 1960, erövrade han guld i lätt tungvikt vid OS i Rom. På hösten samma år blev han proffs, med Angelo Dundee som tränare, och snart utvecklade han en mästerlig teknisk boxning.
För det mesta hängde Clay med armarna nonchalant vid höfterna. Han dansade runt i ringen, men blixtrade då och då till med intensiva slagserier. Han formulerade ett valspråk för sin boxning: ”Dansa som en fjäril, sticka som ett bi.”
Cassius Clay förde också in poesin i box-ningen. Inför varje match skapade han ett litet poem om i vilken rond han skulle slå sin mot-ståndare: ”Alex Miteff är en jätte, men han faller i sjätte.”
1964 blev Cassius Clay världsmästare genom att besegra Sonny Liston. Redan året innan hade han börjar närma sig rörelsen Black Muslims – den svarte ledaren Malcolm X:s revolutionära typ av islam tilltalade boxaren. Han markerade detta genom att som nybliven världsmästare förklara att han i fortsättningen inte skulle använda ”sitt slavnamn” och krävde att bli tilltalad Cassius X.
De styrande inom boxningsvärlden ryggade tillbaka. En revolutionär i ringen? Det föll dem inte i smaken. Men den självsäkre världsmästaren lät sig inte rubbas. I augusti 1965 meddelade han att han bytt namn till Muhammed Ali och markerade därmed att han helt anslutit sig till den religiösa falangen.
Han utmanade det amerikanska samhället än mer när han under vietnamkriget deklarerade: ”Jag har inget otalt med Viet Cong, de har aldrig behandlat mig som en nigger.”
När Ali vapenvägrade lät reaktionen inte vänta på sig. Han fick ”yrkesförbud” i sitt hemland och tvingades boxa utomlands. 1967 dömdes Muhammed Ali till fem års fängelse och 10 000 dollar i böter för vapenvägran. Boxningsorganisationerna agerade snabbt och fråntog honom VM-titeln. Fängelsedomen överklagades och en lång rättslig process följde.
Ali lät förkunna att han avslutat sin box-ningskarriär. I december 1970 äntrade han emellertid ringen på nytt. Året därpå fick han en VM-match mot den regerande mästaren Joe Frazier. ”Århundradets match” slutade med poängseger för Frazier, men frågan är om inte matchutgången var uppgjord. Parallellerna med Jack Johnsons comeback på Kuba 1915 var påtagliga.
Den gången lät sig Johnson besegras för att få möjlighet att återvända till USA efter alla exilåren. Nu viskades det om att Ali skulle slippa fängelsestraff och böter för vapenväg-ran om Frazier fick behålla titeln.
Indicierna för att det handlat om en ”lägg-match” förstärktes ytterligare då det ameri-kanska rättsväsendet kort efter matchen förkunnade att man frikände Ali.
1974 kunde han dock åter titulera sig världsmästare sedan han slagit knockout på den regerande mästaren George Foreman i en mycket uppmärksammad VM-match i Kinshasa i Zaire (Kongo).
Norman Mailer skrev en lysande bok, The Fight, om den matchen. Fyra år senare för-lorade Ali VM-titeln för att senare under 1978 återta den på nytt. 1979 lät han meddela att han skulle dra sig tillbaka. Det hindrade honom dock inte från att 1980 göra ett misslyckat försök att ännu en gång erövra VM-tronen.
Det är ingen risk att den nu 60-årige och parkinsonsjuke Muhammed Ali ska glömmas bort. Han framstår än i dag som en av boxningens största mästare. Att lyskraften finns kvar underströks inte minst vid OS i Atlanta 1996, då Ali fick hedersuppdraget att tända den olympiska elden.
ÅKE JÖNSSON är författare och journalist. Han var tidigare sportchef på Sydsvenska Dagbladet i Malmö.
