Könsrollerna om idrotten
– Och då får man komma ihåg, att omkring sekelskiftet skapades de könskulturer som vi känner idag, alltså en borgerlig mans- respektive kvinnoroll. Kvinnan skulle hålla sig hemma. Hon skulle vara mor med stort M och stå för värme, omsorg och dylikt. Medan linggymnastiken bygger på ett handfast och kraftfullt kroppsspråk, blev det för kvinnorna viktigt att ge uttryck för någonting mera behagfullt.
– I en borgerlig kultur skulle kvinnorna också symbolisera skönheten. Medan mannen snarare tog på sig en puritansk arbetsuniform, gömde sin kropp och mera framträdde som den strävsamme och arbetsamme, blev kvinnorna en estetisk symbol i den borgerliga kulturen och samtidigt ett tecken på mannens rikedom. Hon fick gå på gymnastik. Därigenom skulle hon uttrycka den moderna kvinnoroll som formades kring sekelskiftet.
– I takt med att kvinnorna mer och mer går in för gymnastiken och gör den rytmisk och avspänd, så lämnar männen gymnastiken. Männen känner sig inte ha någon användning för dessa rytmiska, avspända rörelsemönster, ty den industrielle mannen skall ju uttrycka expansion, dynamik och hårdhet i sitt uppträdande. Han skall vara ett arbetsdjur som skaffar medel till hemmet.
Den förindustriella mansrollen
Är det inte samtidigt så att man ville bevara mansrollen, den fysiska mansrollen, från den förindustriella epoken?
– Jovisst. Omkring sekelskiftet finns det hos män en ångest för att bli mindre och mindre i takt med att den moderne tjänstemannen uppstår, white collar-klassen. Och fler och fler män blir rädda för att de skall krympa ihop och bli smalaxlade och bredhöftade... Skulle då kvinnorna få för sig att bedriva tävlingsidrott, t ex kapprodd, så spricker ju männens självsyn som inkarnationen av kraft och styrka. Det var en av motiveringarna för männens sportdyrkan: här kan vi åter bli män och få de kroppar, som bönderna tidigare hade. Eller riddarna – man går alltså ända tillbaka till riddartiden, då man verkligen kämpade med lansar och svärd.
I slutet av 1800-talet kom den olympiska rörelsen. Pierre de Coubertin var den store initiatorn, och de första olympiska spelen avhölls 1896. Vilka idéer låg bakom?
– I början var det faktiskt fransk-nationella idéer. Coubertin önskade att återupprätta den franska nationens tro på sig själv genom en fostran av ungdomen till en nationell, kroppsligt slagkraftig resurs. Ty i det fransk-tyska kriget 1870–71 led ju fransmännen ett svidande nederlag mot tyskarna. Pierre de Coubertin sätter en nationell pånyttfödelse som mål. Det intressanta är att han faktiskt gör det genom ett återupprättande av de olympiska spelen. Det är motsägelsefullt, men i hans huvud handlade det väl om att detta var ett medel för alla nationer att resa sig.
– Därför har vi också kvar den motsägelsefullhet, som är en orsakerna till att de olympiska spelen har varit så populära under de senaste hundra åren: de är på en och samma gång internationella och nationella. Här är alla människor från samtliga nationer representerade i en stor, universell gemenskap. Och samtidigt kan man fälla glädjetårar när ens egen flagga går i topp emellanåt.
Överklassen var först med sport
Vilka var de första människor som sportade i modern mening?
– Om vi talar om den tävlingsidrott som uppstår omkring sekelskiftet, så var det överklassen och den högre medelklassen. De startade med att bedriva kapprodd, cricket, fotboll och tennis. Men arbetarklassen följer blixtsnabbt efter, fast där bedriver man andra slags idrottsgrenar. Man tar i hög grad till sig fotbollen, men arbetarna utvecklar också klasspecifika idrottsgrenar som brottning, tyngdlyftning och boxning.