Gefle IF – Sveriges äldsta idrottsförening

Gefle IF grundades 1882 och är därmed Sveriges äldsta ännu existerande idrottsförening. Drivande från start var stadens välbärgade borgerskap medan inspiration och expertis hämtades från Storbritannien. Klubbens överklasstämpel satt kvar länge, och det blev heta fotbollsderbyn mot lokalkonkurrenter med arbetarprägel.

Gefle IF Idrottshistoria

Föreningens gymnaster tränar under ledning av major O P Grundell.

© G Reimers/Arkiv Gävleborg

Den 24 augusti 1913 spelades en fotbollsmatch i Sandviken som skulle bli historisk, inte på sportsliga meriter, utan för att supportervåld då dokumenterades för första gången i svensk fotboll. Under matchen, som ingick i en serie om den så kallade Gävlepokalen, vädrade publiken sitt missnöje genom att okväda domaren.

Efteråt rådde upploppsstämning, trots resultatet 1–1 mellan Sandviken AIK och gästande Gefle IF, Sveriges äldsta ännu existerande idrottsförening. Några pojkar gav sig på domaren och bortalaget fick barrikadera sig i omklädningsrummet. Till sist tog de mod till sig och gav sig av mot tågstationen i sluten formation medan de värjde sig mot sparkar, slag och stenkastning – en spelare skadades lindrigt av en kratta som kom flygande. Sandviken AIK:s supportrar hade redan ett rykte som inbitna bråkmakare och föreningen hade svårt att få domare till hemmamatcherna.

Klassmotsättningar inom idrotten

Anledningen till bråket kring matchen går att söka i de klassmotsättningar som fanns vid denna tid. Det sista kvartsseklet av 1800-talet var folkrörelsernas tidevarv. Arbetarrörelsen, nykterhetsrörelsen och väckelserörelsen var på marsch mot den rådande ordningen, och på vägen ackumulerade de kraft nog för att omdana samhället i grunden. Idrottsrörelsen var en del av denna framåtrotation, men den var snarast konservativ till sin natur och ideologiskt inte så lite nationalistisk.

Det handlade mycket om att förskaffa nationen och hembygden ära och att dana unga män till oförvitliga medborgare till nytta för nationen. Och det var den burgna borgarklassen, officerare, direktörer, statstjänstemän och akademiker, som var drivande. En viktig förklaring till den tydliga klassprofilen var materiell – idrottsutövande krävde fritid vilket endast var den rikare delen av befolkningen förunnad.

Därtill var det en rent manlig angelägenhet – det skulle dröja till 1920-talet innan kvinnorna tog del i idrottslivet på allvar. Som pionjärförening var Gefle IF i högsta grad en del av tidsandan. Föreningen startades och drevs av representanter ur stadens elit och det var deras söner, elever vid stadens läroverk, som lockades att utöva fysisk aktivitet under organiserade former.

Idrottsföreningar med borgare eller arbetare

I sedermera röda Gävle var GIF:arna långt fram i tiden kända som ”pinnebergare” (borgarbrackor). Under det senare 1800-talet var Gävle en av landets viktigaste hamnstäder med omfattande internationella kontakter, i synnerhet med England. Flera av föreningens profiler var bördiga därifrån och inspiration inom sportens område hämtades från samma håll.

Några år in på 1900-talet blev föreningar med arbetarprofil allt vanligare och inkörsporten var oftast fotbollen. Mot denna bakgrund spelades den ovan nämnda matchen i Sandviken – lagen företrädde inte bara sina föreningar, de stod också på olika sidor om klassbarriären.

Sandviken AIK var bruksarbetarnas lag – såväl publiken som spelarna hade sin utkomst från Sandvikens järnverk. I deras ögon var Gefle IF ett lag av sprättar och rikemanssöner.

Gefle IF samlade flera sporter i en klubb

Klubbens historia började med en lista på bokhandeln Klintbergs & Ström i Gävle där de som var intresserade av bildandet av en ny idrottsförening kunde skriva på. Intresset var så stort att ett möte kom till stånd, och den 5 december 1882 grundades Gefle Sportklubb med löjtnanten Gustaf Moberg som ordförande. Klubbnamnet ändrades dock en och en halv månad senare till Gefle idrottsförening – GIF.

Det fanns sedan tidigare sammanslutningar för enskilda idrotter, främst gymnastik och skytte, men GIF:s mål var redan från början att förena flera sporter i samma klubb. Gefle IF räknas därmed som Sveriges äldsta flersektionsförening av modernt snitt. I detta sammahang ska dock nämnas Upsala simsällskap, grundat 1796, som om man räknar klubbar för enskilda idrotter är Sveriges klart äldsta idrottsförening, och sannolikt världens äldsta simklubb.

Den tidiga starten för Gefle IF gav ett visst försprång och med undantag för en storhetstid på 1940- och 1950-talen kom de största framgångarna under de första decennierna.

Redan från början hade GIF höga ambitioner när det gällde skridskoåkning, men då den riktiga vinterkylan inte infann sig blev skidåkning den första större aktiviteten. En tävling gick av stapeln redan den 25 februari 1883 i Stadsträdgården på en 7 000 fot lång bana. Dessutom anordnades skidutflykter med viss regelbundenhet och tidiga fotografier skvallrar om att även kvinnor deltog.

I februari 1897 arrangerade GIF en tävling i skidlöpning mellan Falun och Gävle en sträcka på 9,5 mil. Efter mer än 12 timmars kämpande i det dåliga föret – mest snömodd, vatten och barmark – blev det en spurtstrid mellan fyra åkare. Den 25-årige ”fjälllappen” Anders Kuljouk var starkast och kom först, även om alla fyra fick tiden 12.35.

Gymnastikuppvisningar hjälpte klubbens ekonomi

Till sommaren 1883 inköptes en nytillverkad roddbåt från England för 750 kronor, en då avsevärd summa. Det är ytterligare ett vittnesbörd om det livliga utbytet med England – köpet ombesörjdes av en affärsman från Gävle bosatt i London. Vattendragen kring Gävle var dock illa lämpade för rodd och båten stuvades snart undan.

Gymnastikverksamheten blev desto viktigare. Successivt tog GIF över gymnastiken från den äldre, men avsomnade, Gefle Gymnastikförening. Gymnastikuppvisningar var inledningsvis en prioriterad aktivitet, bland annat som återkommande inslag på Gävle stadsteater.

Uppvisningarna var ett sätt att hjälpa klubbens ekonomi, som pressades av skridskosatsningen. Det kostade nämligen mycket pengar att hålla sig med landets första ”landbana”. Traditionellt åktes det skridskor på frusna vattendrag, men GIF spolade med framgång upp en bana på landbacken. Ryktet om isbanan spred sig och framstående konståkare från Stockholm sökte sig till Gävle för att träna och visa upp sig.

Andan av nyfikenhet och prova på-mentalitet i föreningens barndom var påtaglig – snart sagt alla vid tiden kända sporter togs vid något tillfälle upp och provades: cykling, vattenpolo, tennis, boxning och många fler. De flesta föll ifrån efter en tid men några blev kvar. Till dessa hör de ”fria idrotterna” i form av löp- och hoppgrenar och, något senare, spjutkastning (till en början mot tavla).

GIF:s framgångsrika löpare

Det var framförallt inom löpningen som GIF:s första generation aktiva skördade framgångar. Till de främsta namnen hör Erik Viklund, Isac Westergren och fenomenet Robert Carrick (mer om honom nedan), vilka tog SM-medaljer av samtliga valörer 1898 och 1899. Westergren var också den som introducerade spikskor och liggande start i Sverige.

Kring sekelskiftet tillkom en rad föreningar i staden – IFK Gefle 1897, Gefle Sport- och Gymnastikförening 1899, och Gefle Godtemplares Idrottsklubb (”Godis”) 1906 – därmed hårdnade konkurrensen och GIF-dominansen mattades såväl lokalt som nationellt.

Vid OS i Stockholm 1912 deltog tre tävlande som kom från GIF plus en gymnastikgrupp som deltog i uppvisningsprogrammet. Terränglöparen Josef Ternström var med och vann guld i terrängloppet över 8 kilometer, annars var besvikelsen stor att Sveriges och GIF:s stora stavhoppsstjärna, Clas Gille, rev ut sig redan i kvalet.

Under 1890-talet kom nymodigheten fotboll allt mer i fokus, vilket delvis förklaras av bristen på träningsutrymmen.

Engelska influenser och fotbollens genomslag

Tiden före sekelskiftet trängdes alla idrotter kring en liten plan, oftast någon av stadens skolgårdar, och fotboll var helt enkelt den idrott som kunde utövas av flest samtidigt. Fotbollen introducerades under 1880-talet i Göteborg, men på östkusten utgjorde GIF sportens avantgarde. Anledningen var ”den på detta område synnerligen förfarne Robert Carrick”, som det heter i Gefle IF:s minnesskrift 1932.

Robert Carrick (1873–1957) var född i England och hade kommit till Gävle med sin far som flyttade sin affärsverksamhet dit från Göteborg. Efter att ha slutfört sina studier i hemlandet flyttade Robert tillbaka till Gävle och blev senare dess engelska vicekonsul.

Carrick är Sveriges främste multisportare genom tiderna, han tillhörde Sverigeeliten i ett tiotal grenar – bland andra cykel, fotboll, friidrott, gymnastik, rodd, segling, skidor och segling på skridskor. Föga förvånande, givet hans engelska bakgrund, blev han ansvarig för roddsatsningen i GIF.

Han var också en lysande representant för de eldsjälar som i alla år har utgjort stommen i den svenska idrottsrörelsen; bland annat skötte Carrick ”landbanan” och var själv en icke oäven konståkare. Han engagerade sig också som ledare och i styrelsearbetet, såväl i GIF som i Svenska idrottsförbundet. Men framför allt hade han smittats av ”fotbollsviruset” hemma i England.

Inom GIF hade ”inköp av sparkboll” och ”igångsättande av bollsparksövningar” länge varit uppe till diskussion. Men först sommaren 1896 kom organiserat bollspel igång, förmodligen på Carricks initiativ och helt säkert under hans ledning.

Till en början var det lite si och så med reglerna – endast hands och ”benknep” var otillåtet. Den första matchen ägde rum i Skutskär 1898 – dit laget tog sig i Carricks tvåmastade yawl. Kampen slutade i seger för Gefle med 7–1.

Turneringar och svenska mästerskap

Uppmuntrade av framgången annonserade Gefle IF efter motståndare i Ny Tidning för Idrott. Utmaningen antogs av Solnalaget AIK. Matchen spelades den 14 augusti på Ladugårdsgärdet i Stockholm och slutade med GIF-seger 12–0. Lagen enades om en returmatch, men AIK inställde resan till Gävle flera gånger, möjligen avskräckta av det första mötet.

GIF vann den första "Rosenska pokalen" 1899 efter segrar mot AIK (4–0) och Djurgården (3–0). Turneringen löpte fram till år 1903 parallellt med svenska mästerskapen, som Örgryte IS dominerade stort de första åren.

Även följande år vann GIF pokalen genom seger mot AIK och 1901 var det läge att ta hem bucklan för gott. Finalen mot AIK slutade emellertid 1–1, varför ingen segrare korades. Förlängning och straffar var tydligen inget alternativ, inte heller returmatch.

Men 1902, efter övertygande segrar mot Sleipner, AIK och IFK Eskilstuna, besegrades Djurgården i finalen med 2–1 och von Rosens pokal hamnade i GIF:s ägo. Den kan i dag beskådas på Länsmuseet i Gävle. Frågan på alla fotbollsintresserades läppar var nu vilket lag som var Sveriges bästa – Gefle IF eller Örgryte. Ett mästarmöte planerades men av olika anledningar kom det aldrig till stånd.

Gefle hävdade sig ytterligare ett par år, men 1903 satte en fotskada stopp för Carrick vilket var början till slutet för GIF:s storhetstid. För det var hans kunnande, engagemang och ledarskap som var lagets framgångsrecept. Ett referat i en av Stockholmstidningarna efter GIF:s seger med 9–0 över AIK i finalen år 1900 säger en hel del om Carricks storhet som ledare och spelare:

”Kraftigt och högt ljuder hans stämma, när han utdelar befallningar i laget, och det gör han hela tiden, än kommenderar han fram första försvaret till att hjälpa forwards, än kommenderar han dem tillbaka allt efter som det behövdes, än varskor han på långt håll målvakten och öfverallt hinner han till. Om ej stockholmarne få en sådan instruktör, är det ej lönt att tänka på att ta pokalen.”

Gunder Hägg – tio världsrekord på 81 dagar

På 1940-talet inleddes Gefle IF:s andra storhetstid och den förklaras enklast med ett namn: Gunder Hägg (1918–2004) – en av Sveriges främsta idrottare genom tiderna. Under slutet av 1930-talet inledde GIF en satsning på medeldistanslöpning genom att erbjuda talanger, inklusive jämtlänningen Hägg, arbete som brandmän samtidigt som de gavs träningsmöjligheter.

Upplägget underlättades av att Gävles då-varande brandchef var aktiv i GIF. Redan 1941, första året i GIF-dressen, inledde löparfenomenet Gunder Hägg sin remarkabla rekordsvit när han på 81 dagar slog tio världsrekord – ”Gunder Häggs 80 dagar”. Hans framfart gav energi och inspirerade de andra löparna vilket resulterade i världsresultat och världsrekord. Vid OS i London 1948 blev Henry Eriksson, som varit Gunder Häggs ”hare”, Guld-Henry med hela svenska folket när han vann guld på 1 500 meter.

Vid mitten av 1950-talet avtog framgångarna för GIF, och även om det har blivit en del medaljer i friidrotts-SM under åren har föreningen inte varit i närheten av de resultat och den stjärnglans som uppvisades under Gunder Hägg-eran.

Fotbollslaget åkte ur allsvenskan 2016 (efter tolv år i högsta ligan) och halkade ur Superettan 2018. Säsongen 2019 sker alltså i division 1, den tredje högsta serien i svensk herrfotboll. Det är inte utan att framgångarna under 1900-talet känns avlägsna och att GIF, från dagens horisont, förefaller ha sina bästa stunder bakom sig. Icke desto mindre förblir Gefle IF, med 137 år av oförtruten idrottslig verksamhet i bagaget, svensk idrotts verkliga aristokrat.

Publicerad i Populär Historia 04/2019