Fotbollen disciplinerade arbetarna
Fotboll är en sport med gamla anor. För Englands del finns ett spel som påminner om fotboll beskrivet redan i källor från 1100-talet. I sin medeltida form rörde det sig om en mycket våldsam kamp. Slagsmål och dödsfall var inte ovanligt. Själva spelet var tämligen olikt dagens fotboll och reglerna varierade från plats till plats. Målen kunde ligga kilometervis från varandra, en by mötte grannbyn och det gällde att få bollen till ett utvalt mål. Ibland handlade det om kyrkportarna i de tävlande byarna. Även på smala stadsgator sparkades bollen.
Några begränsningar av antalet deltagare fanns inte. Det här var massfotbollens tidevarv och det oroade myndigheterna, som fruktade att de svårkontrollerade massorna kunde utnyttjas för politiska syften.
Engelska kungar förbjöd spelet, men fotbollen hade utvecklats till en form av folksed och förbudet överträddes ofta. I en del engelska städer lyckades man dock temporärt få stopp på de våldsamma tillställningarna. Inte minst genom den begynnande industrialiseringen på 1800-talet blev samhällets övervakningsmaskineri effektivare. Speciellt i London trängdes bollspelet ut, men även i Midlands och norra England försvann fotbollen nästan helt. I dessa trakter var det inte så mycket förbudet som begränsade möjligheterna för fotboll, utan snarare industriproletariatets förkrossande långa arbetstid. Det gavs inget utrymme för fritid.
Strängare regler
Den lilla rest som kämpade för att hålla liv i spelet insåg att man måste hitta nya former. Man tvingades anpassa spelet till det förändrade samhället. Strängare regler infördes och planen begränsades till något så när sin nuvarande yta.
Något socialt anseende hade fotbollen aldrig haft, men när spelet nu såg ut att dö, fick den här folkliga traditionen plötsligt stöd från ett oväntat håll. Förnäma privatskolor (public schools) som Eton och Harrow började intressera sig för fotbollen. Läroanstalterna brottades med disciplinproblem och såg den hårt regelkontrollerade sporten som en möjlighet att skapa rättning i leden. Det visade sig vara riktigt. Fotboll blev ett populärt inslag i undervisningen.
Ännu en samhällsförändring bidrog till att uniformera fotbollsspelet – de förbättrade kommunikationerna. Järnvägarna skapade nya förutsättningar eftersom public schools runt om i landet kunde mötas och spelet nationaliserades därmed. Det allt större utbytet krävde i sin tur en fastare organisation och nationellt giltiga regler.
Spel bara med fötterna
Den 26 oktober 1863 möttes representanter från skilda klubbar och bildade Football Association (FA). Från början var det tänkt att även privatskolornas lag skulle ingå i FA, men man kunde inte enas om gemensamma regler, och skolorna hamnade utanför sammanslutningen.
Samma år som Football Association bildades beslutades också om en viktig regeländring. Dittills hade fotboll inte bara spelats med fötterna, även händerna användes i spelet. I december 1863 beslöts att man i fortsättningen endast fick utnyttja fötterna. Följden blev att fotboll och rugby gick skilda vägar.
Vid den här tidpunkten hade det engelska samhället fått upp ögonen för industrialiseringens sociala avigsidor. Det omänskligt hårda arbetsklimatet hade undergrävt den fysiska hälsan hos arbetarklassen. En upprustning var av nöden och fotboll kom här väl till pass. Den var lätt att lära, enkel att förstå, det enda som behövdes var en boll.
Helt naturligt fortsatte emellertid medelklassen vid privatskolorna att dominera spelet ännu en tid. Arbetarna behövde lärotid för att kunna ta igen allt det som man förlorat på ett halvt sekel utan fotboll, men grogrunden var lagd. England fick sina första egentliga fotbollsklubbar och 1872 spelades den första FA-cupen.
Cricket hade tidigare varit nationalsporten i England, men från slutet av 1860-talet gick fotbollen förbi i popularitet. På bara trettio år hade den förvandlats från en ganska speciell skolidrott till nationalsporten nummer ett. Det var på sitt sätt en social revolution.
Privatskolorna hade omvandlat fotbollen från ett våldsamt spel till en disciplinerad rekreationssport. Det var den formen av fotboll som arbetarklassen nu övertog. Spelet skulle bli ett slags medicin för det utarbetade folket.
Lediga på lördagarna
Man uppmuntrade inte bara fotbollsutövning, man såg även till att spelmöjligheterna förbättrades. Under 1860- och 1870-talen infördes lediga lördagseftermiddagar för arbetarna, som fick rätt till avkoppling. Fotbollen blev både kultur och avkoppling. Lördagsledigheten gällde bara industriarbetarna, inte tjänstemännen, lantarbetarna och de affärsanställda. På så sätt blev fotbollen industriarbetarnas eget spel.
Det var dock inte bara genom lagstiftning om lördagsledighet och samhällets positiva syn på fysisk avkoppling, som fotbollen kunde förvandlas till en nationalsport i England. Det fanns fler bidragande faktorer.
Kyrkan var en av dem. ”The laws of physical well-being are the laws of God”, förkunnade prästerskapet som funnit att fotbollen var en utmärkt väg att bekämpa förfallet i städerna. Arbetarkyrkorna började sätta upp egna lag. I Liverpool, som före århundradets utgång skulle vara sportens metropol i England, hade 25 av de 112 fotbollsklubbarna år 1885 religiös bakgrund.
Många av de mest kända proffsklubbarna började som kyrklag, till exempel Everton, Aston Villa, Fulham och Wolverhampton. Också i de nya statsskolorna fick fotbollen fäste. År 1870 blev alla barn i städerna skolpliktiga, och grunden lades därmed för en omfattande skolfotboll. Den tilltagande läskunnigheten gjorde det också lättare att sprida kännedom om spelet. Allt fler engelsmän kunde ta del av tidningarnas idrottssreferat.
Kyrkan och skolan var alltså två av basfaktorerna för den här utvecklingen. En tredje var fackföreningarna och det som vi i dag kallar korpfotboll, alltså spel mellan rena industrilag. Stoke City bildades av järnvägsmän, likaså Manchester United. Arbetarna vid Singers fabrik i Coventry startade Singers FC, som senare blev Coventry City. Arsenal och West Ham var andra fabrikslag.
Många cricketklubbar bildade fotbollssektioner. Tottenham Hotspur var bara ett av många exempel. Fotbollen vann alltmer terräng och hotade faktiskt att helt utplåna cricketsporten. För att skydda denna gamla ärorika sport infördes bestämmelsen att fotboll bara skulle utövas mellan den 1 september och den 30 april. Fotbollen skulle vara en vintersport, medan cricketsporten skulle få leva som sommaridrott. Än i dag följer det engelska fotbollsåret i stora drag detta tidsmönster.
Järnvägens utbyggnad hade tvingat fotbollen att bygga upp ett enhetligt regelsystem. Senare fick järnvägen ännu en funktion: att transportera fotbollsfans till matcherna på billiga biljetter. Speciellt vid cupfinalen, som redan på 1880-talet blivit det engelska fotbollsårets höjdpunkt, reste tusentals av lagens anhängare till London.
I juli 1885 fick England officiellt professionell fotboll. För att klara finanserna behövde klubbarna fler matcher. I september 1888 bildades den första ligan i engelsk fotboll – världen hade fått sin första serietävling i fotboll.
Så länge spelare som fått sin idrottsliga uppfostran vid privatskolor dominerade spelet, byggde spelstrategin på dribblingsförmågan. Med arbetarlagen växte en helt annan inriktning fram; de yrkesbetonade klubbarna byggde sitt spel på samarbete. Fotbollen förvandlades till ett kollektivt spel.
Cupfinalen 1883 markerade en milstolpe i denna omvandling. För första gången triumferade en arbetarklubb, Blackburn Olympic. Det var ett lag som nästan uteslutande bestod av vävare från Lancashire. De effektiva passningarna utgjorde deras segervapen.
I och med att passningsspelet kommit in i bilden behövdes det bättre taktiska dispositioner av spelarna. Denna omformning av spelet lämpade sig väl för industriarbetarna. De var vana vid att samarbeta, att ha specifika roller och att hjälpa varandra.
Fotboll hade blivit ett lagspel och fått de grunddrag som än i dag präglar spelet.
Spreds snabbt
Det populära spelet fick en snabb spridning världen över. Den engelske historikern James Walvin hävdar att fotbollen blev ”Englands mest varaktiga export”.
Det mest märkliga med den engelska fotbollsexporten under slutet av 1800-talet var att det inte var imperieländerna som i första hand fick ta del av den engelska fotbollskulturen. I stället var det de delar av världen, där engelskt kapital och arbete fanns. Eftersom just slutet av det förra seklet var en storhetstid för England hade man en omfattande handel och annat utbyte med stora delar av världen. Engelska varor och kapital översvämmade världen och där engelsmännen slog sig ned tog de med sig sina engelska seder – däribland fotbollen.
Så saknade till exempel de engelska textildirektörerna Clement och Harry Charnock fotbollen i tsartidens Ryssland. De beslöt därför att starta ett lag bland sina arbetare vid fabriken i Moskva. Eftersom de var ute efter skickliga spelare som kunde få igång intresset lät de sätta in en annons i Times med följande lydelse:
”Ingenjörer, mekaniker och tjänstemän sökes, som även behärskar fotbollsspelet.”
Året var 1887. Efter en tid anlände en spelare till Moskva med lämpliga meriter från engelska Bolton och så kunde direktörerna Charnock starta sitt lag. Fem år i rad spelade de engelska brödernas fabrikslag O.K.S. hem moskvamästerskapet.
I början av 1900-talet var sporten fast rotad i nästan hela Europa och Sydamerika. I Europa spreds den med engelsk hjälp först till Holland och Tyskland, sedan till Skandinavien, Italien, Frankrike och Centraleuropa. I Holland var det elever som studerat i England som introducerade fotbollen. I Sverige spelade den engelska ambassadpersonalen fotboll i Stockholms parker och bidrog därmed till att väcka intresse för det nya spelet. Italienska studenter i England tog med sig sporten hem och fick hjälp av engelsmän bosatta i Italien. Engelska gruvingenjörer i Spanien startade fotbollsspel där och det dröjde inte länge förrän spanska gruvarbetare lärde sig sparka boll.
Flottan spred sporten
Den engelska flottan härskade vid denna tid på världshaven. Den hade inte bara till uppgift att visa det brittiska imperiets väldiga styrka militärt – vid sekelskiftet gavs flottan också en annan funktion genom att bli ambassadör för fotboll.
Det blev många matcher för den engelska flottan och det förutsattes att flottisterna kunde spela fotboll.
Den första matchen för våra dagars storklubb Barcelona var just mot ett lag från den engelska flottan och i Rio i Brasilien spelade 1906 HMS Amethyst en vänskapsmatch mot det lokala laget Fluminsense. Sex år senare bildades Santos, som sedermera skulle bli Pelés klubb, till följd av en annan flottistmatch.
Den första landskampen utanför Storbritanniens gränser spelades i Wien 1902 mellan Österrike och Ungern. Det alltmer omfattande fotbollsspelet världen över krävde en gemensam organisation.
Samma år som landskampen i Wien spelades väckte C A V Hirschman i Hollands fotbollsförbund förslaget om en internationell organisation. England visade intresse och FA meddelade att man skulle sammankalla till en konferens i London.
Frankrikes idrottsförbund ansåg emellertid att det engelska maskineriet malde för långsamt. Fransmännen förekom engelsmännen och inbjöd de kontinentala nationerna till en konferens i Paris. I januari 1904 kunde man meddela, att nio organisationer ställt sig bakom tanken på ett internationellt fotbollsförbund. Bland de nio stiftarna återfanns Svenska bollspelsförbundet. Däremot ställde sig England utanför.
Vid en kongress den 21–23 maj 1904 bildades FIFA, Féderation Internationale de Football Association, i Paris. Två år senare blev England medlem av FIFA.
År 1930 kunde FIFA arrangera det första världsmästerskapet i fotboll. Sedan dess har det med undantag för andra världskriget spelats VM vart fjärde år. Så än håller den sin ställlning, Englands mest varaktiga export.
Åke Jönsson är författare och journalist med ett förflutet som sportchef på Sydsvenska Dagbladet.
