Ling och kroppens balans

Pehr Henrik Ling (1776–1839) är nog oftast ett okänt namn för dagens skolungdom. Men bland många äldre svenskar finns däremot linggymnastiken kvar som ett tydligt minne av skolåren. Längre bort i tiden än så ligger inte den modell som präglade skolgymnastiken under en stor del av 1800- och 1900-talen – trots att Ling började skapa sina kroppsövningar samtigt som Napoleon härjade i Europa.

Ling var fäktmästare vid Lunds universitet vid 1800-talets början, en tid av patriotism som kom att prägla Lings verksamhet både som gymnastiklärare och litteratör. Ling nådde nämligen även framgång som författare. Han skrev både lyrik och dramatik och valdes in i Svenska Akademien 1835. Ling var också en framträdande medlem av Götiska förbundet.

Ling kom till Stockholm 1813 och blev gymnastiklärare och även fäktmästare på Karlberg. Han inrättade också Gymnastiska centralinstitutet, en föregångare till Idrottshögskolan.

Linggymnastiken syftade till att människan skulle finna rätt balans för sin kropp. Det skulle ske med hjälp av disciplin och mekaniska rörelsemönster. Linggymnastiken skulle också bidra till att människor kom i harmoni med sin omgivande miljö.

– Det handlade om att koppla ihop hälsa och själ. Det är inget som är nytt för vår tid. Helhetstanken fanns redan hos Ling, säger Pia- Lundquist-Wanneberg, doktorand på Idrottshögskolan i Stockholm.

Lings tankar rörde sig också kring att människan skulle iaktta måttlighet när det gällde bland annat mat, dryck och sexualitet. Överdrifter ansågs rubba balansen och vara skadliga. Linganhängarna kämpade därför mot att idrottens tävlingshets skulle ingå i skolgymnastiken. Om man nödvändigtvis skulle spela fotboll, så borde man i alla fall slå varannan passning med vänster fot och varannan med höger, menade lingianerna.

Pehr Henrik Lings son Hjalmar systematiserade sin fars gymnastik. Han gav gymnastiklärarna en mall över hur en lektion skulle genomföras. Dessutom utvecklade han ribbstolen, en stark symbol för svenska gymnastiksalar.

Linggymnastiken nådde långt utanför Sveriges gränser. I ”Lingiaden” 1939, hundra år efter Pehr Henrik Lings död, möttes över sjutusen deltagare ifrån 37 länder i en uppvisning inför fullsatta läktare på Stockholms stadion.

Även om Lings tankar kan synas förlegade i dag finns det fortfarande spår av dem kvar. I den svenska idrotten betonar vi till exempel gärna lagspel framför individuella prestationer. Men vi accepterar numera två pass i rad med högerfoten...