Synen på kärlek och erotik genom tiderna

Arne Jarrick är professor emeritus i historia vid Stockholms universitet. Han har tidigare skrivit boken Kärlekens makt och tårar som vidgar synen på kärlek, erotik och romantik över större tidsskeden. Här är han intervjuad av journalist Folke Schimanski.

Är kärleken en historisk konstant? Eller är den, som numera gärna sägs, helt historiskt betingad, kanske bara ett slags arv från romantiken?

– Jag skulle kunna gå med på att den ändrar gestalt. Alltså att människors åtrå gentemot varandra ändrar uttryck. Men vissa grundläggande element är konstanta genom seklerna. För det första åtrån som sådan, det vill säga den dragningskraft som ger upphov till andra känslor. För det andra: jag tror sällan att den sinnliga kärleken har uppträtt utan något slags ”känslopaket” utanpå. Men det har också växlat. Det varierar kulturer emellan.

– Det som är så egenartat för den västerländska kulturen är det långa tidsavståndet mellan könsmognad och äktenskap. Och det har – tror jag – alldeles särskilt befrämjat en sorts romantisk kultur som ska underlätta den långa väntan.

Kyrkan var ju i alla fall tidigare en väldigt dominerande och normgivande maktfaktor. Sedan har den minskat i betydelse som normgivare för sexuallivet.

– Ja, men det har alltid funnits en viss motsättning mellan maktens påbud och människors handlande. Vad jag förstått så har bönder och andra alltid brutit mot kyrkans krav – som växte fram så småningom – på att kvinnan ska vara orörd. En gravid kvinna har inte varit omöjlig som äktenskapspartner för den som gjort henne gravid, hon har fått lov att gifta sig.

– Kärlekens villkor är kulturellt betingade och det påverkar givetvis känslorna mellan män och kvinnor. Men vissa element i spelet mellan könen föreställer jag mig som helt tidlösa.

Den romantiska förfiningen av kärleken, är det ett monopol hos de högre klasserna i samhället?

– Nej. Redan under det sena 1600-talet kan man se sådana här uttryck för det som man förknippar med romantiken också i vad man skulle kunna kalla folkligt material: ”Jag kan inte leva utan dig”, ”Jag tänker på dig dag och natt”, ”Jag skulle dö utan dig” och så vidare.

Fast under 1700-talet skedde en markant ökning av brevskrivandet bland adel och framväxande högborgerlighet. Det var väl en motor för att utveckla uttryckskonsten vad gäller kärlek?

– Det kan ju vara så, men jag ser att redan under tidigt 1600-tal finns uttryck hos helt vanliga människor som starkt påminner om det man förknippar med romantiken. Men det är klart, det ser man ju också inom den höviska diktningen under medeltiden.

Vi accepterade den hävdvunna tesen att kyrkan hade mycket att säga till om när det gäller det sexuella samlivet. Vad hade då reformationen för betydelse?

– Det är egentligen svårt att göra ett bokslut över. Man kan säga att med reformationen upphör äktenskapet att vara ett sakrament. I stället blir det ett världsligt kontrakt. Det är en affär mellan människor, och det är i och för sig inte ”heligt” att gifta sig längre. Men det fortsätter ändå att vara det. Man kan inte alls gå in och ur ett äktenskap som det behagar en.

Reformationen är lika sträng på punkten att äktenskapet är oupplösligt.

– Jean Delumeau, en fransk historiker, har i en bok med titeln Synden och rädslan gjort en boskillnad mellan katoliker och protestanter. I och med digerdöden uppkom tankefiguren om contemptus mundi(förakt för världen). Digerdöden visar, att människan inte längre kan lita på sin kropp och flyr till anden. Med reformationen – som Delumeau ser det – är både ande och kropp lika smutsiga, och det kan man inte fly ifrån.

– Så samtidigt som Luther vill att hela världen ska sakraliseras (man ska inte ha särskilda områden för sakralt liv, som kloster) så säger han att alla människor är smutsiga, såväl i anden som i kroppen. Äktenskapet behövs då för alla människor, så att de inom rimliga gränser kan leva ut sin synd. Det är inte bara präster, munkar och nunnor som ska vara syndfria, utan alla ska känna sin synd. Men samtidigt förvärldsligas vissa sidor av livet genom att präster ska leva som vanligt folk.

Så kommer vi till 1700-talet och dess upplysning. Dels betyder den mycket för kvinnans frigörelse, dels en friare, mera naturlig syn på det sexuella. Men i vad du har skrivit framskymtar att detta inte skulle gälla helt och hållet.

– Nej, inte till 100 procent. Jag instämmer till ganska stor del, det är en sexualisering och sensualisering som följer i upplysningens spår. Det blir något lättare för kvinnan, hennes sexualdrift blir inte en belastning. Men man kan se i det sena 1700-talets kvinnorörelse, till exempel hos en sådan som Mary Wollstonecraft, att kvinnorna känner att de påtvingas sexuella drifter. De sensualiseras på mannens villkor. Så det här är ju väldigt dubbelt.

– Men om man går till den folkliga nivån så förefaller det som om det inträffar en lättnad. Kvinnan måste inte skämmas lika mycket för att hon blivit havande utom äktenskapet som tidigare. Gustav III tillåter de ogifta kvinnorna att föda obemärkt. Och man kan tydligt se i rättskipningen, att från 1700-talets slut minskar bestraffningarna för utomäktenskaplig sexualitet drastiskt – trots att lagen inte ändras så mycket.

Linné medverkade väl också till en friare syn?

– Ja, helt klart. Enligt den amerikanska historikern Londa Schielinger var Linné helt sexualfixerad! När han talar om växternas sexualitet, har han modellerat det på den mänskliga sexualiteten. Han har skrivit några skrifter som är rätt underbara, framför allt Om sättet att tillhopa gå. Den är verkligt sexualbejakande, för både mannen och för kvinnan. Det gäller att tillfredsställa båda. Båda måste ha roligt i sängen, om det ska vara någon mening med det hela.

Vad betyder då upplysningen för männens specifika roll i kärleksrelationer?

– De mest långtgående upplysningsmännen blev libertinister, det vill säga anhängare av stor frihet i kärleksrelationerna. Några av dem, som markis de Sade, till och med av bisexuell gruppsex. Men generellt innebar det allmänna bejakandet av sexualiteten, att mannen inte längre måste skjuta över sin egen drift på kvinnan och belasta henne moraliskt för den. Eftersom han kunde bejaka sitt eget begär, var han inte tvungen att fördöma kvinnan för samma begär.

Men så kommer den viktorianska tidsåldern och lägger kapson på denna utveckling?

– Ja, bilden har ju varit att den viktorianska tidsåldern fråntar kvinnan hennes sexualitet på nytt. Före 1700-talet var kvinnan föraktad för att hon var ”sexuell”, hon var förförerska, driftdjuret, Eva... Under 1800-talet föraktas hon i stället för att hon är asexuell, och man har tydligt tagit England som bild för det hela. Men det är väldigt svårt att se, att det finns en klar linje av avsexualisering. Om man går djupare in i materialet finns det väldigt lite som stöder det. Om man läser traktater eller broschyrlitteraturen är det så att kvinnans sexualitet nästan överallt erkänns.

Hur kan det komma sig att denna idé om kvinnans asexualitet vinner insteg? Det var ju en helomvändning mot tidigare. Om kvinnan var asexuell, vad var då mannen?

– Först: det bör betonas att den just vinner insteg utan att för den skull bli dominerande. Vidare: det var en gammal idé, urgammal. Men att den nu kom tillbaka har man gett olika förklaringar till. En har varit, att upptäckten av kvinnans ägg ledde till idén att hon kunde bli gravid hur passiv hon än var under samlaget – hon kunde till och med sova och bli med barn likaväl. Tidigare hade man trott, att båda parterna måste vara upphetsade under samlaget för att det skulle bli barn av, i vart fall fina barn. Andra har satt detta i samband med nya borgerliga idéer om att kvinnans plats var i hemmet, där hon då skulle ta hand om barnen – en sådan kvinna bör inte vara alltför sexuell. I synnerhet inte om mannen ville leka sexlekar utanför den äkta sängen med prostituerade kvinnor eller så...

Men där finns en dubbelhet. 1800-talet är ju samtidigt de vetenskapliga framstegens och insikternas århundrade.

– William Acton har ju framhållits som representanten för avsexualiseringen av kvinnan. Han skrev en stor bok om männens och kvinnornas reproduktiva organ. Fast om man tar Darwin som exempel, är det precis tvärtom med honom. Det är grundläggande hos Darwin att mannen och även kvinnan är sexuella varelser. Som han ser det var mannen och kvinnan odifferentierade men under utvecklingens gång har de differentierats till skilda kön och strävar så till förening. Det här går också igen i en massa mytologier.

Till skillnad från teorin att kvinnans könsorgan var omvänt manligt...

– Ja, den tanken finns ju långt tillbaka och gör sig kanske gällande en bit in på 1700-talet. Den amerikanske historikern Thomas Laqueur har hävdat, att man har en könsmodell fram till ungefär 1800-talets mitt, där kvinnan bara var en ofullkomlig man, en dålig kopia med andra ord. Därefter ska man ha gått över till en tvåkönsmodell, där könen blir sidoordnade, det finns inga länkar mellan dem. Detta hör samman med upptäckten av det kvinnliga ägget som väsensskilt. Det kommer på 1600-talet med William Harvey, och först 1827 ser man detta ägg. Då uppkom idén om att kvinnan inte måste vara aktiv. Fram till dess menade man att kvinnan hade säd likaväl som mannen, och att båda parter därför måste ha roligt vid samlag.

– Å andra sidan kan man se att katolska kyrkan kodifierar kvinnans rätt till orgasm först på 1800-talet. Och det bygger på den gamla ”sädesblandningstanken”. Men de nya föreställningarna om ”ägg” ändrar inte på förutsättningen, att det ska vara ett ömsesidigt nöje. Fast teorin om kvinnans ”passivitet” är inte ny med 1800-talet. Det är en nygammal idé som kommer tillbaka och den härstammar ända från Aristoteles.

Du framhåller gärna att skillingtrycken är ett viktigt material i det här ämnet.

– Ja, jag tror att skillingtrycken är en arena för meningsutbyten om kärleksrelationer mellan människor. Det finns en kategori som handlar om äktenskap, giftermål, frierier och dylikt. Och i skillingtrycken pågår en ständig ”diskussion” – i diktens eller berättelsens form – om hur kvinnor och män egentligen ska ha det tillsammans.

Där fanns det inga fastlagda normer?

– Nej. Ett exempel är skönhetens betydelse. Där kommer olika visor till skilda resultat. Ibland polemiserar en visa rentav med en annan visa. Till exempel: ”Ungkarlsståndet är det bästa ståndet”, medan någon annan hävdar, att det äkta ståndet är det bästa alternativet och en tredje att änkeståndet är det bästa. Så det handlar om en ganska öppen, dynamisk, rörlig diskussion, oftast i den bundna versform som används i de här visorna.

Om vi tar ett raskt kliv till vår egen tid, tycker du att den är översexualiserad?

– Nej, det finns massor av tabun som inte är överskridna. Om jag till exempel kommer till mitt jobb och sätter mig i kafferummet, inte pratar jag gärna med mina kollegor om hur natten med min hustru har varit... Vem gör väl det? Det finns också väldigt många hämningar i fråga om det sexuella som samtidigt visar hur väsentligt det sexuella är. Väldigt mycket man inte talar om är det allra väsentligaste!

När vi talar om moderna tabun, får man egentligen säga i dag att homosexualitet kan vara miljöbetingad?

– Man kan säga att den sexuella atmosfären i dag är mer tillåtande vad gäller sådant som homosexualitet. Då är det enklare för en del män att vara homosexuella. Och handlingar som tidigare inte förknippades med homoerotik gör det i dag. Att män kramar varandra eller håller om varandra associerar man nu gärna med homosexualitet.

– Ett annat tabu är att sexuella relationer mellan vuxna och barn är oerhört förbjudna. Det är historiskt. Man gifter sig betydligt senare i västerlandet än i andra kulturer. Där finns klara tabun, det är tydligt. Ett annat och modernt exempel: inom historieforskningen verkar det vara suspekt att tala om biologiska behov. Det finns enligt min mening en biologiskt grundad driftsenergi, som betingar det sexuella beteendet. Och det förefaller mig som om biologin sett till att de här drifterna är heterosexuella till sin natur.

Har HIV och aids lett till ett historiskt paradigmskifte i synen på det sexuella?

– Nej, jag tycker att man ser ytterst få indicier på en ”nykonservativ” sexualmoral. Tvärtom tycker jag att barn exponeras för sex väldigt mycket numera. Men medan den romantiska synen på kärleken gått tillbaka, har relationerna mellan man och kvinna blivit mera ömsesidigt förstående. Det är en paradox: säger man att romantiken rustats ner, så har å andra sidan empatin rustats upp. Det är vår tids romantik.

Vem har till dags dato vunnit på utvecklingen vad beträffar sexuella relationer? Är det kvinnan i första hand? Eller har den även varit till fördel för mannen?

– Helt kort: kvinnan i första hand, som – om man betraktar utvecklingen ur ett helhetsperspektiv – inte längre i samma grad måste vara villig när mannen vill och annars hålla sig stilla. Hennes aktiva sexualitet har dessutom blivit alltmera erkänd. Men mannen har också vunnit, ty ömsesidigt sex är mycket roligare än ensidigt.