Älskare eller erövrare
Det menar Jonas Liliequist, historiker vid Umeå universitet, som bland annat forskar kring manlighet och sexualitet.
– Mannens sexualitet naturliggörs under 1700-talet, samtidigt som kvinnans sexualitet kopplas till moderskapet.
Med denna virilisering tycks också ha följt en ökad förståelse för en mer pockande manlig sexualitet. Liliequist har studerat två erotiska dagböcker som tillsammans speglar utvecklingen.
Den äldsta är tillkommen 1748 och den som för pennan är kronofogden Jonas Burström, visserligen gift men i praktiken ungkarl sedan länge. Under en vistelse i Härnösand inleder han ett förhållande med den 29-åriga ogifta Barbro Hjelte. Jonas redogör för ljuva kärleksmöten, präglade av ömsesidighet och förälskelse.
Så, till exempel, fjärde dag pingst, på morgonen, när han för första gången fått tillfälle att ”litet vidröra hennes mig behagligaste lilla täcka höna såsom och klappa hennes lena mage”. Eller hur han, när han inte riktigt orkat prestera i sängen, ”kysste hennes höna en lång stund det hon mycket kärligt lät sig behaga”, liksom att de en annan gång gemensamt applicerat en ”glascupido” som sedan hanterades till hennes nöje och tillfredsställelse.
Den andra journalen påbörjades i slutet av seklet. Gustaf Hallenstierna var 19 år när han inledde sitt erövringståg bland Stockholms unga kvinnor. Han redogör med stor energi och detaljrikedom för sina sexuella eskapader. Och det var verkligen fråga om erövringar. Här finns ingen romantik, inga starka känslor, knappt ens sexuell upphetsning. Hallenstierna håller fast, griper tag, tvingar sig på och ser till att få sin vilja fram. Och det tycks finnas ett moraliskt utrymme i tidens offentliga kultur för hans hänsynslöshet: ”Pigones nej, det är hennes ja. Då hon säger mest nej, då vill hon helst ha.” Det är helt enkelt så det är, menar Hallenstierna. En man måste stå på sig, för kvinnorna vill ju egentligen. De bara låtsas ointresserade, eftersom det så ska vara.
Och Hallenstierna är ingen särling, hans nödtorftigt kamouflerade våldtäkter hör till umgängestonen i den krets av framstående män där han snart ingår. Han ger uttryck för en erotisk filosofi som ligger i linje med den så kallat fallocentriska sexualitet som artikulerades redan under antiken: manlig sexualitet handlar om penetration som bekräftelse på makt och distans. Det är manligt och statusbefrämjande att penetrera, men ett tecken på underordning att bli penetrerad.
– Det finns en forskningsinriktning som hävdar att den manliga sexualiteten blev mer inskränkt under 1700-talet, berättar Jonas Liliequist. Män tycks ha bekymrat sig över sin manlighet i alla tider.
Varningar för förvekligande seder och krav på återgång till en mera fysisk och kraftfull manlighet är ett återkomande tema genom historien. Under hot om feminisering av samhället frodas en manlighetsiver som söker sig kroppsliga uttryck. Detta hot tycks ha upplevts särskilt starkt inom 1700-talets framväxande borgerskap. Så kom till exempel sex mellan män att ses om entydigt feminiserande. I England och Holland avslöjades hemliga homosexuella sällskap och nätverk.
– Män blev tvungna att hela tiden visa att de enbart var intresserade av kvinnor. Detta ledde till ett mer aggressivt, penetrerande beteende samtidigt som kroppskontakt mellan män blev alltmer problematisk och tabubelagd.
En mer allmän förklaring är att många män inte längre slet på åkrarna eller stred i kriget. Sexualiteten var den arena som återstod för att demonstrera manlig virilitet. Det innebär inte att den mer ömsesidiga sexualitet som Burström praktiserar hade spelat ut sin roll. Men den vara snarare uttryck för ett mer allmänt äktenskapligt ideal.
I rådgivningslitteraturen betonades att husbonden också hade ansvar för parets sexliv. Hans status var kopplad till förmågan att ge hustrun sexuell tillfredsställelse, eftersom det bara var då hon kunde bli gravid.
Publicerad i Populär Historia 4/2005
