Månadens föremål: Nödhjälp blev framgångssaga
En grupp kvinnor från en av de värst drabbade orterna bad Emma Jacobsson, som var landshövdingefru i Göteborgs och Bohus län, om hjälp att lindra nöden. Det behövdes en sysselsättning som kunde ge välbehövliga extrainkomster och som kunde skötas hemifrån. Efter en del mindre lyckade försök bestämde man sig för att satsa på stickning av vantar, mössor och tröjor. Hantverket behärskade kvinnorna redan, så alla kunde delta, och det krävdes inga dyra investeringar för att starta verksamheten.
Redan från början bestämdes det att kvalitén på de färdiga plaggen skulle vara den allra högsta. Därför anordnades stickkurser. En pensionerad lärare i sömnad engagerades och reste runt för att lära upp husmödrarna i byarna. Viveka Overland, intendent på Bohusläns museum, berättar att den sociala betydelsen av dessa träffar var stor bland kvinnorna i kustbandet.
– Som mest var omkring 900 kvinnor runt om i Bohuslän engagerade. Bevarade brev vittnar om den stora betydelse arbetet fick för kvinnornas självkänsla, sociala gemenskap och försörjning. Det fanns också en stor yrkesstolthet bland stickerskorna, eftersom deras produkter hade mycket gott rykte och såldes i de finaste affärerna i Stockholm, Göteborg, Malmö och utomlands.
Emma Jacobsson ritade själv de första mönstren och kontaktade fåruppfödare och spinnerier. För att uppnå toppkvalité använde man sig också av ull från angorakaniner. Stickerskorna fick beställningar och skickade de färdiga plaggen för besiktning till Göteborg. Emma Jacobsson och en medarbetare studerade varje exemplar i detalj och skickade sedan tillbaka det med små lappar med anvisningar om justeringar. Ju finare arbete, desto mer fick stickerskorna betalt.
Det gällde också att finna lämpliga återförsäljare av de färdiga produkterna. Emma Jacobsson reste därför till Stockholm 1938 med några varuprover. Flera affärer visade intresse för plaggen och bland kunderna fanns snart varuhuset NK i centrala Stockholm. Så småningom spreds ryktet om de högklassiga tröjorna, vantarna och mössorna, och plaggen blev mycket populära, bland annat hos svensk-amerikaner på besök i landet.
Det var framförallt på 1950-talet som verksamheten blomstrade, i samband med högkonjunkturen och den ökade turismen. Flera formgivare knöts till produktionen och mönstren fick mycket beröm på mässor och utställningar. Bohus Stickning fick också återförsäljare i USA och Frankrike. Framgångens baksida var att billiga kopior då och då dök upp på marknaden.
På 1960-talet började alltfler kvinnor förvärvsarbeta och arbetslöshet var ett minne blott. Konkurrensen från billigare maskinstickade kläder gjorde också snart verksamheten olönsam. 1969 fick stickerskorna den sista beställningen och företaget lades ned samma år.
På senare tid har dock stickningen fått en renässans. På Bohusläns museum säljs numera både nya stickbeskrivningar av gamla mönster och färdiga plagg.
