Ny teknik ändrade levnadsvillkoren

Boktryckarkonsten

Mycket av den vardagsteknik som vi omges av i hem och på arbetsplatser är av medeltida ursprung. På 1200-talet kom uppfinningar som glasögon och mekaniska klockor, utan vilka det dagliga livet för många nutidsmänniskor vore otänkbart.

Ingen av medeltidens uppfinningar har emellertid blivit lika berömd – med rätta! –som boktryckarkonsten med rörliga typer. Uppfinningen brukar förknippas med den tyske boktryckaren Johannes Gutenberg (död troligen 1468) i Mainz. På kort tid spreds tekniken i mitten av 1400-talet till en stor del av världs-delen och fick en fenomenal betydelse för lärd kultur och all-män idéspridning, en betydelse som knappast kan överskattas. Den första boken i Sverige trycktes 1483. År 1500 hade redan omkring sex miljoner böcker tryckts i Europa.

Utan denna innovation hade den tidigmoderna statsmak-tens uppkomst och den protestantiska reformationen på 1500-talet haft små chanser att lyckas. Väl att märka hade kineser och koreaner tryckt böcker sedan flera århundraden, men en-dast i det medeltida Europa fick tekniken den nyckelroll i samhället som gjorde att den kunde vidareutvecklas.

Vatten- och vindkraft

Under antiken hade vattenkvarnen introducerats vid Medel-havet. Till följd av folkökning på 1000, 1100- och 1200-talen blev den en omistlig del av bondekulturen även på våra breddgrader.

Förutom till att mala säd nyttjade man vattenkvarnarna till en mängd sysslor som tidigare hade krävt tidsödande bearbet-ning med händer och fötter. Genom en tillbyggnad på hjulets axel kunde nämligen en hammare höjas och sänkas mekaniskt. Denna teknik spred sig till mängder av näringar. Ett exempel är valkningen, varigenom kläde rensades och gjordes tjockare. Först skedde detta genom att man trampade på klädet, men på medeltiden ersattes fötterna av vattendrivna hammare. Ett annat exempel är järnindustrin: mekaniska hammare övertog mycket av smedens arbete.

De regioner som saknade vattendrag fick förstås konkurrensproblem, men detta resulterade i sin tur i att våra förfäder på 1100-talet började ta tillvara vindkraft. Ett maskineri med segel monterades på en roteringsbar kärna av trä, så att kvarnen kunde justeras när vinden ändrade riktning. Till skillnad från vattenkvarnarna kunde »väderkvarnarna» användas året runt.

Revolution inom jordbruket

Den för gemene nordbo största tekniska förändringen under medeltiden var den som ägde rum inom jordbruket från 1000-talet till 1200-talet, först i Danmark, sist i Sverige. Mängder av saker som i dag fram-står som självklara introducerades och ledde till större produktivitet än tidigare. Listan på nymodigheter är för lång att kunna räknas upp, men några exempel räcker för att visa på omfattningen: hjulplogen, hästskon, slagan, harven, den långa årderbillen, förbättrade seldon, hankgärdesgårdar...

Ett typiskt exempel är spaden. På järnåldern hade nordborna använt långskaftade spadar av trä med skovelformade blad, vilka tjänade som allmänredskap i lös jord. På medeltiden ersattes dessa av järnskodda spadar med »skuldror», så att bonden kunde trampa på redskapet för att få styrka. Dessutom förkortades skaftet och fick handtag. Resultatet var så lyckat att spaden sedan dess inte har utvecklats mer än i detaljer. Med sin nya spade kunde bonden angripa jorden mycket kraftfullare än tidigare – nya marker kunde odlas upp och diken kunde grävas. Det är ingen överdrift att jämföra skillnaden mellan järnålderns och medeltidens spadar med skillnaden mellan hästdroskor och bussar eller den mellan skrivmaskiner och datorer.

Alkemin gav viktig kunskap

En av de orättvist baktalade grenarna av medel-tida kultur är alkemi, vilket brukar tolkas som giriga försök att tillverka guld. Sanningen är en helt annan.

Alkemisterna, som fanns inom såväl kristenheten som inom islam och judendomen, utformade hypo-teser om all materias enhet och om metallernas unika drag. Alla metaller ansågs ingå i en naturhier-arki krönt av guld. De lägre metallerna betraktades som ofullkomnad materia. Med hjälp av »de vises sten» eller ett elixir skulle vanliga metaller förädlas till guld, varvid alkemisten skulle erhålla djup insikt om naturens processer.

Sökandet efter sten och elixir ledde till att många viktiga kemiska metoder utvecklades. Ämnen upphettades för att dra bort fuktighet, vätskor destille-rades droppe för droppe, materia upplöstes eller läts koagulera under observation. Metallers och vätskors egenskaper studerades noga och beskrevs i utförliga rapporter – så skrev till exempel Johannes av Rupescissa (Jean de Roquetaillade) år 1351–52 en systematisk redogörelse för destillering av alkohol.

Alkemisternas ansträngningar ledde i förlängningen till uppkomsten av den moderna vetenskapen kemi.

Nya exotiska smaker

En av medeltidens minst kända omvälvningar ägde rum på det kulina-riska planet. De medeltida ädlingarnas matkultur påminde föga om de antika senatorernas.

Ett typiskt exempel på förändringen är den »kryddrevolution» som inte minst drabbade sötsakerna. Antikens finsmakare hade i sina bakverk lagt tonvikt vid honung och peppar, ibland även ingefära, men på medeltiden fick bagare och kockar en mängd nya kryddor att arbeta med: muskot, kryddnejlika, kanel, socker, med flera. Priserna var höga eftersom trans-portvägen var lång – muskot och kryddnejlika växte endast på Moluckerna – men detta medverkade bara till att förläna kryddorna desto mer status.

Ett typiskt exempel på skrytsamt kryddmedvetande återfinns i den upp-ländske lagmannen Birger Peterssons testamente från 1320-talet. Enligt vad herr Birger påbjöd skulle begravnings-gästerna bjudas på saffran, kummin, ingefära, paradiskorn, kanel, peppar, anis, galangarot och inte minst socker, som i Birger Peterssons testamente för första gången nämns i en svensk text.