Månadens föremål: Tandborsten behövdes när sockret kom
I det arabiska kulturområdet använde man tidigt pinnar från busken Salvadora persica för att rengöra munnen. Pinnarna, som kallas siwak eller miswak, tuggades upp i ena änden och utsöndrade uppfriskande ämnen som fungerade som en form av tandkräm.
Under forntiden var inte karies ett särskilt utbrett problem, eftersom det inte fanns tillgång till raffinerat socker. Fynd från utgrävningar av Alvastra i Östergötland från äldre järnålder visar att endast cirka fem procent av befolkningen led av karies, och då handlade det i de flesta fall om äldre personer.
Situationen ändrades snabbt då socker började importeras till Europa. Många berömda personer i historien har lidit av dåliga tänder, till exempel Elisabet I av England, den svenske kungen Gustav Vasa och USA:s förste president George Washington.
Länge begränsades tandvård till munsköljning och tandutdragning, när värken blev för svår. Det rådde stor osäkerhet om hur man skulle sköta sina tänder och vetenskapsmännen var långt ifrån överens. Historien är full av märkliga teorier, en vanlig föreställning var att karies orsakades av maskar som åt upp tänderna. Olika undergörande medel rekommenderades för att bota sjuka tänder, bland annat ansågs bolmört, äggskal, mynta, muslort och urin kunna hjälpa.
Det var först på 1700-talet som vetenskapen gjorde framsteg när det gällde munhygien. I Sverige var hovtandläkaren Joël Assur en föregångare när det gällde att sprida kunskap om hur tänderna skulle hållas rena. Han gav ut en bok där han var-
nade för sockrets påverkan och rekommenderade användning av tandborste och tandpasta. För att ta bort matrester föreslog Assur tandpetare av guld eller vingpennor från fåglar.
Först på 1900-talet blev tandvård en angelägenhet för hela folket och inte bara för de rika och välbeställda. Tandläkare och samhällsengagerade människor startade en informationskampanj för munhygien och snart infördes tandvård i den svenska folkskolan.
På 1800-talet tillverkades tandborstarna ofta av exklusiva material som silver och elfenben. Borsten gjordes av hästtagel eller svinborst. I Nordiska museets samlingar finns en silvertandborste som tillverkats av silversmeden Gustaf Folcker (1782–1869) och som tillhört en Sophie Lagerberg. Ett hygienetui med tandborste, nagelsax och till exempel en öronslev kunde vara en fin konfirmationspresent till välsituerade pojkar och flickor vid den här tiden. Då användes samma borste i flera år.
Redan 1908 lanserades den första elektriska tandborsten, men det skulle dröja många år innan den vann större spridning. 1938 kom den första tandborsten i nylon och tio år senare tillverkades tandborstar i plast. Då blev tandborsten billig och möjlig för var och en att köpa. Funktionen har knappast ändrats alls de senaste femtio åren, medan variationerna är desto större när det gäller färg och form.
För den som vill veta mer rekommenderas historikern Peter Englunds essä om tandborstens historia i boken Tystnadens historia och andra essäer (2003) samt Ulf Hamiltons text om tandvård i Tio tvättar sig (2004).
Caroline Lagercrantz
