U3 skulle patrullera nära kusten
Den dåliga ekonomin på 1930-talet gjorde det nödvändigt att ta fram mindre ubåtar som ersättning för de gamla, större modellerna. Uppdraget att projektera en ny ubåtsserie gick till Kungliga marinförvaltningen och dåvarande marindirektör Birger Svenzén. Flottan ville börja bygga ubåtsserien redan 1938, men riksdagen beviljade pengar först när andra världskriget brutit ut ett år senare. Fem av ubåtarna tillverkades vid Kockums mekaniska verkstad i Malmö och fyra vid Karlskrona örlogsvarv. U3 var en av dem som byggdes i Karlskrona.
Serien sjösattes åren 1941–44 och tanken var att dessa små ubåtar skulle patrullera nära kusten i farledsförträngningar och vara sista hindret innan kustartilleriet tog över. Med sina torpeder kunde de tillfoga en invasionsstyrka avsevärda förluster.
Under kriget var huvuduppgiften att avvisa krigförande nationers fartyg från svenskt vatten. Varje ubåtschef hade eldtillstånd för att hävda svenskt territorium.
Kustubåtarna kom dock framförallt att spela stor roll i utbildningssammanhang. Många fick sin grundutbildning på en ”nummerubåt”; så skedde in på 1960-talet.
Medan de andra ubåtarna i serien byggdes om eller utrangerades efter- hand sparades alltså U3 åt eftervärlden. Projektet ”Museiubåt” startade 1965 och flera representanter från industrin, framförallt från Kockums, kom att engagera sig. Eftersom många av dem hade varit med i produktionen eller tjänstgjort på en ”nummerubåt” hade de en särskild känsla för projektet.
U3 invigdes som museiubåt på Teknikens- och Sjöfartens hus 1969.
Med tiden förföll ubåten och representanter ur den tidigare besättningen startade då en kampanj för att rusta upp den. Efter renovering återinvigdes U3 år 2000. Då bildades också en veteranbesättning, som stöttar museet med ubåtskunskap och guidar besökare. För närvarande ingår femtio man. En av dem är Hans Carlsson, som började sin första tjänst på U3 1962.
– Relationen till gamla båtar kan vara komplicerad. De flesta förknippar båten med ett oerhört gott kamratskap. Att vara instängda i en så liten värld under lång tid lär folk att vara toleranta, berättar han.
Hans Carlsson påpekar att villkoren på ubåten var olika för personer med olika befattningar. Det var till exempel inte likadant för en elev, en kock och en torpedofficer.
Den som är intresserad av att lära sig mer om U3 och livet på en ubåt kan komma och lyssna på veteranernas berättelser på tisdagar och söndagar på Teknikens- och sjöfartens hus i Malmö.
Publicerad i Populär Historia 4/2005
