Tio klassiska kylaremblem

När decenniet inleddes hade fransmannen Louis Jacques Mandé Daguerre just presenterat en uppfinning som senare kom att kallas fotografi. Den tyske fysikern Werner von Siemens hade kommit på att telekablar fungerar under vatten om man isolerar dem med gummi.

Och tio dagar in på det nya årtiondet förmådde den engelske posttjänstemannen Rowland Hill drottning Victoria att införa världens första enhetsporto för brev, en penny. I Frankrike beslöt regeringen 1842 att bygga ett rikstäckande nät av järnvägar.

Järnvägen gjorde det möjligt att resa. Hills frimärke sänkte brevportot från en daglön till en bagatell. Telegrafen förkortade internationella nyheters restid från veckor till sekunder. Och det bara fortsatte: 1843 tog den skotske uppfinnaren Alexander Bain patent på en ”telefaksimil” som överförde bilder telegrafiskt, det vi idag kallar fax.

Året därpå lanserade den tyske uppfinnaren Friedrich Keller sin metod att tillverka papper av träfiber, det vi idag kallar pappersmassa. Papper kunde därmed tillverkas billigt och i stora mängder.

Samma år tog amerikanen Richard March Hoe patent på en ”rotationspress” som gjorde det möjligt att trycka tidningspapper i löpmeter i stället för ett ark i taget. Resultatet av detta blev historiens första massmedier: innehållsrika tidningar som kunde produceras i stora upplagor, distribueras snabbt över vidsträckta områden och säljas för en billig peng. En annonsplats i dessa massmedier blev ett måste för den som ville sälja varor eller tjänster.

Bröderna Peugeots entré i Justin Blazers smides- och gravyrverkstad 1847 sammanföll med inledningen på en högkonjunktur som skulle vara ända till 1873. Det var en tid när Europas ekonomier befann sig i ständig tillväxt – tjugofem år av en helt ogrumlad tro på utvecklingen.

Att detta skulle hända kunde Jules och Émile Peugeot förstås inte veta. Men som alla framgångsrika entreprenörer såg de i samtiden vad framtiden skulle kräva, och i deras fall var det just nu ett slagkraftigt varumärke. Därför begav de sig från hemstaden Herincourt till Montbéliard, där guldsmeden Justin Blazer hade sin ateljé och verkstad.

– Vad hade ni tänkt er? frågade formgivaren bröderna.
– Något som symboliserar egenskaperna hos våra sågklingor.
– Och de är?
– De är starka, smidiga och uthålliga, sa den ene brodern.
– Som ett lejon, fyllde den andra i.
– Ni vill alltså ha ett lejon som symbol för ert företag och era produkter, konstaterade Justin Blazer.

Exakt hur replikskiftet gick till i guldsmedens verkstad vet vi förstås inte, men ordväxlingen ovan är i huvudsak vad företaget Peugeot än idag berättar. Resultatet av Blazers arbete blev ett naturtroget muskulöst lejon, som likt en lindansare obesvärat vandrar på en en gyllene vänsterriktad pil. Säkert var bröderna Peugeot nöjda med vad de såg, för de köpte lejonet och såg snabbt till att det ståtliga djuret placerades på sågblad och i annonser.

Troligen var de inte medvetna om att de nu hade lanserat den moderna industrialismens kanske första, i alla händelser mest seglivade, logotyp – långt innan begreppet var uppfunnet. Än idag kan ingen köpa en Peugeot utan att få ett lejon på köpet.

Att detta djur också var en inarbetad grafisk symbol för familjen Peugeots hemprovins gjorde förstås inte saken sämre. När den unge Otto av Châlons år 1279 ärvde makten över det fria grevskapet Burgund, eller Bourgogne Franche-Comté, ville han markera sin lojalitet med det franska kungadömet som sedan gammalt hade ett lejon i sin vapensköld.

Dittills hade grevskapets flagga prytts av en örn, i och för sig även den en vinnare på de heraldiska djurens topplista. Det lejon som Otto placerade i Franche-Comtés vapen sitter (eller står) där än idag.

Om bröderna Peugeot hade hemprovinsens flagga i tankarna när de valde sitt lejon vet vi inte. I varje fall skvallrar ingenting i Justin Blazers formgivning om det. Hans lejon står på alla fyra medan ett heraldiskt lejon reser sig hotfullt på bakbenen.

Från 1850 återfanns lejonet på alla Peugeots produkter. Den 20 november 1858 blev deras lejon ”med eller utan pil” ett registrerat varumärke och därmed skyddat. Att sälja in lejonet till den följande generationen var däremot inte lika lätt.

Vid världsutställningen i Paris 1889 ställde Émiles son Armand Peugeot ut ett fordon som han hade utvecklat – en trehjulig ångdriven bil. Det verkar dock inte som om han riktigt fattade hur bra det var med en logga i stället för bokstäver. För när han år 1896 presenterade sitt första bensindrivna fyrhjuliga fordon stod det bara ”Automobiles Peugeot” på kylaren.

Först med företagets nya personbil, som kom 1905, skulle Peugeots lejon komma ut på vägarna. Dels döptes bilen till Lion Peugeot, dels placerades Justin Blazers vandrande lejon från 1847 i fronten.

Vid mitten av 1920 talet reste sig Peugeots lejon på bakbenen. Och den som betalade för sig kunde få det som kylarprydnad i brons. Från 1933 ersattes skulpturen av ett lejonhuvud som samtidigt fungerade som kylarlock.

Efter andra världskriget, 1948, lanserade Peugeot sin modell 203. Nu hade Blazers lejon ersatts av den heraldiska modellen – ett lejon som står på bakbenen och stridslystet höjer framtassarna. Detta är i princip det lejon som vi, via många justeringar, känner igen än idag.

Den skulpturala kylarprydnaden överlevde till 1959, när den togs bort att säkerhetsskäl. Samma år ramades lejonet tillfälligt in i en stiliserad vapensköld. När Peugeot i februari 2021 presenterade sitt senaste lejon syns djurets huvud åter i en vapensköld och arvet från 1200-talsgreven Otto är tydligt.

Bland historiens biltillverkare är Peugeot bara tvåa i kronologin. Men bland landsvägens logotyper är man äldst. Det skulle nämligen dröja innan bilpionjären Gottlieb Daimlers firma skaffade sig en logotyp. Historien bakom den och andra symboler i automobilernas värld finner du i sidotexterna.

När den allra första Volvon rullade ut från fabriken på Hisingen i Göteborg, den 14 april 1927, satt den gamla symbolen för järn på kylaren: en cirkel med en snedställd pil riktad uppåt höger. Diagonalt över kylargrillen gick ett metallband, vars syfte var att tjäna som fäste för emblemet.

Symbolen förknippas även med stridsguden Mars. Och med manligt kön. Men det var kopplingen till järnet och det svenska stålet som fick Volvos tillverkare att välja symbolen som fortfarande används. Och det sneda bandet hänger med.

Är det en bevingad pil, eller en stiliserad indian i fjäderskrud som sedan 1926 pryder de tjeckiska Skoda-bilarna? Säkra fakta saknas.

Enligt en spridd men föga trovärdig legend övertalade företagets chef Karl von Skoda på 1920-talet en infödd amerikan att följa med till Europa efter en resa till USA.

Enligt företagets egen hemsida är loggans historia höljd i dunkel. Kanske var det helt enkelt Skodas reklamchef Tomas Maglic som hittade på symbolen.

År 1872 började ingenjören Gottlieb Daimler arbeta på motorfabriken Deutz, uppkallad efter den stadsdel i Köln där verksamheten hade sin adress.

På vykortet som Daimler efter ankomsten skickade till sin hustru hade han ritat en treuddig stjärna för att markera sin arbetsplats. ”Snart ska den lyckliga stjärnan lysa på oss också” skrev han.

Om detta innebar den treuddiga stjärnans födelse i Daimlers företag skulle det dock dröja flera årtionden innan den blev logotyp för ett bilmärke.

År 1909, nio år efter Gottlieb Daimlers död, ansökte hans söner och arvtagare Paul och Adolf om mönsterskydd för den treuddiga stjärnan. Året därpå dök den för första gången upp på en Mercedes.

De tre uddarna pekar enligt traditionen mot marken, himlen och havet och speglar Daimlers ambitioner som fordonstillverkare. Men det blev till slut bara marken som gällde.

Bayerische Motoren Werke räknar sin historia från 1916. Man började tillverka motorcyklar 1923 och bilar fem år senare. Den fyrdelade blåvita cirkeln i emblemet är ett utsnitt ur Bayerns flagga, den tyska delstat där BMW fortfarande är verksamt.

När flygplanstillverkaren Svenska Aeroplan AB i slutet av 1940-talet skulle börja producera bilar fanns logotypen redan på plats: ett stiliserat flygplan av modell Saab B18, använt av företaget sedan 1945.

Denna eleganta logga satt på Saabarna fram till 1984, när flygplanet ersattes av en röd grip. Detta fabeldjur härstammar från det skånska vapnet, och togs från lastbilstillverkaren Scania som hade blivit en del av Saab på 1960-talet.

De fyra ringar som utgör Audis symbol fogades samman 1932 när lika många fordonstillverkare gick samman i det nya företaget Auto Union.

I unionen ingick fyra bilmärken: Audi, Horch, DKW och Wanderer. Idag återstår bara Audi, som ingår i VW-koncernen.

Den första delen i namnet är en akronym för Anonima Lombarda Fabbrica Automobili, den biltillverkare som startade sin verksamhet i Lombardiet 1910.

Andra delen är Nicola Romeo som köpte företaget 1915. Det röda korset på vit botten är hemstaden Milanos flagga. Den gröna draken som äter upp en man smyckar sedan 1300-talet slottet Castello Sforzesco i samma stad.

När den franske militären och upptäcktsresanden Antoine Laumet år 1683 anlände till Nordamerika hade han lämnat sitt gamla liv i Gascogne bakom sig. Nu skapade han en ny identitet: Antoine de Lamothe, sieur de Cadillac.

Cadillac är en kommun i Laumets franska hemtrakter. Den franske äventyraren grundade 1701 en fästning som fick namnet Fort Pontchartrain de Détroit.

Ur den uppstod staden Detroit och när ett nybildat företag tvåhundra år senare skulle börja tillverka bilar där, fick bilmärket fransmannens namn. Redan den första Cadillacen pryddes av det familjevapen som Antoine Laumet en gång hade ritat åt sig själv, och det sitter – i stiliserad form – även på dagens bilar.

Efter fadern Ferdinand Porsches död 1951 tog sonen Ferry över ledningen. Han beslöt att satsa helt på sportbilar.

På en restaurang i New York satt Ferry Porsche med penna och papper och skissade på en lämplig logotyp. Han tog med tre motiv från sin hembygd.

Hjorthornen har sedan medeltiden funnits med i Württembergs vapen. De svarta och röda fälten fanns i Württemberg Hohenzollerns vapensköld. En svart häst som stegrar sig mot gul bakgrund är staden Stuttgarts symbol.

Reklamchefen Hermann Lapper fick uppdraget att göra en snygg logga av idéerna och 1952 var han klar.

Publicerad i Populär Historia 13/2021