Längst till vänster lårben och skenben från normallång person, i mitten motsvarande ben från en av de kortvuxna som hittades i graven i Tierp. Till höger Tierpsgraven.

© Lars Inge Larsson/Arkeologerna

Vikingatiden mer tolerant än vi trott?

Skeletten efter två kortvuxna personer som hittats i en grav i Tierp nyanserar bilden av vikingatiden. Osteologen Caroline Arcini menar att graven visar att toleransen för avvikande personer var större än vi tidigare trott.

17 september 2020 av Anna Larsdotter

Hur behandlades människor som stack ut från mängden i äldre tid? Personer med funktionsvariationer, människor som kanske såg annorlunda ut eller betedde sig avvikande? Det är en fråga som Caroline Arcini funderat över ända sedan hon började sin yrkesbana för trettio år sedan. Som osteolog har hon undersökt tusentals skelett, ålders- och könsbestämt dem och förundrats över att till exempel kortväxta personer lyst med sin frånvaro.

– De kortvuxna har ju alltid funnits och vi möter dem i de historiska källorna. Men i det arkeologiska material syns de inte. En kollega har rapporterat ett skelett från Kopparsvik på Gotland, men det var länge det enda vi kände till.

Kortväxta i Tierpsgrav

På 1990-talet fick hon fick möjlighet att undersöka en grupp skelett från sen vikingatid som kommit fram under en arkeologisk undersökning i Tierp, Uppland. Att det var något speciellt med dem förstod hon eftersom hon kallades in från semestern – en kollega ringde henne och sa: ”det här måste du se”.

De åtta skeletten var fint gravlagda på en mindre gravplats, förmodligen ett gårdsgravfält.

Caroline undersökte skeletten, ett efter ett.

Det visade sig att två personer i gruppen – en man och en kvinna – varit mycket kortväxta, omkring 130 centimeter långa. Ryggraderna var korta och kotorna platta, även benen och armarnas ben var korta och deformerade.

Störning som går i arv

Det finns många orsaker till kortvuxenhet, men en röntgenundersökning och en medicinsk bedömning av skeletten visade att personerna i graven led av en ovanlig störning i skelettutvecklingen kallad spondyloepifyseal displasi. I dag föds en eller två personer varje år med sjukdomen, som är ärftlig. Barn till en förälder med skadan löper femtio procents risk att själva drabbas.

– Ett kortväxt barn måste ha uppfattats som annorlunda mycket tidigt och kanske behövde det också extra mycket hjälp för att överleva, säger Caroline Arcini.

Hon funderade på de två gravlagda personerna: var de syskon? Eller var det en förälder med barn? Hon ville göra en dna-undersökning, men på 1990-talet kostade en sådan en kvarts miljon kronor.

Osteolog Caroline Arcini har undersökt skeletten.

© Gunnar Menander

För ett par år sedan öppnade sig en möjlighet när Caroline kontaktades av Ashot Margaryan vid Köpenhamns universitet som skulle göra en större studie av vikingatida skelett från en rad områden i Europa. Hon berättade om de kortvuxna personerna och Margaryan gick med på att skicka prover från dem på analys.

Syskon i 40-årsåldern

År 2019 kom svaren. Mannen och kvinnan i graven var syskon. Både var minst i 40-årsåldern när de dog.

Resultaten väckte många tankar – framförallt eftersom en av föräldrarna till de gravlagda själv måste ha lidit av spondyloepifyseal dysplasi. Annars hade inte barnen drabbats. På den här platsen kan alltså ha levt tre personer som förmodligen uppfattades som annorlunda än kollektivet.

MER SVENSK HISTORIA I POPULÄR HISTORIAS NYHETSBREV

– Det brukar hävdas att föräldrar satte ut oönskade eller handikappade barn i skogen när de inte ville ta hand om dem, säger Caroline Arcini. Men inte dessa. De låg fint i sina gravar precis som de andra och var liksom de begravda med gravgåvor eller personliga föremål. Dessutom hade de bevisligen levt ett långt liv.

Slutsatsen är, menar Caroline Arcini, att toleransen för det avvikande var större i äldre tid än vad vi föreställer oss idag.

Fortsatta undersökningar

Hennes förhoppning är nu att kvarlevorna efter de andra sex individerna på gravplatsen ska dna-undersökas. Kan någon av dem vara mor eller far till de kortvuxna syskonen? Finns det andra släktrelationer?

Analyserna av de två kortvuxna skeletten ingår i en större internationell studie som handlar om kontakter mellan människor under vikingatiden. Den publiceras i dagarna i vetenskapstidskriften Nature.

Kanske är du intresserad av...

Läs också