Varför heter Sverige Sverige?
Hur har Sverige fått namnet Sverige? Dick Harrison reder ut begreppen!
Den äldsta kända förekomsten av namnet Svitjod finns på en runsten vid Aspa löt utanför Nyköping.
Första gången landsnamnet Sverige förekommer i skrift, stavat Swerighe, är i en urkund från Kalmar, daterad 1384. Dessförinnan möter vi olika termer, bland annat de fornnordiska Svíaríki och Svíþjóð (Svitjod, fornsvenskans Svethiudh, »sveafolket«), den fornengelska Swiorice och de latinska Sueonia (»Sveonien«), regnum Sweorum (»svearnas/svenskarnas rike«) och regnum Sueciæ (»riket Svetia/Svetsia«).
Väl att märka går flertalet utländska benämningar på vårt land – till exempel engelskans Sweden, tyskans Schweden, nederländskans Zweden, franskans Suède och italienskans Svezia – tillbaka på fornnordiskans Svíþjóð.
Från Sverike till Sverige
Vår egen beteckning på vårt land härstammar istället från former som Svíaríki och Swiorice, vilka utvecklades till Sverike, som senast på 1300-talet övergick till Sverige, antingen till följd av inhemsk ljudutveckling eller på grund av inflytande från danskan.
Omvärldens uppfattning av landet och dess folk vittnar alltså om en annan tradition, antagligen anammad under 1100-talet eller 1200-talet, än den som kom att ligga till grund för det nationsnamn som segrade hos oss själva.
Varför? Många lärda pannor har lagts i djupa veck över problemet, men vi lär aldrig en gång för alla kunna lösa det. Det hjälper föga att analysera begreppens äldre historia, eftersom etniska och territoriella termer från äldre medeltid är notoriskt svårtolkade.
Svitjod både för område och folk
I vissa källor tycks exempelvis Svíþjóð/Svethiudh och Sueonia fungera som allmänna geografiska benämningar på hela området från Småland till de norrländska bygderna. I andra sammanhang tycks termerna syfta på en mer specifik grupp människor, antagligen folk som bor i nuvarande Svealand, eller folk som samlas till vissa ting eller deltar i vissa typer av krigs- eller handelsexpeditioner.
I korrespondens mellan påvar och svenska kungar på 1000- och 1100-talen förekommer flera olika titlar på de senare, vilket säger mer om hur kungarna ville presentera sig på ett för adressaten begripligt sätt än det vittnar om hur de i praktiken definierade sig och sitt välde.
Under alla omständigheter vittnar de utländska benämningarna på landet om geografiska termer som var allmänt kända. Ordet Svitjod, med dess stavningsvarianter, måste med andra ord ha varit den i särklass vanligaste termen utanför Norden för det som senare skulle bli riket Sverige.
Betoning av "rike" i Sverige
Ordet Sverige, å andra sidan, torde ha fyllt en speciell funktion – förmodligen politisk – i själva riket, vilket lett till att kungar, biskopar och andra ledande personer tog för vana att använda detta ord. I utlandet fanns inte behovet, varför man höll fast vid Svitjod/Sweden/Schweden.
Det enklaste sättet att hypotetiskt förklara den rikssvenska fallenheten för Sverike/Sverige-ordet är att det har efterledet -rike och följaktligen poängterar det politiska systemets oavhängighet gentemot omvärlden. Detta svenska behov fanns inte i länder som Tyskland och England.
I Finland och Estland segrade för övrigt termen Ruotsi/Rootsi som minner om ruserna, de roslagsbor som genom färder i österled också gav upphov till namnet Ryssland.
Publicerad i Populär Historia 9/2017
