Mina Anderson fotograferad strax efter ankomsten till Saint Paul 1891.

© Beverly Siedow

Mina Andersson fick Amerikabiljetten av släkting

Mina Andersson var en av alla tusentals svenskar som utvandrade till USA i slutet av 1800-talet. Tack vare att en släkting i Wisconsin betalade resan kunde pigan från Dalsland börja ett nytt och bättre liv på andra sidan Atlanten.

5 juli 2010 av Byron J Nordstrom

Mina Anderson föddes i Bäckefors i Dalsland 1867. Hon var dotter till en gjuteriarbetare och växte upp under fattiga förhållanden. Av allt att döma var Mina intelligent och arbetsam, så om tiderna hade varit bättre hade hon kanske kunnat få ett bra liv i Sverige.

Hon gick bara fyra år i skolan och fick sedan lära sig att utföra det arbete som förväntades av en kvinna på landsbygden i slutet av 1800-talet. Vid 16 års ålder lämnade hon hemmet och tog sitt första jobb som piga på en bondgård. Hennes möjligheter att få ett liv som utgjordes av något annat än ständigt arbete var små.

Nytt liv i Wisconsin

År 1890 utvandrade hon till Amerika på en biljett som hon fått skickad till sig av en onkel i Wisconsin. Han var fast förvissad om att hennes utsikter var bättre där. Efter att ha passerat genom New York via ”Pråmkontoret”, en anläggning som användes mellan stängningen av Castle Garden och öppnandet av Ellis Island, tog hon tåget till Wausau i centrala Wisconsin.

Därifrån reste hon med häst och vagn cirka två mil in i skogen, där hon bodde tillsammans med sin onkel i hans lilla timmerstuga.

Hon kände snart att hon inte klarade av den isolerade tillvaron, lämnade onkelns timmerstuga och fick ett jobb som husa hos en skotsk familj i Wausau. Där stannade hon i några månader innan hon flyttade till Saint Paul i Minnesota i hopp om att få bättre arbetsvillkor och högre lön.

Efter att först ha bott i Wisconsin flyttade Mina Anderson till Saint Paul i grannstaten Minnesota. Vy längs Cedar Street i Saint Paul, 1908.

Från Saint Paul till Minnesota

Hennes förhoppningar infriades genom ett antal anställningar som husa. År 1892 gifte hon sig med Jacob Halgren, skräddare och svensk immigrant. Därmed var hennes liv som yrkesarbetande kvinna över och hennes liv som hemmafru (senare bondhustru) och mor började.

Paret bodde i Saint Paul i cirka två år innan de flyttade till en 48 hektar stor farm norr om Minneapolis, utanför Milaca i Minnesota. Där uppfostrade Mina sju barn och arbetade på farmen. Hon hade ett bra liv, umgicks med folk i trakten och ägnade sig till och med åt att skriva.

Något av det mest anmärkningsvärda med hennes liv var den självständighet och kraft som hon visade prov på. Hon var ofta ensam på farmen i flera månader medan hennes man arbetade som skräddare i Saint Paul eller Saint Cloud. 

Skrev självbiografi

Och dessutom lyckades hon alltså skriva. Mina skrev brev, poesi, artiklar som publicerades i den svenskamerikanska tidningen Svenska Amerikanska Posten och en helt underbar självbiografi.

Den sistnämnda hade Vilhelm Moberg nytta av när han förberedde sig inför att skriva sina Amerikaromaner. Faktum är att det finns lite grand av Mina i karaktären Kristina (kanske också i Ulrika?). Denna märkvärdiga, handskrivna källa finns i dag på Emigrantinstitutet i Växjö.

Hennes liv har beskrivits utförligt och insiktsfullt – och även broderats ut – av den amerikanska historikern Joy Lintelman.

Publicerad i Populär Historia 4/2010

Kanske är du intresserad av...

Läs också