1600-talets tjänstefolk hade ingen talan
Paul Borenberg har studerat tjänstehjonens liv under 1600-talet, en period när de betraktades som en förlängning av husbondefolkets armar och ben.
Kvinnor säljer varor från stånd intill Stockholms ström. Ur Suecia antiqua et hodierna.
Hur var det att vara piga eller dräng under det tidiga 1600-talet? Går det överhuvudtaget att ta reda på? Tjänstehjonen som levde och arbetade för fyrahundra år sedan har lämnat få spår efter sig.
Men i rättsprotokollen går de att få syn på – som vittnen, brottsoffer, eller misstänkta. Och det är just sådana dokument som Paul Borenberg, historiker vid Göteborgs universitet, använt för att närma sig tjänstefolkets vardag under tidigmodern tid. I sin avhandling Tjänstefolk – vardagsliv i underordning, Stockholm 1600–1635 kartlägger han denna grupp som under perioden utgjorde mellan en femtedel och en tiondel av Stockholms befolkning
– Jag ville förstå vad en ung människa hade att förvänta sig i början av 1600-talet, sett ur deras eget perspektiv, säger Paul Borenberg.
Arbetstiden helt oreglerad
För det var unga människor i tjugoårsåldern som lät städsla sig som pigor och drängar både i staden och på landet. Något fritt val handlade det knappast om, arbetstvång rådde och alternativet var kanske att bli soldat, tiggare eller helt enkelt att gå under.
Det patriarkala förhållandet mellan tjänstehjon och husbonde liknade följande århundradens ideal – pigor och drängar skulle vara som husbondens och matmoderns barn. De skulle arbeta och lyda överheten, som i sin tur förväntades skydda och bevara dem. Men det fanns också skillnader. Arbetstiden var helt oreglerad, hela livet var underordnat husbondens behov.
FLER HISTORISKA NYHETER I POPULÄR HISTORIAS NYHETSBREV!
– Tjänstefolket fungerade som hans förlängda arm. Gränsen mellan privatliv och arbetsliv fanns inte, säger Paul Borenberg.
Till hjonens uppgifter hörde att springa ärenden, transportera varor och stå i bodar. Men också – för drängarna – att slåss för sin husbonde om han hamnat i fejd med någon. Sådana fall finns beskrivna i Stockholms stads tänkeböcker, som Paul Borenberg studerat.
Historikern Paul Borenbergs avhandling fokuserar på tjänstefolkets liv i Stockholm under 1600-talet.
Ingen talan mot husbonden
Både pigor och drängar var i hög grad utlämnade till husbondens och matmoderns godtycke.
– Blev ett hjon illa behandlat krävdes det att någon annan husbonde backade upp dem, som enskilda hade de ingen talan.
För Paul Borenberg var det viktigt att inte bara undersöka relationen mellan tjänstefolk och deras arbetsgivare utan också den mellan pigorna och drängarna själva. Trots ofriheten fanns möjligheter att bygga nätverk, knyta kontakter, umgås och hitta en partner. Vad vi idag kallar ungdomskultur helt enkelt.
Äktenskapet var målet, men för att kunna gifta sig behövde en ung man en gård, en verkstad eller annan egen försörjning. Något som långt ifrån var möjligt för alla.
– Att vara piga eller dräng var inte karriärbefrämjande, säger Paul Borenberg. För att komma framåt krävdes arv.
