Storfurst Pavel landsförvisades
Maria Pavlovna, född i april 1890, var dotter till storfurst Pavel och prinsessan Alexandra som dog i barnsäng när sonen Dmitri föddes året därpå. När fadern valde att gifta om sig med en frånskild kvinna av lägre börd blev han landsförvisad och fråntagen rätten till sina barn, som ansågs tillhöra Romanov-dynastin.
Syskonen växte upp i en isolerad miljö hos släktingar. De tydde sig till varandra och man får i Marias memoarer intrycket att ingen annan människa någonsin kom att stå henne lika nära som brodern Dmitri.
Utanför barnens skyddade värld sjöd missnöjet mot det reformfientliga tsarväldet och i samband med revolutionen 1905 dödades deras fosterfar, furst Sergej, i ett bombattentat i Moskva.
När äktenskapsanbudet från Sverige kom tackade den då 16-åriga Maria först lydigt ja. Hon ångrade sig dock vid närmare eftertanke, men hennes försök till protest ignorerades både i Sankt Petersburg och Stockholm, och bröllopet genomfördes som planerat.
"Ryskan" misstroddes i Sverige
Efter att den första bröllopseuforin lagt sig blev svenska folket snart mer kritiskt inställt till den nya prinsessan, eller ”Ryskan” som hon kom att kallas. Trots en rekordhög hemgift, dyrbara juveler och fina anor (som väckte misstro i jantelagens Sverige) betedde hon sig föga prinsesslikt.
Hon väckte uppseende genom att rida herrsadel, röka cigaretter och åka rutschkana på en silverbricka utför trapporna på Oakhill (nuvarande italienska ambassaden). Villan byggdes på Djurgården åt den unga familjen för tsarryska pengar.
Lennart togs om hand av barnsköterskor och Wilhelm, som var sjöofficer, tillbringade långa tider till sjöss. Maria plågades av sysslolöshet och skrev in sig vid Tekniska skolan (senare Konstfack), för att utveckla sina konstnärliga talanger. Kunskaperna därifrån skulle hon få nytta av när hon senare i landsflykt efter ryska revolutionen hade sålt sina sista juveler, utsmugglade från Ryssland i bläckflaskor och vaxljus, och blev tvungen att arbeta för brödfödan.
På älgjakt med Gustaf V
I Boken om mitt liv beskriver hon sitt olyckliga äktenskap med den tafatte och blyge Wilhelm och hur svårt hon hade att finna sig tillrätta i det stela umgänget i familjen Bernadotte. Den enda hon kom riktigt bra överens med var Gustaf V, som tyckte om sin egensinniga svärdotter och tog med henne på älgjakter och tennismatcher.
I sin dagbok uttrycker prinsessan sin oro inför framtiden. ”En fruktansvärd tanke – år efter år med denne unge gubbe och omgiven av den där idiotiska familjen! Min Gud!”